Sida 161
Det bästa hufvudet på sin tid
efterskickades, och den sårades hufvud förbands så godt sig göra lät. D’Allot låg qvar i sängen utan att klaga, medan hans värd, inspektoren, mätte golfvet med stora steg.
»Det der var ämnadt åt mig,» mumlade inspektoren, blek och med gnisslande tänder, »och jag vet, hvem bofven är; han har hotat mig förut. Min stackars vän, min redlige D’Allot, det var nära att du blifvit ihjälslagen för min skull.»
»Fan må ligga i din säng, så mjuk och beqväm den än är!» anmärkte med skäl D’Allot; »i alla fall tackar jag dig för visad gästfrihet och ber dig blott att för framtiden vara något fogligare mot dina drängar, så att dina vänner inte behöfva vakna med spräckta hufvudskålar . . . Emellertid ser du hvad en studerad skalle förmår . . . Det är, tro mig, endast genom den klassiska bildningen man får en panna som ingenting biter på, vare sig godt eller ondt . . . Men vet du, kära bror, jag känner mig riktigt sugande på morgonqvisten.»
»Förträffligt!» ropade värden; »du får snart kaffe . . . men tror du, att kaffe är tjenligt för dina blessyrer?»
»Du har rätt, kaffe är kanske för hetsigt . . . Deremot tror jag, att en liten konjak inte skulle skada.»
»Gud vare lof! Du är då redan på bättringsvägen!» utbrast inspektoren utom sig af glädje.
Gerningsmannen till mordförsöket blef snart upptäckt och till välförtjent straff befordrad. D’Allot dröjde några dagar på landet, hvarefter han återreste till Upsala, der han vistades till dess han tog sin examen. Han lefde sedermera en lång tid, lika omtyckt som han var i sin ungdom och utan att det ringaste vidkännas några följder af gästfriheten hos sin vän inspektoren.
»Kan du säga mig, hvem som har det bästa hufvudet vid akademien?» frågade dåvarande professorn, sedermera biskop Fahlcrantz en bekant några dagar efter det nu berättade äfventyret.
»Du menar naturligtvis Geijer?» frågade den bekante.
»Nej, långt derifrån,» svarade Fahlcrantz; »hvarken Geijers eller Tegnérs hufvuden hade kunnat bestå ett sådant mästerprof som vår oförliknelige D’Allot’s.»
*
Källa: Project Runeberg ·