Read Runeberg

Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar

Originalsida 160
Originalsida 160
Originalsida 160
Originalsida 161
160–161

Sida 160

Det bästa hufvudet på sin tid

Då hände sig, att vid midnatten dörren till den gemensamma sängkammaren varsamt öppnades utifrån och in i kammaren trädde en mansperson, som på tå närmade sig inspektörens säng, i hvilken D’Allot som bäst låg och snarkade, såsom en frisk karl med dugtig näsa brukar snarka. Sedan den ifrågavarande manspersonen med fortfarande för-sigtighet och trots mörkret tagit reda på hufvudgärden, höjde han en yxa, riktade dess egg mot den sofvandes hufvud och tilldelade det tvenne väldiga hugg, hvarefter han lemnade rummet lika ljudlöst som han kommit.

En vanlig menniska hade säkerligen redan vid första hugget insomnat i den eviga sömnen, men D’Allot, olik alla andra, vaknade i stället.

»Bror!» ropade han med skallande röst till sin på soffan sofvande värd, »bror, stig för all del upp och tänd på ljus!»

»Hvad är det?» frågade värden, som vaknat redan vid första ropet.

»Jag vet inte hur det kommer sig,» svarade D’Allot, »men jag har den förskräckligaste hufvudvärk.»

»Hur är det möjligt?» frågade ånyo värden; »vi tömde ju bara fyra toddar, och konjaken är ingen rappakalja, det vet jag.»

»Hvem tusan har klagat öfver konjaken!» yttrade D’Allot; »men det är obegripligt. . . husch! ... jag ligger med hufvudet som i en sjö.»

»Aha, står det så till,» anmärkte värden skrattande; »du tålde säkert inte vid pressyltan du åt i går afse.»

»Pressyltan?» upprepade D’Allot, »pressyltan var kuku-maffen, och jag har till och med drötnt om den, men . . . men ... aj! hvad vill det här säga! ... Är det här kopparslagare, så måste det vara sjelfva ålderman för embetet.»

Emellertid hade värden lemnat soffan och tändt ljus, hvarefter han närmade sig sängen. Men kommen dit, tog han, med ett utrop af bestörtning, ett steg tillbaka.

»Hvad har då händt!» ropade han, »du ligger ju och badar i blod!»

»Ja, min själ gör jag icke det,» medgaf D’Allot, tagande sig för pannan, »ty bischoff kan det omöjligt vara, efter jag inte smakat det på den dag jag minns.»

Vid närmare undersökning upptäcktes tvenne djupa hål i D’Allots hufvud. Det blef uppståndelse på gården, läkare

Källa: Project Runeberg ·