Sida 174
Det märkvärdigaste bolag i verlden
kunde bjuda på punsch, än mindre dricka den till sådan myckenhet som Malm, så blef hans kroppsliga tillvaro fullkomligen erkänd, och dagen slutades med en större sexa å källaren »Hamburger börs», dit Malms många vänner och stallbröder bjudit honom för att fira ett återseende, om hvars inträffande på denna sidan grafven väl ingen dödlig kunnat drömma. Snart talade hela Stockholm om detta underverk, och det är gifvet, att Malms bod blef öfverlupen af kunder från alla stadsdelarne.
Men kungl. poliskammaren, som icke fann det med god ordning öfverensstämmande, att de döde uppstå i olaga 
»Gamle Olle» tid, uppkallade Malm till förhör. Sällan, om någonsin, hade polisens sessionsrum, förmak och korridorer varit så öfver-fyllda af åhörare som vid detta tillfälle. Bland andra inställde sig på kallelse den läkare, som skött Malm under dennes sista sjukdom, och äfven jag, såsom ombud för pastorsembe-tet, försedd med ett ordenligt transumt u r kyrkobokens döds-kolumn, till den kraft och verkan det förmå kunde.
Wannqvist, »gamle Olle» kallad, otvif-velaktigt en af de bästa polismästare Stockholm haft, ledde naturligtvis sjelf ransakningen; men aldrig glömmer jag det komiska uttrycket i denne ovanlige embetsmans eljest så stränga och genomträngande ögon, när han riktade dem på Malm, hvilken med den ödmjukaste bugning helsade polisens chef.
»Min bäste herr Malm,» började polismästaren; »nog var ni i lifstiden en af de värsta äfventyrare och upptågs-
»Gamle Olle».
Källa: Project Runeberg ·