Sida 184
Tiggargumman
stafven, ty många bäckar små gör’ en stor å . . . också är det i dag jemt tretti år sedan jag blef öfverkörd på gatan och lytt för hela mitt lif.»
Man kan döma om min öfverraskning, när jag i säcken, som gumman öppnade, verkligen såg en hop bundtar af det gamla då gällande riksgäldsmyntet. Jag betraktade än säcken och än dess egarinna, utan att på en god stund kunna få fram ett enda ord, så förbluffad hade jag blifvit. Förr skulle jag trott, att man kunnat pressa guld ur ett stycke bark, än finna en enda riksdaler hos Lisa Petterson, eller »Fattig-fattig-Lisa», under hvilket senare namn hon mest var känd.
»Ni har fem tusen riksdaler, en hel förmögenhet,» yttrade jag slutligen, »och ändå går ni och tigger, ändå har ni nyss tagit ut en vedpollett, som en annan kunnat bättre behöfva.»
»Ack nej, herr pastor, jag är så fattig, så fattig, så fattig,» började hon ånyo den gamla visan; »dessa pengar rår jag inte mera om, för jag har enkom gått hit i dag för att be pastorn att, å mina vägnar, men utan att jag sjelf blir känd, skänka hela denna summa åt två personer, som jag vill göra lyckliga och som förtjena att bli det. . . Jag tänkte först fördela pengarna mellan flere, men då hade det blifvit så litet på enhvar, att ingen just fått någon nytta deraf. . . Det är bättre att resa en enda ordentlig byggnad än tusen sinom tusen korthus, som inte duga till annat än att roa ögat för en liten stund.»
»Och hvilka äro nu dessa begge lyckliga?» frågade jag, efter att förgäfves ha sökt öfvertala den besynnerliga gumman att göra kapitalet fruktbärande för sin egen räkning.
»Den ena är jungfru Lotta Ask, som sitter i mångel-ståndet vid Fredsgatan,» svarade gumman; »hon har suttit der i tio år och alltid försörjt sig ärligt och anständigt, och, fast sjelf fattig, har hon jemt varit god mot andra fattiga . . . Aldrig har jag gått förbi hennes stånd, utan att hon gett mig en pepparkaka eller smörbakelse, fast jag aldrig bedt henne om det ringaste. Vintertiden sliter hon rysligt ondt i det ståndet, händer och fötter har hon förkylt, men hjertat har hon ännu lika varmt och godt. Det är en riktigt bra menniska, herr pastor!»
»Nå, och den andra?»
»Är en fattig lappskräddare, som bor i huset n:o 20 vid Stora Badstugatan och heter Erik Holm, en riktig arbets-
Källa: Project Runeberg ·