Sida 185
Tiggargumman
myra, men som aldrig skall hinna till stacken, emedan han inte haft något att börja med, men deremot en mängd fattiga syskon och slägtingar att hjelpa.. . Inte heller honom har jag tiggt något af, men så ofta jag gått förbi hans fönster, har han ropat mig an och gett mig någon liten klädeslapp, och på detta sätt har jag fått många klädeslappar, dem jag skarfvat ihop till en hufva åt mig om vintern... För resten är han jemt glad och tokrolig af sig, och han narrar gumman att skratta, äfven när hon har sina värsta krämpor. Det är allt en bra menniska, han också, herr pastor?»
»Och mellan dessa två skall denna summa lika fördelas?»
»Nej, de ska ha den gemensamt, för de få den endast så framt de gifta sig med hvarandra. Jag är säker på att det ska bli ett godt hjonelag af dem, och då följer också Guds välsignelse med pengarna.»
Jag samtalade länge med gumman rörande denna sak, men som hon var orygglig i sitt beslut, så tömde jag säcken och uppräknade i hennes närvaro hela summan, hvars belopp var i enlighet med uppgiften. Derefter och sedan gumman bedt mig bevara hemligheten åtminstone så länge hon lefde, tog hon sin krycka och gick med sitt vanliga yttrande: »Glöm nu inte bort gumman vid nästa utdelning, för jag är så fattig, så fattig, så fattig!»
Angelägen om att så fort som möjligt fullgöra mitt uppdrag, begaf jag mig genast till Fredsgatan, på hvars norra sida ett mångelstånd sedan långliga tider stått, som dock numera är borttaget. Jag fann jungfru Lotta i ståndet. Hon var ungefär trettio år gammal och hade ett rätt hyggligt, ehuru något väderbitet ansigte. Jag underrättade henne om den lycka som så oförmodadt händt henne, äfvensom om det dervid fästa vilkoret, utan att antyda hvarifrån allt detta goda kommit. Jungfru Lotta höll på att dåna af glad häpnad. Hon gick, såsom man väl kan föreställa sig, in på allt och trugade på mig ett halft dussin färska strufvor för det glada bådskapet.
Från jungfru Lotta gick jag direkt till lappskräddaren, hvilken jag fann sittande på sitt bord, ifrigt sysselsatt med sitt arbete, under det han gnolade på en munter visa. Holm, närmare fyrtio än trettio år, hade ett friskt och hurtigt utseende. Utan omsvep meddelade jag äfven honom den glada nyheten. Först stirrade han på mig en stund med vidöppen mun. Derefter kastade han sig från bordet, fattade
Källa: Project Runeberg ·