Sida 73
Sjöröfvaren
»Jag har aldrig vetat af någon mor,» yttrade hon, »och snart har jag icke mer någon far!»
»Jo,» svarade jag, »ni har på jorden en moder, som längtar att sluta er till sitt fridfulla sköte. Denna moder är kyrkan, och genom henne kommer ni till kunskapen om en fader, som är i himmelen och som aldrig öfverger något af de barn som förtrösta på honom.»
»Gå!» sade hon, men med något vekare stämma; »jag behöfver ro . . . vi skola återse hvarandra.»
Jag gick, och Gud skall veta, att om någons känslor varit hvad man kallar »blandade», så var det mina, när jag lemnade denna underliga boning.
Kapten Parder dog och begrofs med en viss ståt. Jordfästningen förrättades af kyrkoherden sjelf. De döda äro naturligtvis icke så farliga som de lefvande.
Koppärret öfverlefde icke länge sin husbonde. — Än dottern då, sjöröfvarens dotter? — Om henne mer i nästa berättelse.
*
Källa: Project Runeberg ·