Sida 77
Sjöröfvarens dotter
om sitt förhållande till baron von K**. Efter de tre veckornas slut begick hon för törsta gången den heliga nattvarden.
Derpå följande söndag lystes det för henne till äktenskap med baron von K**, och några veckor derefter stod hon brud på Ornboholm hos sin svärfar generalen. Äfven jag var bjuden till bröllopet, men, hindrad af embetsgöro-mål i min församling, kunde jag icke infinna mig. De unga tu utgjorde någon tid ett af hufvudstadens samtalsämnen; och baron von K**, en ståtlig gestalt, fastän känd som rumlare och spelare, hvilket jag efteråt fick höra, ansågs ha gjort det briljantaste parti. Ungdom, skönhet och minst en million, ehuru man, å andra sidan, ansåg allt detta erforderligt för att försona sig med bristen på börd och minnet af en sjöröfvare.
Ungefär en månad efter bröllopet träffade jag ute på gatan den unga friherrinnan. Hennes ansigte röjde långt ifrån den belåtenhet man vanligtvis finner hos en ung fru. På min fråga, huru hon mådde, svarade hon:
»Mycket illa, och det är följden af att inte ha någon som man kan lita på. Jag var omgifven af idel bedragare, och min förträfflige herr man var den allra största. Han är icke mer fideikömmissarie han än församlingens orgel-trampare.»
Dervid vände hon mig tvärt ryggen, liksom hade jag
haft någon del i hennes missräkning. Att baron von K**
lurat henne, hvad fideikommisset beträffade, var ej svårt att
inse; men huru förlusten af ett fideikommiss kunde så så •11 • . till sinnes en ung qvinna, som medfört en million i boet,
var svårare att förstå, äfven om hjertat icke haft någon del i äktenskapet. Men kort derefter, och under det jag någon tid som sqvadronspredikant vikarierade vid lifgardet till häst, kom jag att vara med på en så kallad sexa, som några af regementets officerskår gåfvo på Djurgården för flere officerare af annat regemente, bland hvilka var ifrågavarande baron von K**. Något senare på qvällen och då alla voro temligen upprymde, tog mig baronen afsides och yttrade:
»Hör på, herr pastor, ni var ju bekant med min numera saligen afsomnade svärfar, kaparkaptenen Parder, glor-vördig i åminnelse?»
Jag upplyste, hvaruti min bekantskap med den »glor-vördige» egentligen bestod.
Källa: Project Runeberg ·