Sida 76
Sjöröfvarens dotter
»Jag känner hvarken ryttmästaren eller hans slägtingar personligen.»
»Visserligen hade generalen en äldre son,» fortfor hon, »men denne dog för ett år sedan och har blott lemnat en dotter efter sig, och som fideikommisset endast öfvergår på manliga afkomlingar, så är det ju klart att Örnboholm en dag måste tillfalla ryttmästaren. Och ni har inte förut hört något derom?»
»Nej.»
»Men skulle ni inte genom förfrågningar hos dem, som närmare känna baronens slägt, kunna skaffa rnig fullständiga upplysningar i denna sak, utan att någon får veta att jag begärt dem?»
»Det vore visst icke omöjligt,» svarade jag; »men nog såge jag helst, att ni i denna sak valde en annan kommis-sionär än mig, ty jag har alls ingen beröring med den förnäma verlden.»
Jag anade genast något förhållande mellan henne och den der baronen, äfvensom att hon ville nyttja mig som spion på dennes ekonomiska omständigheter, något som lika litet anstod mitt lynne som mitt embete. Kreolskans blick ljustrade upp min innersta tanke, och hon syntes något förlägen, men, återhemtande sig snart, tog hon till ordet igen och sade:
»Nå till annat då! Min salig far hade sina egna tankar i religiösa frågor, hvilket gjort att jag ännu icke gått till skrift. Har ni tid att förbereda mig i den kristendoms-kunskap som behöfves? Kunde ni egna en timme om dagen åt mig?»
»Ja,» svarade jag, »och när vill ni börja?»
»I morgon klockan elfva. Jag skall söka göra er möda som lärare så lätt som möjligt.»
Derefter steg hon upp, och jag aflägsnade mig från detta gåtfulla väsen. Jag besökte henne hvarje dag under loppet af trenne veckor. Hon hade ett ypperligt minne och en beundransvärd fattningsförmåga. Någon djupare rörelse eller andakt röjde hon dock ej. Under det jag efter bästa förmåga sökte förklara dogmerna, sväfvade hennes tankar synbarligen i mera jordiska rymder, afbröt hon mig ofta med en klagan öfver sitt öde att vara rik och att ha så mycket att förvalta, men talade aldrig mer om behofvet af en affärsman att rådföra sig med samt icke heller något
Källa: Project Runeberg ·