Sida 640
Lifräddningsbåt ...
förvandlas i en solid klump, som småningom absorberas. Denna operation kan understundom vara en bland de svåraste inom hela kirurgiens område. Äfven andra tumörer har man försökt att bringa till förödelse genom att på detta sätt beröfva dem näringen. Om ligatur såsom afknytning se d. o. -- 2. Musikt. a) I nyare musik den genom en båge betecknade förbindelsen mellan två noter på samma rum, hvilken antyder, att båda tonerna skola uthållas såsom en enda. -- b) I mensuralmusik en sammanhängande notgrupp, hvari noternas tidsvärde berodde icke egentligen på deras gestalt utan på deras ställning. Då mensuralmusiken i 12:te årh. utvecklade sig ur den tidigare koralnotationen, upptog den äfven de mera komplicerade former af "neumer" (se d. o.), hvilka sedan under namn af ligatur bildade ett af de svåraste kapitlen i mensuralteorien. -- 3. Boktr., en boktryckstyp med sammangjutna skriftecken, t. ex. i antiqva: ff, fl, (ffl), och i fraktur: [ck], [ch], [ß], [tz]. 1. Rsr. 2. A. L.
Ligga an, sjöv. (om fartyg), hålla kurs, ånga eller segla längs ett visst kompasstreck. För att kontrollera rorgängaren (den, som styr) ropar då och då vakthafvande officeren eller styrmannen till honom: "Hvad ligga vi an?" Denne uppgifver då det kompasstreck fartyget "stäfvar" (ligger an). -- Uttrycket begagnas äfven för att beteckna, att ett föremål ligger tätt intill (vidrör) ett annat: t. ex. seglet ligger an masten. L. H.
Ligga bi, sjöv. Se Bi 2.
Liggande, bergsv. Se Hängande.
Ligga uppbrassad, sjöv. Se Dreja bi.
Liggedagar. Se Liggetid.
Liggetid, den tid en skeppare är skyldig att för lastning eller lossning blifva liggande med fartyget å lastnings- eller lossningsorten. Liggetiden indelas i liggedagar och öfverliggedagar. För hvarje dag af de senare skall till skepparen betalas ersättning, hvilken deremot ej utgår under de förra. Liggetidens längd, liksom ersättning för ofverliggedagar, bestämmes genom fraktaftalet ("certepartiet"). Innehåller detta icke någon bestämmelse härom, beräknas liggetiden enligt en med hänsyn till fartygets storlek bestämd skala (78 § Sjölagen), och ersättningen för öfverliggedagarna utgår med 40 öre om dagen för hvarje ton af fartygets drägtighet. I. Afz.
Liggmila. Se Kolning.
Liggsår (Lat. decubitus), sår, som uppkomma hos personer, hvilka till följd af någon sjukdom måste under längre tid iakttaga stillaliggande, i synnerhet om de alltid eller företrädesvis måste intaga ett och samma läge. Liggsåren visa sig på de ställen, der en framspringande benkant ligger tätt under huden, såsom å korsbenet, sittknölarna, höftbenskanterna, hälarna, skulderbladen, nacken o. s. v. Först visar sig rodnad i huden, vanligen följer derefter afnötning af öfverhuden och sist brandig sönderfallning af sjelfva huden. Branden kan gå ännu djupare, in i bindväfven, ja till benen, och en gång börjad, fortskrider den lätt, om orsakerna ej kunna aflägsnas. De brandiga ställena äro merendels svarta. För att liggsår skola uppkomma, fordras dock vanligen antingen otillräcklig uppmärksamhet, för att icke säga vanvård, eller ock att den sjukdom, som nödgar till stillaliggande, är en sådan, som medför blodförskämning och en betydlig nedsättning af kroppens vitalitet eller motståndskraft. Förbättras det allmänna tillståndet, så kan det brandiga afstötas, såren rena sig och till sist helna. I motsatt fall påskyndas deraf den dödliga utgången. -- Den bästa behandlingen af liggsår är att förhindra deras uppkomst. För det ändamålet är det i första rummet nödvändigt att ej tillåta tryckpunkterna att ständigt vara desamma. Man måste allt emellanåt förändra patientens läge och, om detta ej är möjligt, skydda de ömtåliga punkterna medelst urhålkade kuddar, luft- eller vattenkuddar, kransar o. s. v. Derjämte böra dessa ställen flitigt aftvättas med spirituösa ämnen, med eller utan blylösningar. Hafva sår och brand redan inställt sig, påläggas milda, antiseptiska salvor af borsyra, ättiksyrad lerjord o. d. Grötar kunna göra nytta för att påskynda det brandigas afstötande, men knappt förr, än branden begränsat sig. En allmänt stärkande behandling är, då den låter använda sig, ett utmärkt hjelpmedel.
En annan form af decubitus kan uppkomma genom illa anlagda förband, vid benbrott och vid andra tillfällen. Äfven utan att patienten lider af feber, kan en spjela, som blifvit för hårdt pressad mot ett parti, der en benkant ligger nära, orsaka tryckbrand. Ett gipsförband åstadkommer detsamma, om det är för trångt anlagdt och ej blifvit vederbörligen undervadderadt. Ja ett vanligt förband med linnebindor kan under missgynsamma förhållanden, yttre och inre, åstadkomma brandfläckar i huden. Rsr.
Ligne [linj], gammal belgisk slägt, innehar sedan 1601 furstlig värdighet och residerar på slottet Beloeil invid Mons. -- 1. Karl Joseph, furste af L., österrikisk militär, f. 1735, tillhörde från 1752 österrikiska armén samt blef 1771 fältmarskalk-löjtnant. På sina resor i Europa knöt han förbindelser med tidens mest framstående personligheter och gjorde sig känd såsom en mycket spirituel sällskapsman. Under bajerska tronföljdskriget (1778) förde han en kår i Mähren och Böhmen, och 1784, under oenigheten mellan Josef II och Holland angående skeppsfarten på Schelde, vidtog han i sitt hemland raska militära anordningar, hvilket medförde hans utnämning till feldzeugmeister. Vid slutet af 1786 kallades L. till Wien, hvarifrån han sändes att underrätta Katarina II om kejsar Josefs beslut att resa till Krim. Han kom vid detta tillfälle i stor gunst hos den ryska kejsarinnan, likasom han senare, såsom sändebud vid ryska arméns högqvarter (1787--89), vann stort inflytande hos Potemkin. Under österrikarnas fälttåg mot Turkiet 1789 var han lyckligt verksam vid Belgrads belägring. Då fransmännen 1794 ockuperade Belgien, miste L. sina besittningar derstädes, och när dessas seqvestration senare upphäfdes (1803), afstod han sina anspråk åt sonen Ludvig
Källa: Project Runeberg ·
