Svensk Läraretidning: 1894

N:r 8

SVENSK LÄEARETIDNING.

99

Antalet medlemmar och kretsar har under de 14 år, föreningen varit i verksamhet, ställt sig på följande sätt:

Kretsar: Medlemmar:

Ar 1880........................... 77 1,556

» 1881.»...................._. .. 90 2,019

» 1882.......................... 125 2,843

» 1883-......................... 136 3,158

> 1884................_______ 138 3,205

> 1885_____................... 143 3,262

» 1886_______._............. 141 3,066

» 1887........................... 134 3,006

» 1888........................... 139 3,277

» 1889............................ 153 3,550

» 1890................-....- 156 3,684

» 1891................_______ 164 3,814

» 1892.........................-. 167 4,018

» 1893........................... 171 4,325

Förutom under de två åren 1886 och 1887 har alltså föreningens medlemsantal ständigt ökats.

Om något hvar gör sin plikt, bör vid innevarande års slut siffran 5,000 kunna uppnås.

En hvar, som önskar stadgar eller andra upplysningar för att kunna bland kamraterna bilda nya kretsar, behöfver endast å ett brefkort uppgifva namn och adress till: Centralstyrelsen för Sveriges allmänna j folkskollärareförening, Stockholm.

Riksdagen.

Tillsättning af förenade tjänster.

Sistlidne lördag aflämnades en proposition, i hvilken k. m:t föreslår riksdagen att antaga följande af kyrkomötet för dess del godkända förslag till

Lag angående ändring i gällande stadganden om tillsättning af organist- och klockarebefattningar.

Med upphäfvande af förordningen angående ändring i gällande stadganden om val till organist och klockare den 6 december 1878, så ock med ändring af hvad lag och författningar i öfrigt innehålla mot denna lag stridande, varder härigenom förordnadt som följer:

Förslag till organist- eller klockarebefattning eller till båda dessa befattningar, om de äro förenade, skall upprättas af församlingens kyrkoråd. Där organist- eller klockarebefattning eller båda dessa befattningar enligt fattadt beslut skola vara med folkskolläraretjänst förenade, skall förslag till de förenade tjänsterna upprättas af församlingens kyrkoråd och skolråd såsom ett gemensamt kyrko- och skolråd.

Besvär öfver förslag må ej anföras, innan val ägt rum och blifvit behörigen kungjordt. I fråga om tid och ordning för sådana besvärs anförande skall gälla, hvad beträffande klagan öfver kyrkostämmas beslut är föreskrifvet.

Val mellan de å förslag uppförde förrättas å kyrkostämma, och skola rösterna därvid beräknas enligt de grunder, som för rösträtt vid kyrkostämma i allmänhet äro bestämda.

Närmare bestämmelser, huru förfaras skall vid tillsättning af organist- eller klockarebefattning eller båda dessa befattningar, då endera eller båda skola vara med folkskolläraretjänst förenad, äger konungen att meddela.

Nytt för teekningsundervis-ningen.

fi? samling förebilder för teckning å krit-taf/a vid undervisning i bunden teckning, jämte öfvergångskurs från bunden till fri teckning, utgifven af Alfred Sjöström. Sthm 1893. Pris 2 kronor.

Praktisk ritbok med metodiska anvisningar och figurer, afsedd för den första undervisningen vid allm. läroverk, seminarier, folkskolor och i hemmet, utgifven af K. Hugo Segerborg, lärare i teckning vid Karlstads högre allm. läroverk och folkskollärareseminarium. Första kursen, 20 öre. Andra och tredje kurserna ä 20 öre. Sthm 1893, P. A. Norstedt & söners förlag.

Det är nu femton år sedan den s. k. Stuhlmannska undervisningsmetoden importerades hit för att sätta system i den dittills så godt som fullkomligt osystematiska frihandsteekningsundervrsningen vid våra allmänna läroverk. Visserligen fanns det åtskilliga lärare, som nedlade både arbete och insikt vid utöfningen af sitt ingalunda lätta kall, men för undervisningen i dess helhet fanns ingen gemensam plan: hvarje lärare följde sitt system, som i de flesta fall icke var något system alls, och många af teckningslärarne visade lika liten förmåga vid undervisningens ordnande, som kännedom om frihandsteckningens egentliga mål och betydelse.

Emellertid genomfördes den Stuhlmannska metoden på ett allt för mekaniskt och okritiskt sätt, och tillämpningen bidrog ej att mildra öfverdrifterna i systemet. Sålunda användes de kurser i bunden teckning, som Stuhlmann själf uttryckligen hänvisat till åldern under nionde lefnads-året, ända upp i »gymnasium» o. s. v. De svenska teckningslärarne, som samman-slutit sig till en förening, insågo nogsamt de faror, som den så tillämpade metoden innebar, och började med ifver att arbeta på modifikationer i det vid våra skolor tillämpade Stuhlmannska systemet, hvilket därtill, sedan det först dragit allmänhetens uppmärksamhet på teckningsämnet, syntes i sin mån bidraga att göra detta ärnne mindre populärt, än det tillförene hade varit.

Vid det inom Tekniska skolan i Stockholm anordnade seminariet för teckningslärares utbildning började man äfven att på ett mera praktiskt och lefvande sätt bearbeta den Stuhlmannska metodens principer. Såsom en af frukterna af dessa sträfvanden torde man kunna anse den Samling förebilder för teckning å krittafla, som Öfverläraren i frihandsteckning vid nämda skola Alfred Sjöström utgaf från trycket 1888, en liten samling, som utmärkte sig för reda i uppställningen och fyndighet vid valet af naturförebilder.

Den nu föreliggande »samlingen förebilder» kan anses som en ny, förbättrad och utvidgad upplaga: antalet förebilder för bunden teckning är betydligt tillökadt, och en s. k. öfvergångskurs från bunden till fri teckning har tillkommit. Samlingen i sitt nuvarande skick är afsedd att inom folkskolor och förberedande skolor för allmänna läroverk' användas såsom grundläggande öfningar före början af teckning på fri hand; sålunda från skolåldern omkring 7 till 10 år; eller då teckningsundervisningen börjar först vid åldern S1/2 år (såsom t. ex. vid Stockholms folkskolor) till 12:e lefnadsåret.

Förebildsamlingen föregås dels af »anmärkningar och förklaringar», som äro värda att noga beaktas af hrr teckningslärare, hvilka däri torde finna stöd och hjälp; dels »ledning vid undervisning i bunden teckning» samt d:o vid den s. k. öfvergångskursens användande. Värdet af denna text torde vara så mycket större, som författaren själf under en lång följd af år undervisat i ämnet på alla stadier och sedan halftannat årtionde ledt de praktiska och pedagogiska öfningar, som teck-ningslärarekandidaterna genomgå vid Tekniska skolan i Stockholm.

Förebilderna äro valda med mycken omsorg och pedagogisk blick och hafva under åratal pröfvats, och utvecklats vid de af S. ledda öfningskurserna i ofvannämda skola. De enformiga och intetsägande geometriska mönster, som i sådant öfverflöd förekomma hos Stuhlmann, äro här inskränkta till ett minimum samt ersatta med schematiska afbildningar af för barnen bekanta föremål, som äro ägnade att anslå barnasinnet och väcka till lif den hos hvarje barn inneboende lusten till efterbildning. Den afdelning, som omfattar »öfningar i förändring af mönster», är mera systematisk och innehåller redigare exempel än i 1888 års upplaga. De sista förebilderna inom de rätliniga öfningarna: »Kisse», »Nasse», »Häst» o. s. v. äro särdeles fyndigt hopkomna och skola helt säkert med förtjusning efterbildas af barnen; likaså fjärilen och tuppen m. rn. bland de krokliniga exemplen.

Den s. k. öfvergångskursen, som utgör en förmedling mellan den bundna teckningen och den egentliga frihandsteckning-er>, är afsedd för en ålder af nio år eller första klassen vid rikets allmänna läroverk. Den omfattar en tidrymd af en termin, men kan, för den händelse att klassen efter denna tid ej synes mogen att börja teckna på fri hand, fortsättas äfven under någon tid af det följande halfåret. Förebilderna inom denna afdelning, hvilka äro 24 till antalet och erbjuda stor omväxling, åtföljas af korta särdeles upplysande anvisningar. Den lilla boken bör ägas af hvarje undervisare i teckning, och torde blifva till stort gagn icke blott för dem, som undervisa i ämnet, utan ock för hela vår teckningsundervisning. #

Under det att hr Sjöströms »Samling förebilder» är afsedd att vara en handbok till tjänst för hrr lärare, vill hr Hugo Segerborgs »Praktiska ritbok» med sina »metodiska anvisningar och figurer» i första rummet vara en bok att rita i. På hvarje sida af boken finnes förebilden upptecknad i liten skala; den öfriga delen af bladet är försedt med ett punktsystem.

I förbigående kan man här göra sig den frågan: Då hr S. lagt punktsystemet till grund för lärjungens teckning, hvarför framställer han själf förebilderna i rut-systemet, som redan för länge sedan *ir ut-dömdt och som i hr S:s ritbok ofta gör förebilderna ganska otydliga? Det kan väl ej vara hr S:s mening, att läraren skall utföra sina företeckningar på inrutad tafla,