Sida 175
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 14.
(64O.)
STOCKHOLM, 4 APRIL 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris :
Vi år 3v,5o kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2
kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f, m.
Allm. tel. 6O 00.
Tryckt hos Iduna Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Xiösimmmer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt ä allm tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,00 kr,
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Ännu är det ej för sent
att för 1894 prenumerera pä
(Svensk läraretidning,
Sveriges största och mest spridda
skoltidning.
Alla nummer från årets början kunna nämligen ännu erhållas.
Svensk Läraretidning kostar end&st 3,so^ kr. för helt år, 3 kr. för trefjärdedels år, 2 kr. för halft dr och. 7,#fr kr. för kvartal (postarvodet inberäknadt). - Har medarbetare i alla delar af riket. - Läses af öfver 10,000 lärare, lärarinnor, organister, skolrådsordförande m. fi. -År allmännaste annonsblad för lediga tjänster vid folk- och småskolan. - Meddelar porträtt af framstående skolmän i regeln minst en gång i månaden.
Kvartalspren um eran ter
torde snarast m öjligt förnya prenumerationen< för undvikande af afbrott i tidningens försändning.
De pr en um eran ter,
som funnit sig belåtna med tidningen, kunna visa sin erkänsla genom att för kamrater och s kolvänner framhålla Svensk Läraretidning och förmå dem att taga tidningen åtminstone på prof under andra kvartalet.
Vare sig" Ni bor i Stockholm eller i landsorten, så prenumerera på närmaste postanstalt!
Stadsbidrag till Vikaries aflönande vid sjukdomsfall,
Ecklesiastikministerns yttrande till statsrådsprotokollet.
Den bebådade kungl, propositionen angående statsbidrag för aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjänst, aflämnades till riksdagen sistlidne torsdag. Propositionen åtföljes af en motivering, utgörande ett yttrande till statsrådsprotokollet den 17 sistl. mars af statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet.
Efter en redogörelse för kommittera-des betänkande i ämnet (se denna tidning n:r 17 och 21 förra året) anförde ecklesiastikministern hufvudsakligen följande:
Bestämmande af viss min/m/af/ön ing för vikarien. I likhet med kommitterade anser jag nödigt att, på samma gång bestämmelser lämnas angående statens bidrag till den aflöning, som vid sjukdomsfall for ordinarie lärare bör utgå till vikarien, ett visst minimum för denna aflöning fastställes. I fråga om den ordinarie lärarens löneförmåner äger ett sådant förhållande rum, i det att särskilda bestämmelser äro gifna såväl rörande dessa löneförmåners storlek genom k. kungörelsen angående aflöning åt lärare eller lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 20 januari 1882 och k. kungörelsen om förändrad lydelse af § l i samma kungörelse den 5 oktober 1891, som äfven angående det tillskott, som af statsmedel därtill bör utgå, genom k. kungörelsen angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885 och dithörande författningar.
Ehuru genom nyssnämda k. kungörelser af den 20 januari 1882 och den 5 oktober 1891 en minimilön blifvit bestämd för hvarje ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola utan afseende därå, huruvida lönetillskott af allmänna medel till honom eller henne utgår, finner jag mig dock icke kunna instämma i kommitterades förslag att en minimiaflöning bör bestämmas för hvarje vikarie för på grund af sjukdom tjänstledig ordinarie lärare vid folkskola, så snart vikarien varit förordnad viss tid, utan synes mig sådan minimiaflöning böra fastställas endast för det fall, att bidrag af allmänna medel utgår till den ordinarie lärarens aflöning. Visserligen kunde äfven ifrågasättas, att en minimiaflöning i nu ifrågavarande fall borde bestämmas, endast för den händelse att statsbidrag till vikariens aflöning äskas, men då de fall torde vara ytterst få, i hvilka, oaktadt lönetillskott af allmänna medel utgår till den ordinarie läraren, statsbidrag till vikariens aflöning icke skulle begäras, samt i alla händelser statens intresse af att icke vikariearvodets ringa belopp må utgöra hinder för undervisningens behöriga upprätthållande är lika stort i dessa undantagsfall som eljest, torde bestämmelserna angående viss minimiaflöning för vikarie äfven böra gälla för dessa undantagsfall.
I hvad kommitterade föreslagit rörande sättet för bestämmande af denna minimiaflöning samt i fråga om storleken af det arvode och de öfriga förmåner, som skola tillkomma vikarien såsom minimiaflöning, finner jag mig, på de af kommitterade anförda skäl, kunna i hufvudsak instämma. Enär likväl den ordinarie läraren icke åtnjuter förmånen af städning af sin bostad eller ersättning därför, synes dylik förmån icke heller böra tillerkännas vikarien. Då 50 kronor för helt läsår såsom ersättning för förmånen af bostad med vedbrand för en stor del af landet torde vara ett för
