Sida 57
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCjH SKOLVÄNNER.
J:r 5. (631.)
STOCKHOLM, 31 JANUARI 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., J/2 år 2
kr., V4 år 1,20 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
II Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allrn. tel 60 OO.
Tryckt ho» Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Xiösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allra tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
23 öre pr petitrad (= 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,50 kr,
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Känner Ni
någon lärare, lärarinna eller skolvän, som ännu ej prenumererat på
(Svensk läraretidning,
Sveriges största och mest spridda
skoltidning,
så försumma ej att snarast möjligt visa honom eller henne tidningen och omtala fördelarna af att för egen räkning hålla sig med densamma.
Svensk Läraretidning kostar endast 3,50 kr. för helt år, 2 kr. för halft år och 1,25 kr. för kvartal (postarvodet inberäknadt). - Har medarbetare i alla delar af riket. - Läses af öfver 10,000 lärare, lärarinnor, organister, skolråds ordförande m. fi. - Är allmännaste annonsblad för lediga tjänster vid folk- och småskolan. - Meddelar porträtt af framstående skolmän i regeln minst en gång i månaden.
Vare sig Ni bor i Stockholm eller i landsorten, så prenumerera på närmaste postanstalt!
Pedagogiska guldkorn.
Det gifves barn, som hafva en stark böjelse att slösa med tiden. De hafva stunder, då de ej veta, hvar de skola göra af sig själfva. Och de ej blott förslösa sådana stunder, utan hitta ock därunder på hvarjehanda dåligt. Här spelar tillvänjningen från ungdomen en ganska stor roll, och uppfostraren måste taga denna sak på fullt allvar. Det egna exemplet är här bästa hjälpen. Men man får heller icke underlåta alt städse och med nytt tålamod inplanta hos de unga att visa trohet i det lilla och icke minst uti att tillvarataga och nyttigt använda de smulor tid, som blifva öfver vid deras arbete. Otto Funcke.
Nytt för skolvärlden.
Stockholm den 10 jan. 1894.
Vid mina besök i hufvudstaden brukar jag särskildt taga reda på, om här framkommit något nytt och godt i fråga om åskådningsmateriel för den lägre undervisningen. Till min glädje har jag nu funnit mera intresse för dylika saker både hos lärare och förläggare än någonsin förut.
Dock är det här liksom på andra ställen och inom andra slag af skolor ännu tämligen vanligt, att planscher och kartor hufvudsakligen få tjäna såsom väggprydnader - det tar ju så mycken tid att se efter, hvad som står på dem. Preparat, apparater och instrument få sällan komma fram från sina platser i de stora skåpen med glasdörrar. Men de verka kanske genom sin blotta närvaro i skolan? Och förläggare och distributörer - ja nu börja de verkligen lyssna till erfarna och intresserade barnalärares råd, men naturligtvis: de höra, och taga hvad dem godt synes. Det är ännu långt till den dag, då folkskolläraren erkännes som den i första rummet »sakkunnige» på sitt område. Dock - utvecklingen går som sagdt i rätt riktning »och det är vackert så». *
I Klara folkskola har jag denna gång sett något, som jag skulle vilja noggrant beskrifva, om detta icke blefve allt för vidlyftigt i ett sådant här litet bref. Därför får jag be hvarje lärare, som kommer till hufvudstaden, att gå själf dit och taga det i beskådande. Skolan ligger vid Vasagatan, blott några minuters väg från centralstationen.
Uppe i vinden äro inredda två salar, som icke äro afsedda för särskilda klasser utan för särskilda ämnen: den ena för naturkunnighet, den andra för teckning. Det vore önskligt, att man i alla större
skolor hade råd att inreda .ett par salar för dessa ämnen; det skulle högeligen befordra undervisningen. Men det var ej dessa salar i och för sig jag ville uppmana den besökande att se, utan det som finnes i dem.
I den ena finnes en mönstergiltigt ordnad materialsamling för frihands- och line-arteckning, och, rnrad ännu bättre är, en mön&tergiltigt ordnad undervisning i dessa ämnen, af hvilken man kan se. att folkskolebarn under gynnsamma förhållanden kunna hinna lära sig att korrekt och smakfullt afbilda verkliga föremål.
I den andra salon, som är anslagen åt läran om naturföreteelserna, får man se en särdeles praktiskt ordnad samling af instrument, mineralier och kemikalier till Berg-Lindåns naturlära, hvilken som bekant användes vid Stockholms folkskolor. Ett af skåpen innehåller t. ex. allt, som behöfves till afdelningen »Valda företeelser». Då dörrarna slås upp, ses hyllorna upptagna af fyrkantiga lådor, närmast liknande små, breda, gijurida baktrågoch försed-. da med hvar sina etiketter. På en står t. ex.: »Försök med järn och svafvel», och i densamma finner man iordningställdt och till-vägdt allt, som behöfves for den serie af experiment, som i läroboken bär samma titel. Läraren har endast att lyfta fram lådan, så kan experimentet genast utföras utan minsta förberedelse eller tidsspillan. Rengöringen af instrumenten och deras bortflyttande sker på ett par minuter.
Denna i all, sin enkelhet sinnrika anordning kan och bör införas i alla folkskolor. Hvar och en, som undervisat i hithörande ämnen, vet, huru mycken tid det tar att för hvarje gång sammanplocka iristrumenten, framtaga, väga och bereda kemikalierna o. s. v. Gör läraren det fore lektionen, förstör han tid, som väl behöfves för andra ändamål, skall det ske under själfva lektionen, få eleverna halfva
