Sida 527
VECKOBLAD FÖf^, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 41.
STOCKHOLM, l O OKTOBER 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2
kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel. 6 O O O.
s Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigsel-annons l kr , dödsannons 2,5 o kr.
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Svensk Icärareftdning,
Sveriges största och mest spridda skoltidning,
kostar
från l oktober
tili årets slut
endast
IMF-1 kr. 25 öre ~m
- Hvarje lärare och lärarinna -
bör för egen räkning: hålla sig: med ett exemplar af
-^Svensk läraretidning Hh
Kvartalsprcnumcranter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen för undvikande af afbrott i tidningens försändning.
ffT Prenumerationen sker alltid på närmaste postanstalt.
Pedagogiska guldkorn.
Vid uppfostran bör själfutvecklingen i högsta grad uppmuntras. Barnet skall bringas att anställa sina egna forskningar och draga sina egna slutsatser. Man skall för det omtala så litet som möjligt, men föranleda det att upptäcka så mycket som möjligt. H. Spencer.
Ungdomen bestämmes i sitt sedliga omdöme af oss, de ungas samveten bilda sig efter de äldres ord och föredöme.
L. Keilner.
Folkskoleinspektörernas berättelser
för åren 1887-92.
8.
Om undervisningen i kristendomskunskap.
De enskilda lektionernas ton, innehåll och utförande är det, som vid kortare skol-besök lättast faller i ögonen. Också är det härom inspektörerna yttra sig utförligast.
Särskildt om kristen dom smider visningen innehålla berättelserna många bestämda, stundom dock hvarandra alldeles motsatta omdömen.
Kristendomsundervisningen är, såsom folkskolestadgan uttrycker sig, »skolans viktigaste kunskapsämne». Däråt ägnas äfven, som sig bör, från alla håll mycken uppmärksamhet. Detta ämne har ock fått sig tilldeladt dagens bästa lärotimmar, och räcker ej den anslagna tiden till - l till 2 timmar om dagen --, så tar man från öfriga ämnen, hvad man ytterligare tycker sig behöfva, så att man stundom, såsom en inspektör säger, i stället för en å läs-ordningen däråt anslagen timme fortsätter därmed under tvä timmar. Örn lärokurserna i ämnet mätas kvantitativt, kunna de ej heller anses vara för länga. En inspektör har räknat ut, att det på hvarje katekestimme ej kommer mera än 3 till 4 rader i läroboken.
Ämnets ställning i skolan är sålunda så gynnsam, som den gärna kan vara. *
Då detta besinnas framträder den frågan: motsvarar undervisningens resultat äfven dessa gynnsamma yttre förhållanden? Af svaret beror tydligtvis i väsentlig mån, om folkskolan skall kunna anses fylla sin nu förelagda uppgift eller ej.
Flera inspektörer säga visserligen, att de anse kristendomsundervisningen »nöjaktig», »tillfredsställande», eller »god», Ja, några finna den t. o. m. »synnerligen god». Men äfven dessa, som äro nöjda, klaga dock, att »det mekaniska ännu här och där vill göra sig gällande», och oaktadt lärarnes omsorgsfulla undervisning »kvarstår dock mångenstädes barnens tanklösa rabblande».
Andra inspektörer förklara rent ut, att om »man gifver akt på undervisningens resultat, måste det sägas, att detta ofta icke svarar mot den jämförelsevis dryga tid, som ägnas åt detta ämne», utan att »redan i kunskapens reda och klarhet står mycket öfrigt att önska», och i »det väsentliga, den gudomliga sanningens inverkan på sinnen och hjärtan», förmenas bristen vara ännu större. »Kristlig kunskap» befaras »vara bland den vuxna ungdomen mindre allmän än man vanligen föreställer sig, och hvad i skolan försummas», till-lägges det, »blir i de flesta fall försum-madt för lifvet».
Sålunda: det hör till undantagen att inspektörerna äro nöjda med kristendomsundervisningens resultat, och detta ehuru de ganska allmänt mena, att »verkliga framsteg i behandlingen af detta ämne blifvit alltmer skönjbara». ^
#
Hvarpå kan detta otillfredsställande resultat bero?
Olika inspektörer söka orsaken på olika håll.
En skjuter skulden på »den nya läran, att kunskapen i kristendomens hufvudstyc-ken numera icke skall bevaras i minnet». Någon sådan »lära», har väl dock näppeligen blifvit framställd, då ju som bekant intet kan kallas kunskap, som icke bevaras, d. v. s. förblifver, i minnet. Förmodligen åsyftas med »den nya läran» endast oppositionen mot det, som andra inspektörer
