Sida 495
VECKOBLAD FÖR bARARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 39:
STOCKHOLM, 26 SEPTEMBER 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2
kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrås
Barnhusgatan 6 (tredje hnset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-G.
Postadress:
i i Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel 6O 00.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm, tidningskontoret Gust, Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
' Annonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,so kr,
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
IcärareÉidning,
Sveriges största och mest spridda skoltidning,
kostar
från l oktober
till årets slut
endast
Wf l kr. 25 öre ~m
- Hvarje lärare och lärarinna -
hör för egen räkning hålla sig med ett exemplar af
Svensk Läraretidning --f-
Kvartalsprenumeranter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen för undvikande af afbrott i tidningens försändning.
W*" Prenumerationen sker alltid på närmaste postanstalt.
Pedagogiska guldkorn.
Genom att dag från dag förse barnet med det rätta slaget fakta, tillredda på det rätta sättet, samt genom att med lämpliga mellantider utdela dem med tillbörlig, frikostighet, öppnar sig ett lika stort fält till att verksamt gagna barnets själ som dess kropp. Herbert Spencer.
&
Om läraren förglömmer sig och behandlar eleverna med nedsättande och all själf-känsla förslöande förakt, kan han möjligen bibringa dem ett större eller mindre förråd af kunskaper men däremot icke höja dem i intellektuell och sedlig bildning.
Z. J. Cleve.
Folkhögskolejubileet
(Bref till Svensk Läraretidning.)
3. »Fsellesreisen» genom Danmark.
I själfva verket började det svensk-finska triumftåget genom Danmark med utfärden till den grundtvigska folkhögskolan vid Lyngby. Sedan flertalet af de svenska och finska deltagarne i mötet samlats på Hvi-lans folkhögskola söndagen den 2 september, fortsattes färden dagen därpå efter ett kort uppehåll i Köpenhamn till detta vår resas första mål.
Om Lyngby högskola är förut i korthet taladt; nu blott några ord om tisdagens utfärd till Frederiksborgs slott. Detta slott, präktigt beläget midt i en yppig park mellan slingrande kanaler, är i själfva verket ett storartadt nationalmuseum. Nedbrändt i grund vid julen 1859, har det åter rest sig likt en Fenix ur lågorna, och den oersättliga förlust af nationella konstverk, som branden vållade, hafva Danmarks konstnärer med förenade krafter och af all sin förmåga sökt afhjälpa. Vår vandring genom de praktfulla slottssalarna under ledning af Lyngby högskolas föreståndare, hrr J. G. la Cour och H. Rosendal, blef i själfva verket en visserligen kort men i högsta grad intressant kurs i Danmarks såväl politiska som konsthistoria.
Början var således god, och fortsättningen blef ingalunda sämre. I all hast gick färden om onsdagen på järnväg genom sädesfält och boklundar och på färjor öfver Bälten rakt hän mot Askov, hvars lilla vänliga skolstad uppnåddes vid femtiden på aftonen. De svenska deltagarne hade under färden godt tillfälle att anställa jämförelser mellan de svenska och de danska järnvägarna, hvilka afgjordt utföllo till de förras fördel. Dessa kväfva, trånga kupéer, där man satt inspärrad som i bur.
under det då och då en biljettvisiterande konduktör helt gemytligt stack in hufvudet genom fönstret under sin lifsfarliga promenad utmed fotstegen vid vagnarnas sidor, bildar det enda mindre behagliga minnet från denna i allo så ytterst angenäma färd. En nyhet, värd att lägga märke till för svenska järnvägsresande, var de nyss införda abonnementsbiljetterna, med hvilka de flesta af oss försett sig och med hvilka man för 20 kronor i tredje och 30 kronor i andra klassen kan resa kors och tvärs i landet huru mycket man behagar under fjorton dagars tid.
En färd af helt annat slag var den tur i vagn till gränsen, som våra sönderjydske vänner bjödo på fredags eftermiddagen den 7 september. Den skulle ha burit längre, ända till platsen för Röddings gamla högskola, om ej högre makter trädt i vägen och spärrat farleden med ett kungl, preussiskt förbud. Sådan färden nu blef, var den dock icke därför af mindre intresse. Västerhafvets fuktiga vindar svepte öfver den vida slätten/ och några tunga regndroppar föllo, men snart log åter genom molnen solen i all sin prakj. Först ställdes färden till Tirslundsstenen, ett väldigt klippblock, som istidens jättemakter ryckt loss från de norska fjällen och slungat ner på den danska slätten. »Sådana hafva vi godt om i Småland»,, tänkte visst i förstone en och annan af oss svenskar; men vi kommo snart på bättre tankar om det mäktiga klippblocket, där det låg i all sin ensliga storhet. Folksägnen har därvid knutit ett af gamle Saxo bevaradt minne från Danmarks forntid v om huru' Harald Blåtand, den kristnade vikingakungen, tänkt flytta det från sin plats för att använda det till minnesvård åt sig, men måst afstå därifrån, då det förkunnades honom, att hans son Sven Tveskägg flyttat en större börda, nämligen herradömet i Danmarks rike.
