Sida 471
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 37. (ses.)
STOCKHOLM, 12 SEPTEMBER 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va Ar 1
kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel 60 00.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag. Stockholm.
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å alhn tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag,
A n nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 atafvelserX Födelse-, förlofnings- och vigsel-annons l kr , dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer
folkehejskolen.
Som Morgenen d&mrer i Synkredsens Rand,
saa damm hver Fremtidens Tanke.,
og SUgternes Förposter aner et Gran
der ude bag Taagernes Banke.
De f0ler det komme og varslende spaar,
om hvad der fvrst blomstrer om hundrede Aar.
V or Bogverdens Fader i Lynglimt det saa,
det ringed for for Ev aids 0re:
»For Folket - det hele, ej blöt for de faa
vi Talen og -Sangen maa f0re.
Skal Sejeren vindes for Folkenes Säg,
da maa vi naa frem til de brede Lag.»
Saa ffidtés os Manden en Efteraarsdag,
der m>ede Tanken ät ty de:
»En Ungdommens Skole för Folkenes Säg
med Ta le, saa Hjärter sig fry de;
for Vidskab og Kunst slaa saa Portene öp,
og Folket v il m0de i sluttet Trop.»
Saa rejs.te sig 'Skolen, i Stormen den stod,
et Vidne for kommende Sl>er,
ät har vi blöt Tro, er vor Säg ikkun god,
långt mer, end vi aner, vi magter.
Et folk, som har Livskrafter, knuser man ej,
trods Hindring paa Hindring det bry der sig V ej,
Og Han, som har Slägten paa Arbejde sendt, i Skole, 'paa Mark, som i Kirke, og b0d den s elv skrive s it Adelspatent i daadrigt og trefaldt Virke, han signed den Gerning, her kom under Tag, han lyse den f rem ad f ra Dag og til Dag.
Vilh. Malling.
Folkhögskolejubileet.
(Bref till Svensk Läraretidning.) 1.
Den första nordiska folkhögskola och för öfrigt den första folkhögskola i världen öppnades i Rödding den 7 november 1844. Här borde 'Alltså ' folUiögttofa» 50-års-fest firas. Men Rödding ligger ett stycke söder om Konge å inne på det nuvarande tyska området, och här var det omöjligt att fira en nordisk folkhögskolefest. Minnesfesten förlades därför helt naturligt till den skola, som efter kriget 1864 blef en fortsättning af den i Rödding, nämligen Askovs folkhögskola, belägen omkring 1/2 mil norr om gränsen. Och som den 7 november ej lämpade sig till möte för folkhögskolans lärare, utsattes den egentliga minnesfesten i stället till Grundtvigs födelsedag den 8 september.
Minnesfesten försiggick och efterföljdes emellertid af en hel rad möten och festligheter, hvilka här endast antydningsvis kunna uppräknas. Till de mera betydelsefulla tilldragelserna skola vi återkomma.
Besök i Lyngby.
På inbjudan af föreståndarne för Grundtvigs folkhögskola kapten J. C. la Cour ö.ch H. Rosendal gjorde ett 40-tal svenska och finska folkhögskolemän och kvinnor ett besök i Lyngby den 3 och 4 september. Vid de gemensamma måltiderna förekommo en mängd tal och enstämmiga sånger (en sångbok låg vid hvarje kuvert vid middagsbordet). Under ledning af de båda föreståndarne gjordes besök i Frederiksborgs slott, hvarjämte »landboskolens» och folkhögskolans lokaler och samlingar (bland annat ett särdeles rikt landtbruksmuseum) besågos.
Folkhögskolemöte.
Under dagarna den 5 - 7 september hölls å Askov nordiskt folkhögskolemöte, det
fjärde i ordningen. Deltagarnes antal var nära 300. Flertalet utgjordes naturligtvis af lärare och lärarinnor vid Danmarks folkhögskolor. Sverige hade sändt omkr. 50 deltagare, Finland 14 men Norge blott 7 (däraf endast en manlig lärare).
Mötet öjpnades af ordföranden i föreningen för 'folkhögskolor ocli landtbruks-skolor Alfred Povlsen i Ryslinge, hvarefter folkhögskoleföreståndaren Jens Lund i Vei-strup höll föredrag om folkhögskolegärningen sådan han uppfattat den och sådan den ter sig för honom i framtiden.
Folkhögskolemännen kunde ej döma själfva om sin gärning; det finge historien göra. Men det kunde sägas, att de blifvit döpta med smärtans dop, och med smärtan växer kärlek. Man kände i smärtans tider, att liksom det funnes hedar att odla, så vore det hedar i andens rike, som måste odlas.
Metoden i folkhögskolan vore, att lärarne ge sig själfva. Salig därför den hjässa, öfver hvilken hänförelsens örn har sväfvat med breda vingar.
Om framtiden skulle blifva god, måste den växa ut från den skola, som arbetat sig fram till sin nuvarande ståndpunkt. En dubbel fara förelåge emellertid: den ena att man ville kalla tillbaka något förstenadt, något gengångaraktigt, den andra, att man ständigt jagade efter något nytt.
Det gällde att känna tiden, att följa med densamma men ej med strömmen.
De Öfverläggningsämnen, som behandlades, voro följande:
1. Om folkhögskolans uppgift att verka för religiös väckelse och upplysning. Denna fråga inleddes af direktör T. Holmberg från Tärna.
Han påpekade, hurusom redan Origines vändt Blicken till den antika världen och gjutit kristendomens anda i densamma. Först sedan detta skett, kunde de gamla kulturfolken mottaga kristendomens grundsatser.
Kyrkan blir sin uppgift otrogen, om den ej bjuder kristendomen i den form, som det lefvande släktet igenkänner som sin tillhörighet. Kulturen ensam för sig kan ej räcka till för människornas lycka. Världsnjutning måste
