Sida 375
VECKOBLAD FÖf^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCjH SKOLVÄNNER.
N:r 30.
(656.)
STOCKHOLM, 25 JULI 1894.
13:e årg.
Byrå:
.Barnhusgatan 6 (tredje hnset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., J/2 år 2
kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
Allm. tel. 6 O O O.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonsprls:
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelse!). Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,5o kr.
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
->. Från l juli
till årets slut «^-
kostar
Svensk Icärarelidning,
Sveriges största och mest spridda skoltidning,
endast
MT 2 kronor ~3K
~ Hvarje lärare och lärarinna -
bör för egen räkning hålla sig med ett exemplar af
4-Svensk Läraretidning^
Kvartals- och halMrsprenumeranter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen för undvikande af afbrott i tidningens försändning.
MF~ Prenumerationen sker alltid på närmaste postanstalt.
Pedagogiska guldkorn.
Den bästa och för lärarne önskvärdaste medverkan med skolan från hemmets sida består däri, att föräldrarna hysa aktning för henne och ådagalägga denna vid hvarje tillfälle. Däri ligger hufvudmedlet för att sporra barnen till punktlighet och ordning vid skolbesöken, till lydaktighet och vördnadsfullt uppförande mot läraren och slutligen till flit och uppmärksamhet.
L. Kellner. *
Uppfostran har till mål den harmoniska utvecklingen af alla människans förmögenheter. Stein.
Lärarens yttre uppträdande.
Allt bestämdare framträder det krafvet, att läraren icke blott skall meddela sina lärjungar kunskaper och färdigheter utan äfven - och i främsta rummet - lära dem hyfsning och goda seder. Men v-erk-lig framgång i sistnämda hänseende vinner han mindre genom förmaningar an genom ett värdigt föredöme. Genom sitt uppträdande, genom hela sitt skick utöfvar han på lärjungarne ett inflytande, som han - i sin ifver att medhinna föreskrifna kurser och under kampen för dagligt bröd - måhända sällan till dess hela vidd uppskattar.
Åtminstone torde de flesta lärare fästa mindre vikt därvid än den amerikanske skolföreståndaren, hvilken på tal om en lärares egenskaper yttrade: »Min första och oeftergifligaste fordran på mina lärare - vare sig män eller kvinnor - är, att de skola äga en upphöjd, fast och ädel karaktär. För det andra fordrar jag, att de i allt sitt uppträdande ådagalägga ett värdigt skick. Såsom min tredje fordran uppställer jag grundliga kunskaper. Först i fjärde rummet tar jag hänsyn till undervisningsskicklighet. »
Sysselsättningar och nöjen utom skolan täfla med denna om lärjungarnes, särskildt gossarnes, intresse och följaktligen äfven om inflytandet på deras utveckling. Om skolan i denna täflan skall blifva den vinnande parten, så måste hennes lärare äga andra kvalifikationer än grundliga kunskaper och god undervisningsvana. De måste vara män och kvinnor af verklig karaktär samt uppträda på ett uppfostringskallet värdigt sätt icke blott i skolan utan äfven i hemmet, på gatan - öfver allt. Läraren kan näppeligen fästa för stor vikt vid sitt yttre uppträdande. Icke utan skäl anses han just genom detta lägga i dagen de egenskaper, som bilda hans karaktär.
Vi kunna utan tvifvel alla bland våra
forna lärare erinra oss personer, hvilka verkligen hade en god karaktär och önskade gifva oss en god undervisning och utbildning, men hvilkas Öfveransträngda och otåliga - ehuru uppriktiga och välmenande - ifver gjorde dem så nervösa, att alla deras bemödanden blefvo fruktlösa. De stötte från sig de lärjungar, som de önskade draga till sig, och de vunno sålunda ej, hvad som låg dem mest om hjärtat. »Det var en gång», berättade en skolföreståndare, »en lärarinna, som var mycket kunnig men ej kunde behärska sin nervösa otålighet. De små lärjungarne blefvo stumma af förskräckelse, när hon med klockan i hand under räknelektionen stod framför sin klass och ropade: »Nå, äro ni icke färdiga ännu! Nu få ni icke ett ögonblick mera!» Hon måste lämna sin plats och efterträddes af en annan lärarinna, som var mindre otålig och hade en mildare stämma men som icke på långt när var så kunnig.»
Om det i samhället finnes någon plats, där allt, som är mjukt och kvinnligt, borde förenas med det, som är starkt och manligt, så är det i våra folkskolor. Många barn därstädes hafva ej tillfälle att i hemmet lära sig hyfsning och skick. De komma ofta från trångbodda hem, där både far och mor få underkasta sig ett hårdt arbete, och där tillfällena till förädling alldeles saknas. Af så mycket större vikt är då, att sådana tillfällen bjudas dem i skolan.
Många föräldrar, som erkänna, att den undervisning, folkskolan numera meddelar, är fullt jämngod med privatskolornas, sända dock sina barn till de sistnämda. De tro sig därigenom hafva bättre sörjt för barnens utbildning i vett och goda seder. Vi äro emellertid öfvertygade, att den tid icke är aflägsen, då sådana föräldrar skola komma till insikt om, huru föga denna deras tro hvilar på verklighetens grund.
