Sida 551
VECKOBLAD FÖI^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 43.
(669.)
STOCKHOLM, 24 OKTOBER 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2
kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f, m.
Allm. tel. 60 00.
Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt ä allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag,
An nonsprlss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser)* Födelse-, förlofnings- och vigsel-agmons l kr , dödsannons 2,00 kr,
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Svensk Läraretidning,
Sveriges största och mest spridda skoltidning,
kostar
från l oktober
till årets slut
endast
l kr. 25 öre
" - Hvarje lärare och lärarinna -
bör för egen räkning hålla sig med ett exemplar af
-l-Svensk läraretidning^
Kvartalsprenumeranter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen för undvikande af afbrott i tidningens försändning.
BV Prenumerationen sker alltid på närmaste postanstalt.
pedagogiska guldkorn.
Genom känslan skapar man måhända känslosamma barn, smekfulla snarare än kärleksfulla, och därtill med villkor, att man af dem just ej begär annat, än hvad som behagar dem. Genom myndighet skapar man vördnadsfulla söner och döttrar samt pliktmänniskor. F. Nicolay.
. Uppfostran skall vara ett upprepande i smått af civilisationen, hon skall såvidt, möjligt är vara en själfutveckling, och hon skall vara roande. H. Spencer.
Folkskoleinspektörernas berättelser för åren 1887-92,
9. Om undervisningen i modersmålet.
a) Innanläsningen.
l de flesta folkskolor är åt modersmålet anslaget mera än tredjedelen af lärotimmarna. Detta ämne uppbär ju också alla de öfriga, och barnens mognad häruti är ett säkert kriterium på folkskolans ståndpunkt i intellektuellt hänseende.
Liksom det lefvande språket talas, läses och skrifves, så måste också undervisningen i ämnet omfatta dessa tre grenar, och det är af stor vikt, att icke en af dem omhuldas på den andras bekostnad, eller att någon af dem af annan orsak försummas. Länge meddelade folkskolan knappast undervisning i något annat än läsningen af modersmålet. Under de senaste 20 åren hafva skolans målsmän i allmänhet sträf-vat att också låta talandet och skrifningen mera komma till sin rätt, men ännu försummas dock ofta undervisningen häri.
Hvad hafva nu inspektörerna att förkunna om framstegen i ämnets olika delar? Vi börja med läsningen och låta dem själfva vittna.
Innanläsningsfärdigheten i folkskolorna torde nog på det hela taget kunna sägas hafva gått framåt, men är ännu mångenstädes äfven i högsta folkskoleklassen föga tillfredsställande.
(Fr. Laurell.)
Väl läsa i en del skolor många, ja de flesta barnen mekaniskt rätt, men verklig välläsning får man sällan höra, och en sammanhängande redogörelse för det lästa än mera sällan.
(F. V. Åmark.)
Ett vanligt fel vid innanläsningen är det, att barnen äro allt för lågmälta, ett annat, att de läsa med sångton. (B. G. V. Vestling.)
- - Efter tvänne års småskoleundervisning äro barnen vanligen, hvad läsfärdigheten be-
träffar, fullt vuxna att ingå i den egentliga folkskolan. - - Man skulle efter en sådan i småskolan lagd gnmd ju kunna vänta att i folkskolan, åtminstone i dess högre klasser, möta en god och tillfredsställande läsfärdighet. Så är nog fallet i några folkskolor, men dess värre ej i de flesta. Redan rättläsningen lämnar vanligen mycket öfrigt att önska, och vill man höra egentlig välläsning, får man icke hafva stora anspråk. Det har synts mig, som om färdigheten i innanläsningen icke gått framåt, utan sorgligt nog måste jag, med erfarenhet från en tolfårig inspektörsverksamhet, vitsorda, att den gått tillbaka.
(Rud. Fj etter strö m.)
Verklig välläsning är dock ännu sällsynt.
(G. Tranér.)
I några skolor höjer sig läsningen under en skicklig lärares ledning till innehålls- och välläsning, men detta är ännu långt ifrån det vanliga. (Arv. Sundblad.)
De synas mångenstädes icke vänjas att vid läsningen med tanken tillägna sig innehållet.
(C. G. Åström.)
Folkskolebarnen hafva vunnit att läsa rätt och flytande; med afseende på deras välläsning har icke varit så litet öfrigt att önska, öfning-ärna att uppfatta och muntligen redogöra för det lästa hafva i de flesta skolorna blifvit mera eller mindre försummade.
(J. N. Agardh.)
I folkskolans öfra afdelning stiger förmågan att läsa innantill; stundom* kan man där få höra välläsning, särskildt af flickor, som genom pauser och betoning visa, att de förstå* hvad de läsa. (Gust. O. Börjesson.)
- - i skolor med afdelningsläsning, där t. o. m. i de högre klasserna den mekaniska innanläsningsfärdigheten ej sällan varit rnera än lofligt skral. (Joh. Odin.)
Det kan just icke sägas vara vackra vitsord, som här uttalas om innanläsningen: den mekaniska läsfärdigheten är någorlunda tillfredsställande, ehuru långt ifrån alltid, och läsning, som visar att barnen uppfatta innehållet, hör till undantagen; likaså »verklig välläsning». Knappast någon inspektör är belåten med läsningen
* Kursiveradt af oss.
