Sida 275
VECKOBLAD FÖf^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 22.
(648.)
STOCKHOLM, 3O MAJ 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., »/4 år 3 kr., V2 år 2
kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
Allm. tel. 60 00.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Xiösxmmmer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt ä allm: tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,5o kr,
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Med dagens nummer fö/jer enf/gt general-poststyrelsens medgifvande en afhandling af lektor J. Bergman med titeln: »Nykterhetssaken och uppfostran».
Prenumeration
På
SveBslLäraretMiiiDg
mottages fortfarande.
Priset angifves här ofvan, Alla nummer från årets början kunna ännu erhållas.
$flf~~ All prenumeration sker på närmaste postanstalt.
Pedagogiska guldkorn.
Redan af de tvänne olika benämningarna framgår det, att en skillnad finnes mellan inspektion och examen, oaktadt mången förbiser densamma. Inspektionen kan ske utan föregående anmälan och borde rättast så ske, för att skolan skulle visa sig i sitt hvardagsskick och utan några särskilda anordningar, vidtagna särskildt för inspektionstillfället. Hon har till mål att kontrollera lärarens verksamhet och hans regelmässiga arbete, likasom en oförmodad kassarevision skall bestyrka kassörens trohet och redlighet. Men hon har därjätnte det ojämförligt viktigare målet att meddela läraren behöfliga anvisningar och råd, och inspektören har att genom eget exempel göra dessa anvisningar klara samt inhämta kännedom om lärarens hela pedagogiska och metodiska ståndpunkt och verksamhet.
L> Kellner. *
Konsten att uppfostra är lika enkel, som den är svår. E. O. Geijer.
Två skolmöten.
En liten jämförande betraktelse. 3.
Hvarje konst har sin teknik. Så ock konsten att hålla skolmöten.
Till skolmötenas teknik höra åtgärderna för deras förberedande, bestyrelsearbetets fördelning å fackafdelningar och byråer, uppgörande af organisationsplan och förslag till arbetsordning, uppställande af Öfverläggningsämnen samt deras fördelning å allmänna sammanträden och afdelnings-sammanträden, anskaffande af ordförande, inledare och referenter, åstadkommande af penningemedel och lokaler, utverkande af lättnader i rese- och lefnadskostnaderna samt af tillträde till sevärdheter å mötesorten, anordnande af utställning samt af utfärder och samkväm, utarbetande, utgifvande och utexpedierande af mötesberättelsen m. m.
Det är, som man finner, en mångfald af bestyr, hvilka å ena sidan icke på någon punkt få försummas, så vida mötet skall kunna blifva för deltagarne angenämt och lärorikt, men hvilka å andra sidan ock kräfva vida mera tid, omsorg och besvär, än de utomstående vanligen föreställa sig. Ju större mötena blifva, och ju mera mötesdeltagarnes anspråk på nytta och nöje med tiden växa, ju större blifva ock de kraf, som måste ställas på den konst, som jag här kallat »skolmötenas teknik».
Under sådana omständigheter kan det ingalunda förvåna, att det understundom uppstår en viss svårighet att finna personer, som äro böjda att åtaga sig de omsorger, tidsuppoffringar och besvär, som äro förenade med anordnandet af ett större skolmöte. Sådana, som en gång varit med om saken och sålunda hafva vissa förutsättningar att gå i land därmed, göra det
i allmänhet icke med någon större beredvillighet, och de nya krafterna draga sig ofta för ett arbete, om hvilket de ej hafva någon erfarenhet, och i hvilket de lätt kunna utsätta sig för ett fiasko.
Lyckligtvis finnes ett nära till hands liggande medel att öfvervinna dessa svårigheter. Nästan alla de hundratals olika arbeten, som äro att räkna till skolmötenas teknik, tillhöra dessa mötens fasta ram, de återkomma i hufvudsakligen samma gestalt vid det ena mötet efter det andra. På grund häraf kan med afseende på mötestekniken utbilda sig en viss ned-ärfd ordning, en tradition, som gör, att de former, som vid ett föregående tillfälle visat sig vara goda och ändamålsenliga, kunna utan vidare användas vid ett efterföljande, hvarigenom man naturligtvis vid hvarje senare möte blir så mycket mera oförhindrad att samla sina bemödanden på undanrödjandet af brister i nämda nedärf-da teknik och på utfinnandet af förbättringar i densamma samt naturligtvis först och främst på mötets innehåll, på den tafla, för hvilken mötesteknikens ram är till.
I vårt land har utbildningen af en dylik tradition blifvit möjlig först under de senare åren. Fordom ägde de allmänna svenska folkskolläraremötena ett tämligen löst sammanhang med hvarandra. Hvarje följande mötesbestyrelse fick börja arbetet nästan från början. En vändning häri inträdde genom det vid Uppsalamötet 1883 genomdrifna beslutet att förlägga det tionde allmänna svenska folkskolläraremötet till en ort, hvilken för detsamma befanns alldeles omöjlig. Härigenom kom nämligen ansvaret för dessa möten i händerna på centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening, hvarigenom ock ett sammanhang utöfver det rent formella, som ligger i själfva ordningsnumren, kunnat blifva möjligt. En blick på de båda se-
