Sida 123
VECKOBLAD FÖ^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 10. (636.)
STOCKHOLM, 7 MARS 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris : Vi år 8,50 kr., 8/4 år 3 kr., 1/2 år 2 kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt). Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt. j Byrå: Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr. Kontorstid: 10-1, 4-6. Postadress: Läraretidningen, Stockholm N. Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND. Träffas säkrast 10-11 f. m. Allm. teL 60 O O. Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm, [Lösnummer ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allmr tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10. Utgifningstid: hvarje onsdags förmiddag. Annonspris; 25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr , dödsannons 2,50 kr, Annons bor vara inlämnad senast måndag kl. 6 e. m. för att inkomma i veckans nummer.
;rnst llrler.
t
|( re t 1883 var för många af oss folkhögskollärare ett fruktbringande år. Inbjudna gjorde vi då i samlad flock ett längre besök vid flera folkhögskolor i Jylland och fingo där se på nära håll det betydliga kultur-arbete, som de danska skolorna uträttat, och det var i korthet sagdt en välsignadt god färd, som sent faller ur vårt minne. För mig personligen hade detta besök en särskild betydelse, i det att jag därunder styrktes i föresatsen att söka åstadkomma ett gymnastikhus vid den skola, där jag har min verksamhet. Då man i Danmark hade kunnat åvägabringa dylika, ganska väl inrättade »0velseshuses>, så borde det väl med ännu större lätthet kunna åstadkommas i gymnastikens eget hemland.
Under dessa mina funderingar kom jag i brefväxling med byggmästaren Andreas Bentsen, som är föreståndare för den afdelning för handtverkare, hvilken är förenad med Vallekilde berömda folkhögskola. Jag hade nämligen fått veta, att hr Bentsen uppbyggt flera gymnastikhus. Han rådde mig att komma till Vallekilde och bese den nya byggnad, som han där uppfört, den första gymnastiksal för svensk gymnastik i Danmark. Jag kände då ej hr Bentsen, ej heller föreståndaren för Vallekilde, teol. kandidat Ernst Trier, om hvilken senare jag hört mycket talas och af hvilken jag läst ett bref, som starkt slagit an på mig, ett bref, som var ställdt till Aftonbladets redaktör Aug. Sohlman, då denne på 1860-talet ville ha reda på de danska folkhögskolorna. Med denne märklige man hade jag länge önskat komma i beröring och blef därför ej sen att efterkomma inbjudningen, då Trier
ERNST TRIER.
bad mig kornma till Vallekilde i sällskap med en skara af mina elever »indtil ty ve».
Vi begåfvo oss af en dag i början af år 1884, sjutton man högt, femton elever och två lärare. Vid Jyderups station i nordvästra Sjaelland mötte vagnar, och en blåsig, regnig kväll inrullade våra åkdon på en stenlagd gård, omgifven af byggnader af olika art och stil. Nu är att märka, att jag då bildat mig den föreställningen om Ernst Trier, att han var en liten spenslig person och därtill svartmuskig, som det ägnar och anstår en israelit, men vid trappan står en mycket kraftigt byggd man. Han håller en lykta i handen och lyser ut öfver gården.
- »Hvor er H.?» ljuder en lika kraftig som vänlig röst.
»Jo, här». - Han sätter lyktan, framträder till vagnen och fattar den svenske, väl inpälsade skolmannen i sina starka armar, bär honom upp för trappan in i förstugan, fattar honom sedan om kinderna, så att ljuset från en vägglampa belyser ansiktet, och säger: »Jeg vil se, hvordan De ser ud!» Hans granskning måtte ha utfallit till hans egen belåtenhet, ty han tager mig i famn och ger mig välkomstkys-sen.
Sådant blef mitt första inträde i Vallekilde, och på lika originellt sätt torde han ha mottagit många andra. Det värmde så förunderligt och lyste upp i alla vinklar och vrår. Hans sätt att »taga» de svenska ynglingarne och med ens göra dem hemmastadda var också karakteristiskt. Vi blefvo genast inbjudna i Triers rymliga »stue», placerades vid ett stort bord midt på golfvet, och rundt om flockade sig nyfikna danska elever, så många stugan kunde rymma. Och så skedde presentationen.
- »Er her nogen forvoven svensk karl, der t0r slaa sig ned hos Peder Sörensen i Stokkereden?» (Hvarje elevrum har
