Sida 5
VECKOBLAD FÖI^. bÄRARE, UPPfOSTRARE OC|H SKOLVÄNNER.
N:r 1. (627.)
STOCKHOLM, 3 JANUARI 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 Ar 2
kr., 1/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje h n se t;
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-0.
Postadress:
i Läraretidningen, Rtockhnh*
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m. Allm. tel 6 O O O.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens jyrå samt ä allm tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser). Födelse-, förlofuiugs- och vigsel-aniions l kr , dödsannons 2,00 kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. in. för att*
inkomma i veckans nummer
En skolveteran.
len man, hvars bild pryder det nya årets första nummer, är född den l juni 1823 i Broddetorps församling af Skaraborgs län.
Ett kojans barn fick han från spädaste år kämpa med fattigdom och brist. I hans barndom fanns ej så många välgörenhetsinrättningar och föreningar med syfte att bistå den fattige som i våra dagar. Man tog ej så noga notis om armodet på den tiden. Man fann det naturligt, att kojans invånare skulle framsläpa sitt lif i armod. »Som man ställer sig, har man det», var ofta det ord, hvarmed dörren slöts efter tiggaren.
Så snart pojken kunde »göra nytta», måste han lämna mor och gifva sig i tjänst hos bönderna. »Jag var då», säger han själf, »ynkligt liten, spenslig, förkyld och utsvält.» Ej underligt om bönderna voro mindre hågade att taga emot en sådan tjänare. En god husbonde gaf honom ock en dag följande vänliga råd: »Du döjer 'nte té bonne. Nu sa di gära en kloekare-skole i Skara. Dä ä så godt, att du ger däk dit. Du döjer 'nte té nöt aent. Du sa få ena skäppa (V* tunna) röj å mak. Sen får du le tegga däk fram.» Rådet följdes. Med rågskäppan förvandlad till bröd och med en 18-skilling i fickan begaf sig Broddén till Skara och blef Jakob Otterströms elev. Hans umbäranden här voro otroliga. För att kunna stanna kvar nödgades han ingå som elev vid veterinärskolan, där han fick fritt underhåll. Han besökte sålunda två skolor samtidigt. Ej underligt då, om det betyg, som han 1844 fick från Skara seminarium, var sådant, att det ej var godt att erhålla plats på detsamma.
JOHAN BRODDÉN.
Uppmuntrad af de premier och vitsord, han erhållit vid veterinärskolan, beslöt han att med öfvergifvande af skollärarekallet fortsätta vid Stockholms veterinärinstitut, dit han erhållit rekom-mendationsbref af biskop Butsch. Men då han utblottad på medel efter många mödor kom dit, voro alla friplatser upptagna. Således den banan stängd. Han ingick då vid Stockholms seminarium, där han tog examen 1847. Äfven här var nöden en trogen följeslagare, men genom försakelse, flit och ihärdighet lyckades han bestå i kampen och förvärfva sig ett sällsynt vackert betyg såsom folkskollärare.
Sin första anställning erhöll Broddén samma år vid »Pehrs-bergs Stationaira Folkschola» i Värmland. Ur det betyg, han erhöll öfver sin verksamhet härstädes, må för kuriositetens skull anföras:
»att han med lika utmärkt skicklighet som nit och arbetsamhet icke alenast handledt scholans barn uti läseöfningar och vårdat deras seder, utan äfven derjemte stiftat och underhållit äldre barnaundervisning uti en söndagsschola derstädes. Hvilket allt jag, jemte intyg öfver hans själsstyrka och kraft att genomdrifva hvad honom inom hans krets, och med ett upplyst presterskaps stöd och råd godt och nyttigt synes; härmedelst honom - Johan Bröd den - intygas.»
År 1851 blef Broddén ordinarie folkskollärare i Örebro. Samtidigt mottog han den af Örebro borgerskap inrättade söndags-aftonskolan, hvilken han innehade till 1880, då denna ombildades till en fortsättningsskola. Sin befattning som folkskollärare lämnade Broddén icke förr än vid det nu gångna årets slut. Hans arbetsdag har varit lång. Hvad han därunder uträttat för att sprida kunskaper och lindra den fattiges tunga lott, kan ej återgifvas inom ett så begränsadt omfång som några spalter. Det må vara nog att påminna om, att den gamle veteranen är en af dem, som först brutit bygd på folkbildningens hårdarbetade, af allehanda vidskepelsens rötter uppfyllda mark.
