Svensk Läraretidning: 1894

224

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 18

Före 1 november 1894

hafva kretsordförandena att till centralstyrelsen insända bestyrkta utdrag af justeradt protokoll rörande:

2. Beslut med anledning af revisorernas hemställan om ansvarsfrihet fö? 1893 års centralstyrelse. (Sv. Ltg n:r 10.)

3. Val af fyra ledamöter i centralstyrelsen för åren 1895 och 1896.

De afgående äro: A. F. Skoglund i Brännkyrka, Emil Hammarlund och J. J. Dalström i Stockholm samt Joh:s Johansson i Göteborg. Valet skall ske med slutna sedlar. Icke valbara äro naturligtvis de kvarstående centralstyrelseledamöterna J. Gust. Söderberg, Fridtjuv Berg och Alfred Dalin. Den sedel, som vid hopsummeringen befinnes innehålla något af dessa namn, skall af kretsordföranden helt och hållet kasseras och ej medräknas i valprotokollet. I detta skola upptagas samtliga de valbara personer, hvilka vid valet erhållit någon godkänd röst, och för hvar och en af dessa icke blott tillräckligen fullständigt namn utan därjämte äfven adress och erhållet röstetal. Valprotokoll, som i afseende härå är felaktigt, måste vid valets afslutande af centralstyrelsen kasseras.

4. Val af tre revisorer för 1894.

För valet gälla samma bestämmelser som i föregående punkt. Icke valbara äro samtliga nyss uppräknade centralstyrelseledamöter (såväl afgående som kvarstående) äfvensom styrelsesuppleanterna för 1894, nämligen J. Franzén, B. G. Rodhe och Rich. Norén.

5. 6. Beslut om arvoden åt sekreteraren och kassaförvaltaren för 1894.

Centralstyrelsen föreslår, att samma arvoden må bestämmas som för förra året eller 300 kr. åt sekreteraren och 100 kr. åt kassaförvaltaren.

7. Uttalande i frågan om rättshjälp för föreningsmedlemmar. (Tre frågor framställas till kretsarnas besvarande. Se här ofvan!)

8. Beslut rörande de föreslagna ändringarna af föreningens stadgar. (Härom vidare i nästa nummer.)

Vid kretsmötena skola ordförandena dessutom lämna en del meddelanden rörande prenumeration å centralstyrelsens pedagogiska småskrifter, insamlande af material till folkundervisningens historia, inbjudning till pris-täflan m. m., hvarom årsskriften innehåller närmare upplysningar.

Före 1 januari 1895

skola kretsordförandena till föreningens kassaförvaltare, Emil Hammarlund, Stockholm N (ej till centralstyrelsen), insända:

1. Förteckning öfver kretsens medlemmar under året, upptagande deras namn, titel och adress.

Vid uppgörandet af denna förteckning användes den blankett, som kommer att tillsändas hvarje kretsordförande i höst. De å blanketten lämnade anvisningarna böra noggrant iakttagas. I händelse af så stora ändringar, att ifrågavarande blankett ej kan begagnas, bör annan sådan rekvireras eller ock särskild lista skrifvas, denna senare dock alltid med strängt iakttagande af samma uppställning som i den tryckta katalogen; endast helarksformat må användas.

2. Årsafgifterna för 1894: 50 öre pr medlem.

Årsafgifterna sändas helst genom postanvisning, i alla händelser icke i ©rekommenderadt bref. Frimärken mottagas ej i likvid. Insända afgifter kvitteras i Svensk Läraretidning inom 8 dagar efter mottagandet eller, om begäran därom göres, å särskildt brefkort.

3. Uppgift å antal prenumeranter (märk: icke prenumeranternas namn) å centralstyrelsens småskrifter under 1895 samt pre-numerationsafgifterna å 25 öre pr exemplar. Dessa afgifter sändas på en gång. Efter den 31 december 1894 mottagas icke prenumerationsafgifter för 1895 års småskrifter.

Af föreningens småskrifter

utkommer inom kort - antagligen redan i denna månad - årets häfte, som är det fjärde i ordningen och bär titeln:

Lärarebildning, lärarekall och lärarekår. En afhandling af F. W. Dörpfeld, öfversatt af J. Fransen. Med författarens porträtt.

I sammanhang med underrättelse härom yttrar centralstyrelsen i den nu utkomna årsskriften följande:

Vid ombudsmötet i Göteborg uttalades från flera håll den lifliga önskan, att småskrifterna måtte kunna utdelas till samtliga föreningsmedlemmar utan särskild prenumeration. Detta sätt att ordna saken skulle ock vara det i alla afseenden bästa. Men häremot ställa sig ekonomiska hinder af för närvarande oöfverstig-lig art. Yrkanden hafva blifvit gjorda, att för detta ändamål medlemsafgiften borde höjas till en krona. Något förslag härom har centralstyrelsen dock icke ansett sig böra framställa. Skulle af andra skäl en dylik höjning af medlemsafgiften blifva beslutad, kunde emellertid äfven frågan om småskrifterna på ett tillfredsställande sätt varda löst; de skulle då utan svårighet kunna kostnadsfritt utdelas till föreningens alla medlemmar, utan att någon särskild prenumeration behöfde förekomma.

Riksdagen.

Kofodersfrågan.

Utan diskussion godkände första kammaren lagutskottets afstyrkande utlåtande af hr Zottermans motion om kofodrets utbytande mot 100 kronor.

I andra kammaren föranledde frågan en längre debatt, hvilken öppnades af motionären,

hr E. A. Zotterman, som framhöll, att här gällde det att få bort ett föråldradt aflönings-system. Olämpligheten af detsamma hade till fullo insetts af de flesta kommuner. Härtill komme att de nuvarande bestämmelserna vore otydliga, så att de föranledde tvister. Lagutskottet hade motsatt sig förslaget, därför att det skulle vålla skoldistrikten större uppoffringar. Men dessa ökade uppoffringar kunde högst beräknas till 150,000 kr. för hela riket, och detta kunde skoldistrikten stå utmed. Yrkade bifall till motionen.

Friherre C. C. Bonde kritiserade utskottets skäl för afslag. Dessa skäl talade i stället för bifall. Den tunga, som skulle komma att påläggas församlingarna, därest de ålades att något höja det ringa ersättningsbeloppet, borde icke kännas synnerligen tryckande eller ruinerande. Yrkade bifall till motionen.

Hr N. Åkesson skulle gärna se att motionen bifölles. Ett obligatoriskt utbyte af kofoder mot ersättning i penningar skulle medföra stora fördelar, väl värda de därmed förenade uppoffringarna.

Hr Ad. Ericson i Ransta: De nuvarande bestämmelserna gifva anledning till tvister. Därför vore skäl att riksdagen fattade ett klart och bestämdt beslut i frågan. Ersättningen upp-ginge nu ofta till blott omkr. 50 krv och härför kunde ej födas en ko. Yrkade bifall till motionen.

Hr N. Petersson i Runtorp ansåg, att man borde dröja med den föreslagna åtgärden, tills det blefve bättre tider. Förslaget vore rimligt, ifall staten betalade två tredjedelar af ersättningen; motionären borde ändra sitt förslag i denna riktning. Att under nuvarande förhållanden ålägga kommunerna att höja Skollärarnes löner på detta sätt, kunde tal:n ej vara med om. Alltså afslag på motionen.

Hr P. G. Petersson i Brystorp kom till samma slut. Han hade intet emot, att kofodret utbyttes mot penningar, ifall staten bidroge med två tredjedelar. Men det föreliggande förslaget skulle hafva till följd, att kommunernas utgifter ökades, och det kunde talm ej vara med om.

Pastor J. G. O. Högstedt framhöll, att många skollärare skulle blifva lidande på detta förslag. Om kofodret skulle ersättas med hvad det verkligen vore vardt, borde beloppet för de södra och norra provinserna sättas till 200 kr. Riktigast vore att för hvarje län bestämma en viss kofodersersättning. Till dess en utredning härom åstadkommits, vore bäst att afslå motionen.

Hr O. Persson i Rinkaby talade för motionen särskildt ur den synpunkten, att de nuvarande sväfvande bestämmelserna vore skadliga för skolan själf. Ett exempel från talarens hemort framdrogs för att visa, huru illa det gått, där läraren hållit på sin rätt att få kofoder in natura. Han vann visserligen hos k. m:t men förlorade i stället både föräldrarnas och barnens tillit.

Hr E. Hammarlund inlade en gensaga mot utskottets påstående, att genom förslagets antagande »ett stort antal kommuner skulle af staten åläggas större uppoffringar för skolväsendet än dem de nu äro underkastade*. Enligt nu gällande lag äro skoldistrikten skyldiga att lämna »sommarbete och vinterfoder för en ko». Detta är regeln. Endast »där hinder eller svårighet af lokala eller andra förhållanden därför möter», må ersättning i stället lämnas. Men dylikt hinder möter väl egentligen endast i städerna. Nu är det visserligen sant, att ersättning lämnas på de flesta ställen. Men anledningen härtill är icke >hinder» eller »svårighet» utan i stället att lärarne, för att bibehålla ett godt samförstånd med sina försam-lingsboar, låtit sig nöja med hvad de få. Där läraren funnit ersättningen vara för låg och begärt kofoder in natura, hade han i allmänhet af myndigheterna blifvit tillerkänd 1,020 kilogram hö och 1,020 kilogram halm samt sommarbete för en ko. Värdet häraf belöpte sig till mera än 100 kr. Man kunde alltså ej säga, att genom förslagets antagande staten skulle ålägga kommunerna större uppoffringar än de nu äro underkastade. Snarare blefve uppoffringarna mindre, än hvad kommunerna nu äro förpliktade till. Om man här kunde hysa någon tvekan, så borde det vara just af den anledning, som framhållits af hr Högstedt, eller att ställningen för lärarne skulle genom förslagets antagande försämras. Vid 773 platser skulle visserligen icke nuvarande innehafvare men deras efterträdare få det sämre, än det nu vore ställdt. Men man skulle å andra sidan göra en stor vinst: man blefve af med ett tvis^ tefrö mellan församlingarna och lärarne, ett tvistefrö mellan riksdagens kamrar, och detta vore vardt uppoffringar från ömse sidor. Då de försök, som gjorts att på annat sätt få denna fråga löst, misslyckats, ville tal:n yrka bifall till den föreliggande motionen. (Hrr 5. von Friesen och Fridtjuv Berg instämde.)

Hrr E. Svensson i Karlskrona och A. Henrics-son i Karlslund talade i korthet för motionen.

Vice talmannen A. P. Danielsson ansåg sig nu böra lägga sitt tungt vägande ord till förmån för utskottets afstyrkande hemställan. Motionen innebure egentligen en ökning af kommunernas utgifter med 40 kr. för hvarje lärare. Detta vore obehöflig^ onödigt. Här hade talats om tvister, men saken vore mycket enkel: kommunen betalade 60 kr. i stället för kofoder, och därmed vore den frågan löst. Löneförhöjning vore obehöflig. »Skollärarne reda