Svensk Läraretidning: 1894

276

SVENSK -LÄRARETIDNING.

N:r 22

äfven utsträcktes till Nordmarks kontrakt i Värmland. Såsom lärare vid Persberg och sedan såsom folkskoleinspektör i ett stort distrikt, hvilket han årligen samvetsgrant genomreste, utöfvade han, med sitt stora intresse for folkundervisningen och en säker blick for skolans behof, ett välgörande inflytande. För hvarje duglig lärare eller lärarinna inom distriktet var också hans ankomst ett kärt besök, hvaremot han, där han träffade oskicklighet och liknöjdhet, äfven visste att säga sin mening rent ut. Stora framsteg har folkundervisningen gjort under hans inspektörstid inom distriktet, hvilket dock kanske mest märkes inom det samhälle, där han var skolrådets ordförande. Under de senaste åren har uppförts ett nytt tidsenligt skolhus och lärarekåren mer än fördubblats. Varm slöjdvän ifrade han mycket för den pedagogiska slöjdens införande i j skolorna och detta med sådan framgång, | att Dalsland som bekant i detta fall inta- j ger en af de främsta platserna i riket.

Kontraktsprosten Gillgren innehade dessutom en stor mängd offentliga förtroendeuppdrag. Vid sin död var han sålunda vice ordförande i direktionen för fjärde döfstumskoledistriktet, landstingsman, ordförande i stadsfullmäktige med flera uppdrag, som han alla skötte med ovanlig hurtighet och kraft.

Hvile den bortgångne efter väl förrät-tadt dagsarbete i frid! O.

O. A. Sundström f- Den 20 d:s afled i Nyköping f. d. folkskolläraren O. A. Sundström i en ålder af något öfver 72 år. S. var född i Misterhults församling och aflade lärareexamen i Linköping 18é9, hvarefter han tjänstgjorde i Hvena af Kalmar län i omkring 10 års tid. Tilltagande sjuklighet tvang honom att begära afsked från sin befattning. De följande 10 åren förestod han en af honom upprättad enskild skola i Västerlösa församling, hvilken skola han dock lämnade, då han 1877 valdes till predikant inom Nyköpings missionsförening. Denna sistnämda befattning innehade han till sin död. Stilla, anspråkslös och tillbakadragen gick han sin väg fram, älskad och värderad af sina vänner.

På begäran af Svenska Turistföreningen införa vi nedanstående upprop, ställdt till »Sveriges ungdom» men enligt vårt förmenande i lika, om icke högre grad till-lämpligt med afseende på landets lärarekår. Det återstår blott att önska, att den så verksamma och lifskraftiga Turistföreningen äfven måtte vidtaga några åtgärder för att landets omkring 16,000 lärare och lärarinnor måtte sättas i tillfälle att under ferierna för billigt pris studera vårt lands olika delar, så att de sedan i sin ordning kunna hos skolungdomen väcka kärlek och intresse för fosterlandet.

Uppropet har följande lydelse:

Till Sveriges ungdom.

Det träd skall man ära, i hvars skugga man sitter.

Den korta men härliga nordiska sommaren nalkas med stora steg, och ju längre och var-

mare dagarna blifva, ju närmare komma vi den tid, då behofvet af »frisk luft», begäret efter resor och utflykter gör sig gällande med särskild styrka hos litet hvar. Det är under denna förberedelsetid, innan ännu alla torde ha bestämt sig för, huru och hvar de skola tillbringa sommaren, som Svenska Turistföreningen vill påminna om det gamla tänkespråk, som återfinnes pä dess ledamotskort och som står att läsa här ofvan. Och den vänder sig härvid i synnerhet till ungdomen, hvilken efter lästerminens slut med glädje motser ferietiden, eller, om den utträdt i lifvet, kan påräkna en längre eller kortare tids hvila i arbetet.

Det är en erkänd sats, att resor utöfva ett synnerligen hälsosamt och uppfostrande inflytande på människan, att de i hög grad kunna stärka och vederkvicka henne, pä samma gång de odla hennes omdöme, skärpa hennes blick och vidga hennes kunskaper och vyer.

Men ett misstag är det, om man tror, att resornas värde mätes af deras längd. En färd på några få mil kan, om den göres väl och med vaket sinne, ur synpunkten af nöje och vederkvickelse vara af större värde än många af dessa moderna resor, då man med anlitande af våra snabba samfärdsmedel utan nödigt lugn och tillfälle till sansad iakttagelse jagar land och rike rundt. Likaledes är det ett misstag, om man tror, att endast utländska resor medföra gagn. I alla lifvets förhållanden gäller det att först och främst lära känna det område, som ligger närmast; och vi vilja icke högt prisa dem, som känna främmande länder och folk bättre än hemlandet och hemfolket. »Det träd skall man ära, i hvars skugga man sitter.»

Få länder sluta inom sig sådana förutsättningar för ett utveckladt turist- och vandrings-lif som Sverige - ett reselif, som icke för sitt tillfredsställande kräfver långa afstånd utan kan hålla sig inom ganska trånga gränser. Det finnes nämligen knappast något af våra landskap, som icke af en gifmild försyn fått rikliga håfvor i form af en natur, än mild och leende, än djärf och storslagen, men alltid värd att lära känna. Några korta antydningar skola ådagalägga detta.

Det bevisar okunnighet om vårt fädernesland, då man säger, att man måste resa utom dess gränser för att få se t. ex. ett verkligt fjällandskap. Lätt åtkomliga äro ju Jämtland och norra Härjedalen, som i detta hänseende hafva storartade tafl°r att erbjuda; t. o. m. högfjällsklättraren (»alpinisten») har uti Syltopparna ett värdigt fält för sin friska idrott. Och dessa fjäll ligga ju blott ett par mil från järnvägen.

Längre norrut möter oss det vittomfattande, misskända Lapplands storslagna fjällvärld. Om än långt från kusten, är dock äfven denna numera ej så svårtillgänglig. Goda landsvägar sträcka sig in i hjärtat af landskapet, och där vidtaga de härliga sjökedjorna, erbjudande präktiga båtleder för den mera bekväma turisten och i behag oöfverträffliga turer för kanotisten. Genom Gellivara-banan kan man dessutom på några få timmar förflytta sig från kusten till det för sitt malmberg, sina fjäll och sin i flera veckor synliga midnattssol världsbe-ryktade Gellivara. Härifrån kan man lämpligen anträda en mängd längre turer, såsom till Sveriges högsta fjäll, Kebnekaisse, Sarjektjåkko m. fl.; eller till våra stoltaste vattenfall: Harsprånget och Stora Sjöfallet, af hvilka »hvart och ett för sig är vardt en resa». Och hvilka rika fält erbjuda ej dessa trakter för de ungdomar, som intressera sig för naturforskningens olika grenar! För botanisten yppa sig otaliga tillfällen till värderika fynd och nya rön öfver växtlifvets lagar. Så ock för zoologen, särskildt måhända entomologen och ornitologen. Den, som intresserar sig för geologisk forskning, kan här genomgå den mest lärorika skola. Mäktigast tilltalas dock sinnet af öfre Lapplands präktiga, om än mera svåråtkomliga glaciärer - med Isfall, afgrundsdjupa sprickor, jökelbord o. d. Goda, om än anspråkslösa, turisthyddor göra det numera möjligt att uppehålla sig någon längre tid i dessa trakter.

Inom det västerbottniska kustlandet utöfva de

friska forsfärderna, särskildt på Torne; och Kalix äifvar, en säregen dragningskraft. Ångerman- och Indalsälfvarna erbjuda genom sina praktfulla, äkta norrländska scenerier tillfällen till de mest intressanta rundresor genom Ångermanland och Medelpad.

Eller kan man någonsin ångra en färd genom mellersta Sveriges landskap! En vandring genom Helsingland, vårt ståtligaste kustlandskap med en kärnfast befolkning och en ingalunda obetydlig skatt af historiska minnen, som täfla med" södra Sveriges i intresse, eller det gamla, minnesrika turistlandskapet Dalarne, eller »järnbäralandet» Värmland, »kronan bland Svea Rikes länder», och Bergslagsbygderna - en sådan vandringstur hör till de reseminnen, som bibehålla sin friskhet lifvet igenom.

-1 Dalsland hafva vi den för sin säregna, växlande skönhet berömda Dalslands kanal, hvars vattensystem hvarje yngling från dessa trakter bör vara mån om att lära känna. Detsamma gäller om Målare- och Hjälmare-dsLlamB. med Strömsholms och Hjälmare kanaler, Vätterns omgifningar, särskildt Omberg och Jönköpingstrakten, Kinda kanals intressanta vattenled o. s. v. Södermanland har i sina många sjöar, sina ståtliga egendomar och bördiga eller pittoreskt kuperade nejder lockelser nog. Särskildt kunna kanotister i de senast nämda landskapen utföra förtjusande färder.

Göta- och Trollhätte kanaler med Trollhättan äga ju berättigadt världsrykte för sina naturskönheter. Deras väg går öfverallt fram genom de vänaste nejder, vare sig de genomskära det bördiga Östergötland eller def minnesrika Västergötland. Här hafva vi ju ock bland mycket annat sevärdt vårt romantiska Kinnekulle - ett namn som talar för sig själft. Hvem vill ej lära känna de hedniska fornminnenas förlofvade land, Bohuslän, som tillika är vårt mest utpräglade skärgårds- och fjordlandskap! Hvilka täcka taflor har ej det karga Småland att bjuda på för den, som t. ex. genomreser Tjusts härader! Blekinge räknas med sin invecklade, vackra skärgård, sina bokskogar och sin frodiga natur för ett bland våra fagraste landskap, och slutligen nå vi våra rikaste bygder, det yppiga Skåne med sina ståtliga slott, sin högt uppdrifna odling och en natur, som i flera hänseenden mera påminner om det öfriga Europa än om den skandinaviska, halfön.

Till sist må ej glömmas »Östersjöns pärla», det sagorika Gotland, som kan sägas vara en enda kolossal skattkammare för forskare på den kyrkliga byggnadskonstens och arkeologiens öfriga områden, likasom för botanister. Detsamma gäller, ehuru i mindre mån, om Öland.

Med ett ord - här gäller det endast att välja. Har Ni icke tillfälle eller råd att företaga en tur till Jämtland eller Lappland, så behöfver Ni icke misströsta därför. Tag ränseln på ryggen och ströfva igenom ert eget landskap, och Ni skall förvånas öfver, huru mycket Ni får se, som Ni hittills icke haft en aning om.

De af föreningen utgifna årsböckerna lämna en god vägledning vid uppgörandet af vandringsturer.

Och ju mera Ni lär er känna er egen trakt, ert eget land och folk, ju mera skall Ni älska vårt gamla Sverige, ju högre skall Ni ära de grenar, som gifvit och gifva er skugga och vederkvickelse.

Stockholm i maj 1894.

Svenska Turistföreningen.

Breflåda.

Hildur. 1) Ja. 2) Jo. 3) Af skolrådet (eller af ordföranden »å skolrådets vägnar»). 4) Ja. 5) 6 månader. 6) Handböcker, lämpliga för lärare, finnas i nästan alla naturlärans grenar. Se en förteckning i denna tidning n:r 4 år 1890!

Dan. Knappast. Se kyrkostämmoförordningen § 26,

B-l-d. 1) Ordinarie lärare, som flyttar l juli, skall på hvartdera stället erlägga half årsafgift till änke- och pupiilkassan. 2) Intet stadgande eller prejudikat härom.