Svensk Läraretidning: 1894

290

SVENSK LÄRAKET1DNING.

N:r 23

bottens län sammanslutningstanken skall vinna insteg.

Inom åtskilliga andra delar af vårt land äro nya kretsar under bildning. Genom förenade ansträngningar borde det lyckas att detta år komma upp till en medlemssiffra af

5,000.

Valen.

a) Medlemmar i centralstyrelsen.

Södertörns kretsen: de afgående.

Kalmar-N. Mor c-kr c Isen: dito.

Lödöse- Tor skog s kretsen: dito.

Södra Vedbo-kretsen: dito.

Norrköpings kretsen: A. F. Skoglund, J. Cederberg i Norrköping, Joh:s Johansson och B. C. Rodhe i Göteborg.

b) Revisorer.

Kalmar-N. Möre kretsen: de förut varande.

Lödöse-Torskogs kretsen: dito.

/Södra Vedbo-kretsen: N. Rosengren, A. Linde a och Hjalmar Berg i Stockholm.

Södertörns kretsen: Aug. Karlsson i Grödinge, A. Lindén i Stockholm och P. Sörlin i Södertälje. *

Norrköpings kretsen; A Lindén i Stockholm, N. Lundahl i Lund och A. F. Liljeholm i Göteborg.**

Lärarinnornas rättsliga ställning.

Stockholms-kretsen har besvarat frågorna 1)-6) och 8) med nej. Till svaret å frågan 3) gjordes följande tillägg:

Såvidt kretsen har sig bekant, hafva hufvudstadens skolmyndigheter icke någon enda gäng gent emot gift folkskollärarinna behöft tillämpa redan nu gällande lagstadganden om varning och afsättning för försumlighet i tjänsten, och då synes ett ytterligare skärpande af dessa stadganden fullkomligt onödigt.

I afseende på frågan 7) hänvisade kretsen till den utförliga motivering, hvilken åtföljer den till centralstyrelsen i ämnet ingifva motionen.

Lunds krets förening behandlade detta ärende den 8 och 28 maj, och beslöt kretsen att å centralstyrelsens frågor afgifva följande svar:

l)-3) Nej.

4) Då ett sant omdöme om hvad skolans bästa kräfver förutsätter ett klart begrepp om skolans mål och medel beträffande såväl uppfostran som undervisning;

då en sådan pedagogisk insikt i regeln icke är till finnandes hos och icke ens med rätta kanobegäras af en kyrkostämma;

då kyrkostämman vid sin dom öfver lärarinnan följaktligen komme att handla hufvudsakligen på grund af en oreflekterad känslostämning, hvilken mycket väl skulle kunna vara framkallad af orsaker, som hade föga eller intet att göra med lärarinnans verksamhet som lärarinna; och

då lagförslaget väl ålägger kyrkostämman alt före lärarinnans afsättning inhämta vederbörande skolråds och folkskoleinspektörs yttrande, men kyrkostämman enligt nämda lagförslag icke är skyldig- alt vid sin dom öfver lärarinnan taga ens den ringaste hänsyn till dessa myndigheteis yttranden, utan äger alt afsätta lärarinnan, då stämman själf »finner skolans bäita sådant kräfva»:

* Valet motiverades därmed, alt kretsen önskade ombyte af revisorer, på det att allt flera föreningsmedlemmar måtte lära känna centralstyrelsens arbete och förvaltning, dock att hänsyn tages dat till, att revisorernas resor ej föranleda allt för stora utgifter för föreningen.

** Hr N. Rosengren undanbad sig återval.

så anser kretsen, att det af kyrkomötet förordade uttrycket »då skolans bästa finnes sådant kräfva» innebär ingen garanti alls mot kyrkostämmans missbruk af sin afsättnings-makt.

Då »skolans bästa* dessutom icke är elt noga afgränsadt begrepp utan ett sådant, som kan blifva föremål för mångfaldiga och vidlyf tiga tolkningar, ja till och med för olikartade vetenskapliga utredningar;

då lärarinnan på grund häraf, i fall af besvär öfver kyrkostämmans beslut att afsätta henne, omöjligen kan bevisa, att »skolans bästa» ickv kräfver hennes afsättning;

då den högre pröfvande myndigheten icke har att taga hänsyn till lärarinnans skicklighet och nit i tjänsten, icke heller till hennes uppförande i allmänhet samt denna myndighet såsom varande obekant med en mängd lokala förhållanden, hvilka ovillkorligen måste tagas med i räkningen, då det gäller att afgöra, hvad som i öfrigt hör till den ifrågavarande skolans sanna bästa, svårligen kan äga förutsällningar för att fälla en rättvis dom;

då den högre myndigheten till följd häraf icke gärna kan uraktlåta att stadfästa alla af-sättningsbeslut, som tillkommit under iakttagande af de i lag föreskrifna formerna:

så anser kretsen, att den orällfärdigt afsätta lärarinnan icke har den ringaste utsikt att genom besvär oinna rättelse.

5) Då lärarekallet på grund af sin beskaffenhet obestridligen kräfver ett i högsta måtto personligt, väl planlagdt och konsekvent genomfördt arbete;

då ett sådant arbete är möjligt blott under den förutsättningen, att lärarinnan af lagen skyddas gent emot otillbörliga inflytelser;

då lagförslaget däremot lämnar rikt spelrum för sådana;

då den gifta lärarinnan på grund häraf skulle nödgas att, så kärt det henne vore att behålla sin plats, ängsligt speja efler än den enes, än den andres tycken och till att inrätta sin skolverksamhet efter dessa, skulle de vara än så stridande mot lagarna för en sund uppfostran;

då hon således skulle kunna se sig nödsakad att behandla de förmögnares barn efter helt andra principer än de fattigares;

då det sanna lärareintresset, som uppkommer och tillväxer bland annat genom princip-fast sträfvan mot skolans mål, härigenom skulle skadas i sin djupaste rot:

så anser kretsen, att förslagets upphöjande till lag skulle i stället för att uppmuntra till nit och samvetsgrannhet tvärtom innebära den allra största frestelse till likgiltighet och moralisk slapphet i lärarcgårningcn, samt alt en lag, som bestämdt ålade lärarinnan att vid äktenskaps ingående lämna sin tjänst, vore vida att föredraga framför den föreslagna.

6) Då det mycket väl låter tänka sig, och erfarenheten gifver sådant vid handen, att somliga församlingar skulle blifva synnerligen benägna att anställa gifta lärarinnor, enär de på grund af lärarinnornas beroende och osäkra ställning lätteligen skulle genom enskildt aftal kunna än ytterligare nedpruta deras existensvillkor;

då ett oefterrättlighetstillstånd sålunda skulle kunna komma alt införas äfven på lärarekårens ekonomiska område;

dä hela denna tankegång om församlingarnas benägenhet att utbyta manliga lärarekrafter mot kvinnliga icke på grund af skolans | behof, utan på grund af de senares större lätt-handterlighet, sä snart de komma i en tillräckligt beroende ställning, i sig innesluter en djup förnedring af lärarekären i sin helhet, hvilken skulle vara till föga fromma för »skolans bästa»:

så anser kretsen sig böra besvara den sjette frågan med ett bestämdt -»nej».

7) Då folkskollärarirmekåren hvarken genom oskicklighet och försumlighet i tjänsten eller genom mindre godt uppförande förskyllat en sådan undantagslagstiftning som den ifrågasatta, genom hvilken man vill beröfva den gifta lärarinnan till och med sådan obetydlig rättighet som den att blifva varnad, innan afsättning äger rum;

då detta icke är första gången lärarinnekåren ser sina rättigheter kringskurna;

då lärarekårens rättsliga ställning redan förut ingalunda är så betryggande, som önskligt vore;

då den föreslagna lagen dessutom är både obehöflig och opedagogisk:

så måste den närmaste verkan af dess antagande blifva en djup känsla af förödmjukelse och missmod inom hela lärarekårcn, ett missmod, som kommer att inverka, förlamande på skolarbetet i sin helhet. Lärarekårens eget lidande af de förhållanden, som genom lagen komma att inträda, är dock af ringa betydelse i jämförelse med det afbräck i skolarbetets jämna gång, som lagen på vissa ställen kommer att förorsaka, och den skada, som därigenom kommer att tillfogas samhället.

Sundsvalls-kretsen som vid två särskilda sammanträden behandlat'denna fråga, antog vid sitt sammanträde den 26 maj följande resolution:

Föreningen, som med lifligt intresse följt denna frågas utveckling och med förvåning erfarit kyrkomötets beryklade lagförslag angående gift folkskollärarinnas rättsliga ställning, får såsom sin åsikt göra följande uttalande:

Då erfarenheten lika litet inom denna kommun som inom någon annan - för så vidt föreningen har sig kändt - gifvit vid handen, att befintligheten af gift folkskollärarinna å-dragit skolstyrelsen några större och oftare återkommande svårigheter i och för anskaffandet af vikarie;

då erfarenheten ej heller ådagalagt, att folk-skollärarinna, som Irädt i äktenskap, därigenom blifvit mindre kärleksfull mot sina lärjungar eller i öfrigt mindre duglig såsom uppfostrarinna;

då skolråden redan förut äga ett tillräckligt kraftigt vapen gent emot dylik oskicklig eller försumlig gift folkskollärarinna uti folkskolestadgans § 82, hvilken bemyndigar skolrådet att först varna och därpå afsätta hvarje sådan folkskollärare eller folkskollärarinna, som befinnes »oskicklig tiil eller försumlig i förrättandet af sin tjänst» ;

då det af kyrkomötet förordade uttrycket »då skolans bästa finnes sådant kräfva» icke kan anses innebära tillräcklig garanti för att kyrkostämmans (eller skolrådets) afsättningsmakt ej missbrukas eller aU, i vidrigt fall, rättelse kan genom besvär med någon sannolikhet vinnas ;

då en sådan osäker och osjälfständig ställning, som enligt meranämda lagförslag skulle blifva de gifta folkskollärarinnornas lott, icke kan anses medföra någon garanti för ett mera nitiskt och samvetsgrant utöfvande af skolverksamheten (men väl fresta till oärlighet och kryperi);

då det allra minst från lärarekårens synpunkt kan anses eftersträfvansvärdt, att kyrkostämmorna (eller skolråden) måtte erhålla större makt öfver lärarinnorna, pä det församlingarna af denna orsak äfven på landsbygden måtle blifva mera benägna att utbyta manliga läraretjänster mot kvinnliga ;

då slutligen en ändring i folkskollärarinnornas rättsliga ställning, på sätt kyrkomötet före slagit, skulle i betänklig grad sänka lärarinne kårens såväl moraliska som inlellekluella nivå, dels genom förminskad trygghet i ekonomiskt hänseende, dels c ch ej minst därigenom, alt särskildt begåfvade kvinnor då mer än hittills skulle betänka sig, innan de kastade sig in på en bana, som redan nu är skäligen vansklig; då ett sådant missförhållande skulle genom sina verkningar skada ej blott lärarekåren i dess helhet, utan jämväl medelbarligen folkskolan :

sä anser föreningen det af senaste kyrkomöte framställda förslaget om en förändring i folkskollärarinnornas nuvarande rättsliga ställning kunna, ifall det blefve lag, medföra stor skada för svenska folkskolan.

Norrköpings-kretsen antog i lördags på förslag af fröken Jänny Olsson följande resolution: