Svensk Läraretidning: 1894

N:r 27

SVENSK LÄKAKETIDNING.

337

undervisning visade sådan lifaktighet och att universiteten voro angelägna om icke blott att samla och öka den mänskliga kunskapen och på allt sätt främja den vetenskapliga forskningen, utan ock att göra denna kunskap allt mera tillgänglig för alla samhällsklasser och mer och mer nyttig för landet i dess helhet.

Parlamentsledamoten James Stuart redogjorde för denna rörelses uppkomst och utveckling.

Det var universitetsmän från Cambridge, som 1873 försöksvis anordnade föreläsningar i Not-tingham, Leicester och Derby. Dessa föreläsningar voro afsedda för damer, för unga män af medelklassen, hvilka äro sysselsatta i affärer om dagarna, och för handtverksklassen. Det första året funnos 1,200 åhörare af föreläsningarna. Rörelsen hade nu så utvecklat sig, att det funnes ej mindre än 50,000 studerande i England i sammanhang med »c^en utvidgade universitetsundervisningen» och i hela världen uppgingo antalet till 104,965 sådana studerande i förening med öfver ett tjugutal universitet från Oxford till Uppsala, från Budapest till San Francisco.

Professor Harald Hjärne från Uppsala framhöll, att man i alla de nordiska länderna i folkhögskolorna hade just sådana lokala stödjepunkter för »utsträckt universitetsbildning», hvilka man i England nu söker upprätta, men af hvilka man ännu hunnit med att inrätta blott två.

Folkhögskolorna ledde sitt ursprung från en biskop, som icke hyste någon förkärlek för de garnla universiteten och därför kallade de nya undervisningsanstalterna folkhögskolor. Universiteten hade emellertid nu dragits in i rörelsen, och universiteten i Uppsala, Lund, Kristiania och Helsingfors hade anordnat feriekurser och stödde den nya rörelsen. Folkhögskolorna jämte universiteten utgjorde förträffliga centra för ytterligare utvidgning af rörelsen. Tal:n framhöll slutligen, att det icke skulle vara svårt att erhålla understöd af statsmedel för rörelsen i Sverige, om så skulle anses lämpligt, men han trodde, att rörelsen först måste komma på en fastare fot. Det vore en fara att få för mycken statshjälp och för mycken statskontroll.

Under sista sammanträdet på aftonen samma dag framhölls, att examen och lärdomsgrader visserligen vore en kraftig väckelse till flit och ansträngningar, men den faran låge dock nära, att det kunde missbrukas, så att man förbisåge hufvudända-målet med studierna nämligen andlig kultur och sann bildning. Den viktigaste uppgiften för den nya rörelsen vore att gifva de små talangerna tillfälle att utvecklas och förbättra sig. Denna uppgift hade rörelsen väl fyllt och helt säkert skulle det intellektuella lifvet i landet varit fattigare, om ej den rörelsen funnits till.

Varning* utan att läraren förut fått förklara Sig. Vid sammanträde den 11 maj 1892 beslöt Bäfve församlings skolråd med stöd af § 32 i folkskolestadgan att tilldela folkskolläraren G. Dahlqvist varning för vårdslöshet, försumlighet och oskicklighet, hvilken åtgärd vederbörande folkskoleinspektör påyrkat redan vid då senaste inspektion i promemoria af den 20 augusti 1886.

Domkapitlet i Göteborg upphäfde varningsbeslutet på den grund, att D. icke före beslutets tillkomst satts i tillfälle att förklara sig öfver hvad honom lagts till last. Skolrådet drog frågan under k. m:ts ompröfning, hvarvid domkapitlets invänd-

ning underkändes* och målet återförvisades till domkapitlet.

Detta ingick nu i pröfning af själfva frågan men fann äfven då skäl att upphäfva varningen. Till stöd för Upphäfvandet anförde domkapitlet:

1) alt de förseelser, hvilka lagts D. till last, ej syntes behörigen bevisade genom hvad som förekommit vid en inspektion af folkskoleinspektören år 1886 och ett besök af pastor på en lästermins första dag, i synnerhet som fråga vore om meddelande af en varning,, på hvilken afsättning kunde följa;

2) att folkskoleinspektören i sitt första af domkapitlet infordrade utlåtande af den 28 februari 1893, däri han tillstyrkte varningens stadfästande, ej med ett ord omnämde sin år 1890 förrättade inspektion och därvid gjorda erfarenheter, ehuru D. i sina klagomål påstått, att skolan vid denna inspektion fått bättre vitsord än vid inspektionen år 1886, hvilken omständighet syntes betaga af folkskoleinspektören slutligen den 15 december 1893 meddelade anteckningar från nämda inspektion den beviskraft, som de skulle haft, om de ingått i en promemoria, afgifven omedelbart efter inspektionen; och slutligen

3) satt det bristfälliga skick, hvari D:s skola syntes befinna sig, med ledning af hvad handlingarna i målet gåfve vid handen ej kunde läggas honom ensam till last, alldenstund han, äfven enligt af folkskoleinspektören den 20 juni 1891 lämnad uppgift, ej erhållit det stöd han behöft of sina öfverordnade.

Skolrådet klagade hos k. m:t, som nu liksom vid ett par föregående tillfällen visat sig vara strängare än domkapitlen. K. m:ts utslag af den 8 juni lyder:

Som skolrådet, på grund af hvad i anmärkta hänseenden mot Dahlqvist förekommit, måste anses hafva ägt laga skäl för sitt beslut att tilldela Dahlqvist varning, har k. m:t funnit skäligt att, med ändring af domkapitlets utslag, fastställa den Dahlqvist af skolrådet tilldelade varning.

Vägrad delning af klockaretjänst.

Östra Broby och Emitslöfs församlingar, Krist., beslöto redan 1887, att vid nuvarande innehafvarens afgång den för församlingarna gemensamma klockaretjänsten skulle delas och i hvardera församlingen förenas med skollärare- och organistbefattning. Klockarelönen bestämdes i Ö. Broby till 350 och i Emitslöf till 250 kr., hvilka löner skulle delvis utgå från nuvarande klockarebostället, som skulle utarrenderas. Församlingarna hafva nyligen hos k. m:t anhållit om fastställelse af detta beslut men fått sin ansökan i ämnet afslagen. Såväl domkapitlet och länsstyrelsen som ock kammarkollegium hade afstyrkt ansökningen.

Småskollärarnes ålderdomsunderstödsanstalt. Skolrådet i Vittsjö församling, Krist., anhöll hos direktionen öfver folkskollärarnes pensionsinrättning om beslut rörande småskollärarinnan Johanna Nilssons rätt till understöd från Småskollärarnes ålderdomsunderstödsanstalt. Direktionen förklarade:

att som Johanna Nilsson, enligt hvad upplyst vore, med slutet af februari månad 1892 upphört med sin tjänstgöring som småskollärarinna och den omständighet, att undervisningen därefter uppehållits af »vikarie», icke hade någon betydelse i fråga om tidpunkten då hennes anställning borde hafva upphört, emedan endast faktisk tjänstgöring finge tagas

i beräkning, alltså funie direktionen Johanna Nilsson, som först i december 1893, alltså mera än ett år efter afskedstagandet, gjort framställning om understöd, icke vara till sådant berättigad.

I detta direktionens beslut sökte N. ändring hos k. m:t under yrkande, att beslutet måtte upphäfvas eller ock att k. m:t täcktes af nåd förunna henne understöd från ifrågavarande anstalt.

K. m:t har den 14 sistlidne juni förklarat sig icke finna skäl att i direktionens beslut göra ändring eller att å den underdåniga ansökningen fästa afseende.

Folkhögskolorna. K. m:t har för innevarande år till nedannämda folkhögskolor anvisat följande belopp:

Stockholms läns folkhögskola 1,400 kr., Uppsala läns dito 2,500, Södermanlands läns dito för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito 700, folkhögskolan å Lunnevad för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito 1,000, Jönköpings läns folkhögskola i Tranås 2,000, folkhögskolan i Värnamo 1,160, Kronobergs läns folkhögskola 2,000, Norra Kalmar läns dito för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito 500, Södra Kalmar läns folkhögskola 1,600, Gotlands läns dito för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito 375, Blekinge läns folkhögskola 1,600, Önnestads dito 2,000, folkhögskolan å Hvilan för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito 1,000, Fridhems folkhögskola 2,000, folkhögskolan i Skurup för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito 700, Hallands läns folkhögskola 2,000, folkhögskolan i Grebbestad för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito 800, Billström-ska folkhögskolan å Tjörn för manliga och kvinnliga tillsammans 2,800, Skaraborgs läns folkhögskola [för manliga elever 3,000, för kvinnliga dito 800, Värmlands läns folkhögskola för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito 860, Örebro läns folkhögskola för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito 800, Västmanlands läns folkhögskola för manliga elever 2,000, för kvinnliga dito 700, Dalarnes folkhögskola för manliga elever 1,900, för'kvinnliga dito 750, Gäfleborgs läns folkhögskola för manliga elever 2,500 och Västernorrlands läns folkhögskola 1,600 kr.

- Såsom understöd åt mindre bemedlade kvinnliga lärjungar har k. m:t för innevarande år anvisat följande belopp åt nedannämda folkhögskolor, nämligen:

Södermanlands läns 245 kr., folkhögskolan å Lunnevad 375, Gotlands läns folkhögskola 465, folkhögskolan å Hvilan 450, dito i Skurup 110, dito i Grebbestad 430, Dillströmska folkhögskolan å Tjörn 450, Skaraborgs län5? folkhögskola 260, Värmlands läns dito 185, Örebro läns dito 225 och Västmanlands läns dito 205 kr.

Haninge-Dalarö skolförenings före-läsningskurser. Om denna förenings verksamhet under läsåret 1893-94 inhämtas ur den offentliggjorda årsberättelsen, att föreläsningarna, som hållits på tre olika platser, utgjort tillsammans 60 med i medeltal 70 åhörare pr gäng. Föreläsningarna hafva omfattat uppfostran, historia och geografi, naturkunskap, hälso- och sjukvård, landthushållning och djurskötsel, lagkunskap, språkets uppkomst, ekonomi och sång samt hållits af 3 prästmän, 2 läkare, l veterinär, l agronom, l syssloman, l postmästare, l ingeniör och 3 folkskollärare. Under föreläsningsaftnarna, som varit förlagda till tiden 17 oktober 1893 -14 mars 1894, hafva till omväxling förekommit öfningar i räkning och sång.