Svensk Läraretidning: 1894

372

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 30

följer icke, något botemedel för det onda angifves ej. Tvärtom - det enda botemedel, som någonsin kunnat påvisas och som annorstädes ledt till önskadt mål, det bekämpas såsom oantagligt.

I omedelbar anslutning till det nyss anförda heter det nämligen:

Redan som det nu är, med så godt som alldeles kostnadsfri undervisning för alla, rent af lockar staten öfver oduglingar till skolorna och i sin tjänst. Än värre blir det naturligtvis i det fallet, därest förslaget om folkskolan såsom bottenskola för den allmänna undervisningen skulle en gång gå igenom, för hvilket förslag dock nog en god tanke ligger till grund. Länge skulle det emellertid ej dröja, förr än det visade sig, hvilken präktig apparat för uppsugning af alla slags lärjungar till de allmänna läroverken man därmed vunnit. Och till hvilket gagn för de praktiska yrkena och näringarna!

Alla skolsystem tjänstgöra, om man så vill, såsom ett slags uppsugnings-apparater. Skillnaden ligger blott i hvad de uppsuga. Ett läroverkssystem med folkskolan som bottenskola och med praktiska Öfverbyggnader därå skulle innefatta nationens hela ungdom, och det skulle ur denna »uppsuga» endast de mera intellektuellt begåfvade till högre boklig bildning och bland dessa endast . själfva eliterna till universitetsbildning. Ett läroverkssystem sådant som vårt närvarande däremot omfattar visserligen endast de någorlunda bemedlades barn, men det söker så långt möjligt är att bemäktiga sig dessa utan åtskillnad, rubb och stubb, samt att suga upp dem så långt föräldrarnas pengar något så när räcka - ofta till och med långt därutöfver.

Hvilketdera är att föredraga?

Genom de anförda uttalandena ur »Smålands-Posten» framskymtar svagt en antydan om ett botemedel af helt annat slag än det af oss påyrkade. Den öfverklagade tillströmningen skulle, menar man måhända, kunna stäfjas genom fastställande af höga terminsafgifter vid läroverken.

Detta medel skulle vara ur rättvisans synpunkt fullkomligt oangripligt och för det afsedda ändamålet äfven ganska verksamt, såvida det nämligen tillgrepes på rätt ställe, nämligen i läroverkens lägre klasser. Men är det där, man vill ha det användt? Antagligen icke, ifall man får döma af tidigare yrkanden. Snarare synes meningen vara den, att man fortfarande skall genom »så godt som alldeles kostnadsfri undervisning» suga in så många som möjligt i dessa läroverks underklasser för att sedan, just på det stadium, då skiljaktigheterna i anlag kunna tydligt visa sig, plötsligt spärra vägen genom en bom, som obarmhärtigt stänger vägen för de mindre bemedlade, men håller den vidöppen för de förmögna.

Nog skulle tillströmningen genom denna anordning något komma att minskas, ty endast »rika pojkar» skulle ju efter dess genomförande kunna bli studenter. Men skulle den andliga nivån, genomsnittsintelligensen hos vår studentkår och därmed äfven vår ämbetsmannakår, domarekår, lärarekår o. s. v. härigenom

blifva bättre? Och är det en utveckling i denna riktning af vårt offentliga undervisningsväsende, som man bland »Smålands-Postens» meningsfränder verkligen önskar?

Vi tro det icke. Vi tro snarare, att hvar och en, som utan afseende på partimeningar och sociala fördomar vill se läroverksfrågan sådan den är, inom kort skall finna, att dess lösning ligger i det enkla programmet: folkskolan såsom bollenskola samt praktiska Öfverbyggnader på folkskolan.

Godt om lediga platser

vid folk- och småskolan är det för närvarande. I dagens nummer af Svensk Läraretidning äro ledigannonserade ej mindre än 66 dylika tjänster, däraf 32 vid folkskolan samt 34 vid småskolan och vid mindre skola.

Folkskolehus, läroverkspalats och kyrkor.

År 1892 ägde Sveriges kommuner folkskolehus till ett värde af sammanlagdt 43 millioner kronor (däraf på landsbygden SO1/? millioner och i städerna 12Va millioner). Siffran förefaller ju ganska ansenlig, men då man vet, att i dessa folkskolehus undervisas nära 700,000 barn, finner man genom en enkel division, att skolbyggnadskostnaden blir ej fullt 62 kr. pr skolbarn. Läroverkens ungdom, omkr. 14,500, undervisades samtidigt i palats, som kostat 9 millioner kronor, d. v. s. 620 kr. pr skolgosse. Kyrkorna beräknades samma år vara värda sammanlagdt 83 millioner kronor, således nära dubbelt så mycket som alla folkskolehusen.

Ett häfdvunnet bruk

tyckes det vara i västra Sverige att inställa större skolmöten. Förut har meddelats, att Karlstads stifts folkskolläraremöte, som skulle hållits 1884, icke kom till stånd förrän 1894, samt att Hallands läns folkskolläraremöte, som enligt beslut vid 1889 års möte i Falkenberg, skulle hållits i Halmstad 1892, men då uppsköts till 1894, nu blifvit ytterligare uppskjutet till 1896. I dagarna hafva vi erfarit, att äfven Bohusläns folkskolläraremöte, som enligt beslut vid 1890 års möte i Uddevalla skulle hållits i Lysekil innevarande sommar, blifvit uppskjutet. Skälet härtill är verkligen ägnadt att bereda öfverraskning. Mötets inställande skulle, enligt hvad uppgifves, bero därpå, att biskop Rodhe, som i fjor vägrade att hålla inledningspredikan vid allmänna folkskolläraremötet i Göteborg, är hindrad att infinna sig i Lysekil denna sommar.

Folkskoleinspektionen. Efter kontraktsprosten G. Gillgren, som nyligen aflidit, har k. m:t förordnat föreståndaren för Dillströmska folkhögskolan å Tjörn August Ekelund att tills vidare från och

med den l nästkommande september till slutet af år 1898 vara folkskoleinspektör å Dalsland samt i Nordmarks kontrakt i Värmland. (Till den l september uppehälles nämda inspektörsplats af seminarierektorn; J. H. Bergendal.)

Den nyutnämda folkskoleinspektören är född 1843, aflade folkskollärareexamen 1861 och studentexamen 1868, tjänstgjorde som vikarierande adjunkt vid allmänna läroverket i Vänersborg ett par terminer i början af 1870-talet och som vikarierande adjunkt vid Stockholms folkskollärarinneseminarium vårterminen 1875. Samma år utnämdes han till föreståndare för Malmköpings högre folkskola, vid hvilken han tjänstgjorde till 1884, då han förordnades till föreståndare vid Dillströmska folkhögskolan å Tjörn.

Sommarkurserna i Lund. För de

till augusti månad beramade sommarkurserna vid universitetet i Lund hafva nu åtskilliga detaljbestämmelser blifvit gjorda. Afgiften för deltagande i kurserna blir 10 kr. personen, och får deltagare då åhöra hvilka föreläsningar som det honom behagar. För samma afgift få man och hustru gemensamt deltaga i kursen. Tillträde till föreläsningarna i endast ett ämne erhålles mot en afgift af 3 kronor; för en enda föreläsning erlägges 50 öre. Inlednings- och afslutningsföreläsningarna komma att hållas i universitetets aula och blifva afgiftsfritt tillgängliga äfven för allmänheten.

Föreläsningar hållas kl. 9 - 2 och 4-6 dels å universitets lärosalar, dels i museerna. För den geologiska kursen komma exkursioner att företagas till Billebjer m. fl. ställen. Ett par gemensamma samkväm torde komma att anordnas, ett un-' der söndagseftermiddagen i Akademiska föreningens festsal och ett en afton å Kulturhistoriska museet,

Anmälningstiden började den 15 d:s, och man väntar ett stort antal deltagare. Skäl är att skyndsammast möjligt göra anmälan om deltagande och särskildt påpekas att för åtskilliga kurser, i synnerhet dem, som skola gifvas å museerna, måste antalet deltagare begränsas på grund af lokala förhållanden. t

Föreläsningarna börja den 20 och afslutas den 29 augusti. Se vidare annon-i n:r 25 af denna tidning!

Tvist rörande vedbrand. Färila församling beslöt å kyrkostämma den 17 oktober 1880, att skollärarne i församlingen skulle, därest de så önskade, från den l januari 1881 i stället för ved in natura få uppbära ersättning därför i penningar till belopp af 100 kr. årligen. I fråga om denna vedbrand för år 1893 anförde folkskollärarne G. Vagenius och A. Åsell samt folkskollärarinnan Hanna Rylander besvär hos länsstyrelsen, hvarvid Vagenius anförde, att han för nämda år endast bekommit ett mindre, otillräckligt parti ved in natura men för öfrigt själf hållit sig med nödigt bränsle och därför af skolrådet uppburit en kontant ersättning af 52