Svensk Läraretidning: 1894

N:r 40 (B)

SVENSK LÄKAKETIDNING.

517

folkskolläraretjänsts förening med organist- och klockarébefattning. Centralstyrelsen ingick på grund häraf år 1891 till chefen för ecklesiastikdepartementet med en skrifvelse i denna riktning, och slutliga följden blef en af k. m:t den 4 maj 1894 utfärdad kungörelse, enligt hvilken folkskolläraretjänst icke får förenas med organist- och klockarebefattning med mindre än att domkapitlet finner löneförmånerna vid de sistnämda tjänsterna tillräckliga.

5. Yid föreningens stiftande innehöll folkskolestadgan ingen föreskrift om viss beredelsetid för afläggande af läroprof. Med anledning häraf föreslog centralstyrelsen år 1881 kretsarna att såsom sin åsikt uttala,

att i lag bör stadgas, det folkskolläraren vid afläggande af läroprof för befattning bör erhålla uppgifterna för sina lektioner minst 24 timmar före profvets afläggande.

Kretsarnas svar voro jakande, och centralstyrelsen inlämnade därför den 31 oktober 1881 en petition i ämnet till k. m:t. Följden häraf blef, att i folkskolestadgan 1882 inrycktes följande bestämmelse: »Sökanden äger att ett dygn före profvet hos skolrådets ordförande erhålla uppgift å de lärostycken, i hvilka han vid profvet skall undervisa.»

6. Vid den tid, då föreningen bildades, fanns ännu ingen laglig rätt för folkskollärarekåren att omedelbart få sina åsikter och önskningar framställda inför skolrådet. Eedan år 1881 hemställde centralstyrelsen därför till kretsarna att såsom sin åsikt uttala,

att skolläraren bör genom lag tillförsäkras rättighet att deltaga i skolrådets förhandlingar, men i besluten endast för så vidt han är ledamot af skolrådet, och

att, då i en församling finnas flera lärare, dessa må äga rätt att bland sig utse en, som i skolrådet representerar kåren.

Kretsarnas flertal uttalade sig med stor öfvervikt för detta förslag.

Likartade yrkanden framställdes sedermera vid de allmänna folkskolläraremötena i Uppsala 1883 och i Stockholm 1888 (vid båda tillfällena genom en centralstyrelsens ledamot) samt lyckades småningom vinna gehör äfven utom lärarekåren. Ar 1891 väcktes af en skolrådsordförande en riksdagsmotion i ämnet, och med anledning häraf, hemställde andra kammarens första tillfälliga utskott, hvari en af centralstyrelsens ledamöter hade plats, att riksdagen måtte i skrifvelse till k. m:t anhålla om »utfärdandet af föreskrifter därom, att skolråden skola vara skyldiga att höra folkskolans ordinarie lärarepersonal i sådana frågor, som röra skolväsendets allmänna anordning samt tukt och undervisning». Denna hemställan bifölls i hufvudsak af andra kammaren, och ehuru den af-slogs af den första, föranledde den år 1892, sedan Sveriges allmänna folkskollärareförening ånyo haft frågan under behandling, utfärdandet af en k. kungörelse, hvilken visserligen icke i allt uppfyller de af föreningen uttalade önskemålen, men dock i någon mån tillmötesgår desamma.

7. I betraktande af de olägenheter, som härröra däraf, att folkskollärare ej är tillförsäkrad ersättning vid resor för afläggande af läroprof j föreslog centralstyrelsen 1882 kretsarna att som sin åsikt uttala,

att de lärare, som på grund af skolråds kallelse aflägga läroprof, böra erhålla reseersättning enligt gällande resereglemente.

De flesta kretsarna uttalade sig i enlighet härmed. Någon framställning till k. m:t eller riksdagen i syfte att få denna angelägenhet ordnad genom lagstiftningsåtgärder, ansåg centralstyrelsen visserligen ej lämplig, men i stället utfärdade den i juli 1883 ett upprop till samtliga skolråd i riket, hvari på anförda skäl framställdes den önskan och förhoppning, att ^vederbörande skolråd eller församlingar måtte mera allmänt än dittills skett bevilja reseersättning åt lärare, hvilka på grund af skolråds kallelse infinna sig för att aflägga läroprof.

Att alla skolråd skulle tillmötesgå denna önskan var ej att vänta, men hos många har uppropet haft åsyftad verkan.

8. Redan 1880, samtidigt med Sveriges allmänna folkskollärareförenings bildande, inlämnades från lärarekåren en petition om statsbidrag till aflönande af vikarier vid sjukdomsfall, och hafva de i denna petition framställda önskemålen upprepade gånger blifvit af centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollä-rareförening förordade. De hafva nu ock blifvit af statsmakterna beh j artade och föranledt en kungl, kungörelse af den l

maj 1894, hvilken skall träda i kraft från början af nästkommande år.

9. Åren 1882, 1883 och 1884 uttalade sig centralstyrelsen för önskvärdheten af att en kommitté för granskning af befintliga läroböcker för folkskolan måtte komma till stånd, ehuru den fann föreningens resurser ej tillräckliga för realiserandet af detta Önskemål.

År 1884 blef en dylik kommitté tillsatt af k. m:t, hvilken kommitté afgaf sitt betänkande 1887.

10. År 1885 väcktes inom föreningen frågan om en bättre läsebok för folkskolan. Den behandlades 1887 och 1888 af kretsarna, hvilka med stor bestämdhet förkastade den dåvarande läseboken och uttalade sig för en ny. Ar 1889 tillsatte ock k. m:t en kommitté för åstadkommande af en sådan. För att i sin mån bidraga till att denna ej måtte, i strid mot kretsarnas yrkanden, blifva en mer eller mindre ytlig öfverarbetning af den gamla utan ett arbete med väsentligen annan karaktär, ingick centralstyrelsen den 18 januari 1890 till kommittén med en skrifvelse, hvari dessa önskningar framställdes. Beklagligen blefvo de dock vid den nya läsebokens utarbetande i hufvudsak ouppfyllda.

11. Redan 1881 väcktes förslag, att föreningen skulle verka för en råttstafningsreform i ljudenlig riktning. Frågan behandlades af centralstyrelsen 1881, 1882, 1883 samt 1884, då följande frågor utsändes till kretsarnas besvarande:

Ar en reform i svenska språkets rättskrifning nödig och nyttig? I hvilken riktning bör en sådan reform gå?

Hvad bör från lärarekårens sida göras i syfte att dels vinna ett mera tidsenligt stafsätt, dels vinna enhet i rättskrifningen ?

Nästan alla kretsarna uttalade sig för en reform i ljudenlig riktning. Centralstyrelsen beslöt med anledning häraf

att ingå till kommittén för granskning af läroböcker for folkskolan med skrifvelse, i hvilken skulle framläggas de önskningar med afseende på enhet och ljudenlighet i stafningen, som inom Sveriges allmänna folkskollärareförening blifvit uttalade, samt

att söka intressera språkvetenskapsmän för åstadkommandet af en ordlista med i ljudenlig riktning reformeradt stafsätt.

Såväl läroboksgranskningskomniittén som flera af våra mest framstående språkvetenskapsmän uttalade sig kort därefter för en genomgripande reform, särskildt ur pedagogisk synpunkt. Krafven på en sådan blefvo omsider så starka, att Svenska akademien år 1889 slutligen uppgaf sitt motstånd och förordade flera af de för-' ändringar, som den dittills ihärdigt bekämpat. Då kort därpå regeringens påbud om »riksstafning» tills vidare af klippte reformarbetet, anhöll centralstyrelsen i skrifvelse till läsebokskommittén den 18 januari 1890, att den nya läseboken måtte blifva så Ijud-enligt Stafvad, som den af k. m:t fastslagna normen för hvarje särskildt fall medgifver.

Denna önskan har ock blifvit uppfylld. Akademiens mest ljudenliga stafsätt har vunnit tillämpning icke endast i läseboken utan i snart sagdt hela skolbokslitteraturen.

Såsom nu meddelade exempel utvisa har Sveriges allmänna folkskollärareförening åstadkommit eller medverkat vid åstadkommandet af icke så få praktiska åtgärder från myndigheternas sida.

Hvad har föreningen för öfrigt uträttat?

I åtskilliga ärenden, där myndigheternas medverkan antingen ännu ej kunnat väntas eller ock varit obehöflig, har föreningen oberoende af dem vidtagit vissa praktiska åtgärder.

Några af dessa må här uppräknas.

1. Från och med 1894 utdelar centralstyrelsen pedagogiska resestipendier åt sådana lärare och lärarinnor, hvilka däraf anses kunna draga största pedagogiska fördel. För i år hafva de utdelade stipendierna uppgått till ett sammanlagdt belopp af 1,000 kronor, hvilka medel blifvit under benämningen »Jultomtens resestipendium» af redaktör Emil Hammarlund ställda till centralstyrelsens förfogande.

2. Från och med 1894 utsänder centralstyrelsen såsom till-läggshäften till föreningens årsskrift illustrerade förteckningar öfver undervisningsmateriel för folkundervisningsanstalter. Dessa för- j teckningar erhållas kostnadsfritt af samtliga föreningsmedlemmar. Första numret omfattar undervisningsmateriel för småskolan.