Svensk Läraretidning: 1894

550

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 43

dessa barn, funne domkapitlet skäligt att med afslag å de anförda besvären kyrkostämmobeslutet till efterrättelse fastställa.

Domkapitlets " utslag har den 5 deimes blifvit af k. m:t fastställdt.

Församlingen skall erlägga lärare-lönerna men sågverken bekosta skollokaler. Skolrådet i Njurunda församling, Vnrl., hade i skolbudgeten för 1893 bland andra utgifter upptagit två lärarelöner å 825 kr. och två lärarinnelöner å 350 kr. vid Svartviks skola, till hyresersättning för skollokaler och lärarebostäder vid de inom församlingen belägna sågverken tillsammans 2,975 kr., till bränsle 725 kr. samt till nybyggnader m. m. 6,700 kr. Å kyrkostämma den 29 oktober 1892 antogs förslaget med röster för 22,836 fyrk mot 1,051 fyrk och med den ändring, att lönerna vid Svartviks skola bestämdes till 1,000 kr. för ordinarie, 900 kr. för e. o. lärare och 450 kr. för lärarinna, samt att beloppet till nybyggnader m. m. skulle utgå, enär en kommitté af kyrkostämman blifvit tillsatt för omarbetning af församlingens hela skolväsen.

Hos länsstyrelsen klagade åtskilliga församlingsmedlemmar, därvid de hufvudsakligen anförde, att det enligt gammal öfver-enskompnelse ålåge de inom församlingen belägna sågverken att ensamma underhålla och uppvärma de af dem uppförda skollokalerna, samt att Svartviks sågverk hittills utan församlingens medgifvande både bestämt och ansvarat för lärarepersonalens vid Svartviks skola aflöning.

Länsstyrelsen lämnade besvären utan afseende. De hos kammarkollegium fullföljda klagomålen föranledde den ändringen i länsstyrelsens utslag,

alt som församlingen icke kunde anses äga laglig skyldighet att betala hyra till vederbörande sågverksägare för de skollokaler jämte bostäder för lärare och lärarinnor, som under den tid, skolorna vid sågverken bekostats af sågverkens ägare, blifvit af dessa senare därstädes uppförda och fortfarande för samma ändamål begagnades, kammarkollegium profvade skäligt att, med upphäfvande af länsstyrelsens utslag i denna del förklara de uti ifrågavarande utgifts- och inkomstförslag upptagna utgiftsposter till bestridande af hyresersätt-ningar för dylika vid sågverkens skolor befintliga skolhusbyggnader böra ur samma förslag utgå.

De besvär dels församlingen, dels enskilda personer anfört öfver detta utslag, hafva af k. m:t lämnats utan afseende.

Lycklig afslutning på en skolstrid.

I medlet af 80-talet uppstod, såsom våra läsare helt säkert erinra sig, misshälligheter i anledning af ett då nyligen för Eskilstuna folkskolor fastställdt reglemente, enligt hvilket den enskilde läraren ej ägde utdela kroppslig aga, med mindre förste läraren vore tillkallad. Svårigheter uppstodo i afseende på detta reglementes till-lämpning, och schismen mellan skolrådet och förste läraren å ena sidan samt lärarepersonalen å andra sidan syntes blifva ganska allvarlig. Så småningom hafva emellertid dessa misshälligheter lagt sig och torde nu vara fullständigt utplånade.

Vid senaste sammanträdet mellan skolråd och lärarepersonal framställdes frånA skolrådets sida förslag om skolreglementets förändring därhän, att läraren i disciplinärt hänseende må handla fullkomligt själfständigt. Lärareporsonalen understöddfe förslaget, och nu har skolrådet hos domkapitlet gjort framställning om sådan regle-mentsförändring, att föreskrifterna om förste lärarens närvaro och om den utdelade ägans antecknande i dagboken skola utgå.

Redan förut har lärarepersonalen förnummit, att något efterhängande groll ej förefinnes. Då skolrådet för några år tillbaka anhöll om löneförhöjning och därvid framställde alternativa förslag, beslöt skolrådet enhälligt tillstyrka det för Järarne fördelaktigaste. Det sålunda tillstyrkta förslaget blef ock af kyrkostämman antaget.

En sådan afslutning af en skolstrid kan sannerligen sägas vara hedrande för båda parterna.

I sammanhang härmed kan nämnas, att äfven skolrådet i Kloster (Eskilstuna landsförsamling) beslutat hos domkapitlet begära sådan ändring af reglementet, att lindrig kroppsaga må utdelas, utan att skolrådsledamot eller person, som han i sitt ställe förordnar, behöfver vara närvarande.

Ett barnhem på Chieagoutställ-

ningen. Vid Stockholms folkskollärareförenings oktobersammanträde den 20 d:s höll fröken Hulda Lundin ett föredrag om kvinnoarbetet på Ghicagoutställningen förra året. Därvid redogjordes för dels själfva byggnaden, kvinnobyggnaden, hvilken var utförd efter ritning af en kvinnlig arkitekt, och dels för de i densamma anordnade utställningsafdelningarna. Dessa omfattade följande från olika länder sammanförda grupper af arbeten: spetsar, broderier, väfnader och skolslöjd, glasmålningar och alster af porslinsfabrikationen m. m. Byggnaden inrymde därjämte ett bibliotek, en afdelning för sjukvård, en för matlagning samt en för uppfinningar, gjorda af kvinnor. Uti afdelningen för skolslöjd fanns en modellserie för den kvinnliga slöjden vid Stockholms folkskolor.

Senare delen af föredraget innehöll redogörelse för barnhemmet The Childrens Building på Ghicagoutställningen.

Detta barnhem var inrymdt i en särskild byggnad nära kvinnobyggnaden. För densammas bekostande hade damkommittén insamlat medel. Ändamålet med detta barnhem var, dels att visa, huru undervisningen i en del ämnen bör bedrifvas och huru små barn böra skötas, och dels att bereda mödrarna en lättnad genom att taga hand om deras småttingar, medan de själfva studerade utställningen. Det var^ egendomligt att se, huru mödrarna kommo in och liksom poletterade sina barn. Modern erhöll ett med nummer försedt metallmärke och ett dylikt sattes på barnets kläder. Då hon senare kom för att afhämta barnet, framvisade hon numret, detta utropades och barnet fördes till henne.

De något större barnen placerades dels i The Kindergarten och dels i The Kitchengarden. De amerikanska barnträdgårdarna öfverträffa vida sina tyska förebilder och åtnjuta stort anseende.

The Kitchengarden förestods af Emely Hun-tington, som grundat detta system och däråt ägnar både sin tid och sin förmögenhet. Un-

dervisningen var förlagd till eftermiddagarna. Kl. J3 inträdde under tonerna från ett piano 24 små flickor om 8-10 år, iklädda hvita mössor och långa hvita förkläden. Sedan en sång sjungits, började arbetet, som i hög grad syntes intressera flickorna. De fingo lära sig laga mat, duka bord, diska och sopa m. m. Arbetet för de små underlättades därigenom, att möbler, kokkärl och öfriga saker voro i afseende på storleken lämpade efter barnens ålder.

Ett stort rum i barnhemmet var upplåtet åt den i Amerika mycket populäre svensken Gustaf Larsson från Boston, som här undervisade barnen i träslöjd. I samband härmed lämnades undervisning äfven i modellering.

I barnhemmet fanns en afdelning för döfstumma, hvilka undervisades i läsning, skrifning och räkning; en stor gymnastiksal, där gymnastik dagligen öfvades, samt ett rikhaltigt skolbibliotek. I en stor föreläsningssal höllos dagligen föreläsningar, illustrerade med sciop-tikonbilder. Dessa föreläsningar voro närmast afsedda för barnen men besöktes äfven af äldre personer. Rastetiderna tillbragte barnen på byggnadens tak, där en förträfflig lekplats var anordnad.

Det intressanta föredraget belönades af de talrikt församlade åhörarne med starka applåder.

Historieundervisningen i folkskolan. Vid Göteborgs skolförenings sammanträde sistlidna lördag hölls lektion af folkskollärarinnan Hanna Jonsson öfver Gustaf Adolfs krigståg i Tyskland. Lektionen gaf uppslag till en ganska liflig diskussion i ämnet. Bland annat betonades härunder nödvändigheten af att begränsa läroinnehållet till de mest upplysande och mest uppfostrande delarna af detsamma. Detta vore dock en ingalunda lätt sak. Man finge icke uteslutande lägga an på inlärande och innötande. Visserligen vore det viktigt att bibringa barnen åtskilliga historiska uppgifter att bevaras i minnet, men man finge ej förbise det lika maktpåliggande syftet att hos barnen framkalla den rätta sympatien och stämningen.

Vissa delar af historien vore mer än andra lämpade för detaljrikare och saftigare skildringar. Vid sådana hufvudpunkter borde man ej vara rädd att dröja något längre, äfven om gränserna för hvad en vanlig »frvardagslektion» medgåfve att meddela skulle komma att öfverskridas. Vissa lektioner kunde gärna få vara ett slags högtidslektioner. Hufvudsaken vore, att barnen rycktes med, uppvärmdes och uppbyggdes.

Äfven krigshistorien kunde behandlas pedagogiskt i barndomsskolan. Rika tillfällen erbjöde sig här att låta historien visa, hvilken olycka ett krig innebure för ett däraf hemsökt folk. Dessutom borde barnen icke blott veta, hvad som vunnits och ägdes, utan ock hvilka offer detta kostat en nation. Och kunde man icke - om man ville bedöma t. ex. Gustaf Adolfs personlighet -- ha anledning att erinra om honom just såsom krigare och segrare, ett område, där hans ädla, upphöjda mänsklighet så beundransvärdt framträder.

Att på ett objektivt sätt inför barnen skildra ett krig och dess följder vore ej detsamma som att lära barnen älska kriget.