Sida 644
1894-12-12
644
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 50
Från Småland. Ord, toner och bilder af Småländingar. Sthm, P. A. Norstedt & söner. l kr. 50 öre.
Gustaf II Adolf. Nio dikter af Daniel Fallström. Sthm, Gust. Chelius. 50 öre.
Dikter af Johan Bergman. Göteborg, Vettergren & Kerber. l kr. 50 öre.
Historiska medeltidsromaner af C. Georg Starbäck. Haft. 47-54 ä 25 öre.
Barn- och ungdomsläsning.
Svenska hjältar under de sista 400 åren. Ny upplaga, utgifven af J. R. Spilhammar. I. Från Gustaf Vasa till Karl X Gustaf. Sthm, Albert Bonnier. Kart. 2 kr.
Småskrifter för ungdom af J. A. Kastengren. I. 12 öre. Eskilstuna. Utgifvarens förlag.
Sanningstrådar i sagoväf af O. E. Lindberg. Gtbg, Vettergren & Kerber. l kr. 50 öre.
Borta och hemma af Amy Palm. Sthm, Lars Hökerberg. Inb. l kr. 50 öre.
På Vikingastråt jämte sju andra berättelser af Ingeborg Zethelius. Illustr, af Axel Sjöberg. Sthm, Lars Hökerberg. Inb. l kr. 25 öre.
Bland rödskinn ovh hvita. Faror och äfventyr, skildrade och utgifna af J. Pederzani-Weber och professor G. Benseler. Sthm, Frö-léen & k:i. 2 kr. 75 öre.
Trappern Jim. En berättelse från Nordamerikas vilda väster af Friedrich J. Pajaken. Sthm, Gust. Chelius. Inb. 2 kr. 75 öre.
Nisse och Nassc. Berättelse för barn. Sthm, Albert Bonnier. 50 öre.
Sagan om Pannkaksberget och Lars från Mora. Sthm, Albert Bonnier. 50 öre.
Lille Sotarmurres underbara öden. E Q historia för barn. Sthm, Albert Bonnier. 50 öre.
Underbara resor, berättade af Jules Verne. Haft. 41 o. 42 ä 25 öre.
Barnens Van 1894. Illustrerad veckotidning för de små, redigerad af L. S. 18:e årgången. Sthm, Fosterlandsstiftelsens förlagsexp. 2 kr.
Barnens Tidning 1894. Redigerad af S. St. 37:e årgången. Sthm, Fosterlandsstiftelsens förlagsexp. 2 kr.
Barnens bilderbok med berättelser för de små, samlade af L. S. Sthm, Fosterlandsstiftelsens förlagsexp. Två häften ä 75 öre.
Dödsfall.
J. Jacobzon f- Efter ett långsamt af-tynande i sviter efter influensa afled den 3 dennes i sitt hem, Fridhem i Götlunda, f. d. folkskolläraren Jacob Jacobzon, något öfver 64 år gammal. J. var född 1830 inorn Götlunda församling, där han ock varit lärare i 32 år, först i flyttande skola och efter 1870 i fasta folkskolan vid Torp, tills han vid 1887 års slut afgick med pension. Utom sin skolverksamhet bedref Jacobzon under sin krafts dagar ganska stor praktik som fältskär, och många äro de, som med tacksamhet komma ihåg den hjälp, han som sådan lämnat dem. Hvad som mest utmärkte den gamle läraren var den okufliga energi, med hvilken han genomförde, hvad han föresatt sig, ehvad det gällde undervisningen eller något annat företag. Mot slutet var dock hans kraft alldeles bruten, och han motsåg döden med väntan, i det den skulle bereda honom den hvila, han ej förut unnat sig. Hvile han i frid! --m.
Rekvirera profnummer af Svensk Läraretidning för utdelning till lärare, lärarinnor och skolvänner! Fås gratis och portofritt
Utlandet.
En programstrid och ett skolstyrelseval.
Samtliga engelska folkskolor voro före 1870 kyrk- eller sektskolor, upprättade genom frivilliga bidrag af stats- och frikyrkosamfund. Men nämda år antogs Englands första folkskolelag, hvarigenom ett nytt slag af folkskolor kunde upprättas - kommunala folkskolor. Kyrk- och sektskolorna skulle erhålla statsbidrag efter samma grunder som kommunalskolorna men voro för öfrigt hänvisade till frivilliga bidrag; kommunalskolorna däremot skulle upprättas af den borgerliga kommunen och åtnjuta dess understöd.
Folkskolelagens antagande hade föregåtts af 50-åriga sträfvanden och häftiga strider mellan olika partier, som för sina syften ville underlägga sig de nya skolorna. Från ett håll önskade man en utprägladt konfessionell och högkyrklig religionsundervisning, från andra håll åter ville man, att intet slag af religionsundervisning skulle förekomma i de af den borgerliga kommunen upprättade skolorna. Slutligen enades man om en kompromiss. Enligt denna skulle den för en kommunalskola valda styrelsen hafva frihet att upptaga religionsundervisningen på läsordningen, men icke hafva rätt att meddela en utprägladt konfessionell sådan. Undervisning i katekes eller i någon särskild kyrkas eller sekts speciella trossatser finge ej meddelas. De föräldrar, som så önskade, hade rättighet att afhålla sina barn från skolans religionsundervisning.
I öfverensstämmelse med denna kompromiss uppgjorde Londons första folkskolestyrelse en kursstadga, enligt hvilken bibeln skall läsas i dess skolor och i samband med denna läsning sedliga grundsatser, afpassade efter barnens ståndpunkt, meddelas. Läraren skall göra bibellektionen möjligast praktisk, icke ingå i dogmatiska utläggningar af det lästa och icke tillåta sig att drifva propaganda för någon viss konfession. Religionsundervisningen skulle med ett ord vara allmänkristlig, historisk och sedelärande.
Mot denna allmänkristliga religionsundervisning hystes till en början stora betänkligheter, icke blott af de statskyrkliga utan ock af de frireligiösa. Dessa senare hafva emellertid så småningom blifvit varma vänner däraf. Kompromissen har enligt opartiska och framstående personers omdömen visat sig vara en tillfredsställande lösning af frågan om religionsundervisningen i den engelska folkskolan. Allt färre föräldrar hafva ock begagnat sig af rättigheten att fritaga sina barn från nämda undervisning. För närvarande uppgår det »fritagna^ barnantalet i hela London till blott omkring 100.
Hvarför har man då nu velat ändra förhållanden, som så allmänt tillfredsställt lärare och föräldrar? Jo, kommunalskplesystemet tillväxte och utvecklades, kyrk- och sektskolorna hade att bestå en svår kamp för tillvaron - af det senare slaget har London för närvarande 498 med omkring
200,000 barn, då det däremot har 419 kommunalskolor med omkring 500,000 barn. Genom en noggrann planläggning och stor sammanhållning lyckades det vännerna till kyrk- och sektskolorna att erhålla majoritet vid valet af skolstyrelse år 1891. Flera af denna styrelses beslut (t. ex. Upphäfvandet af den gamla skolstyrelsens beslut, att Skolbad skulle anordnas och skolorna förses med musikinstrument o. d.) visade, att den ämnade behandla kommunalskolorna styfmoderligt, hvarigenom en svår konkurrens besparades kyrkskolorna. Men detta syntes ej tillfredsställa den stora allmänheten, som skickade sina barn till kommunalskolorna. Ett starkt missnöje med majoritetens s. k. sparsam-hetspolitik uppstod.
Då uppträdde en dittills okänd ung man, mr Riley, medlem af den nyvalda skolstyrelsen, såsom ledare för de mot kommu-nalskolesystemet fientliga Sträfvandena och bitter motståndare till att arbetarnes barn erhölle en mera grundlig skoluppfostran. Man fick i en tidning läsa en redogörelse för de intryck, som en af skolstyrelsemajoritetens medlemmar erhållit vid besök i en kommunalskola. Han hade åhört en lektion med femäringar öfver Lukas 2: 48: »När de fingo se honom, förundrade de sig, och hans moder sade till honom: Barn, hvarför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hafva sökt efter dig, sörjande.» Lärarinnan hade sagt: »Hans fader hade äfven sökt efter honom; hvad hette Jesu fader?» Barnen hade svarat: »Josef.» Hon hade nöjt sig därmed och icke meddelat något om Jesu tvänne naturer. Den speciellt högkyrkliga tidningspressen började med anledning af denna berättelse diskutera kommunalskolornas religionsundervisning. Den förklarades vara »gudlös» och »en täckmantel för uni-tarism och otro». Mr Riley sade sig vilja tränga igenom den mångfald af olika åsikter, som åtskilde anhängarne af kristlig religionsundervisning och försöka finna den grund, som kunde ena dem alla till kamp mot kommunalskolorna och deras förmenta gudlöshet. Han väckte inom skolstyrelsen en motion, att lärarne skulle erhålla föreskrift därom, att alltid när lektion hölles öfver bibelverser, i hvilka talades om Jesus, skulle barnen undervisas i läran om Kristi båda naturer och om de tre personerna i treenigheten. Efter långa diskussioner blef dock denna motion afslagen.
Men snart börjades en annan taktik. Det föreslogs, att ordet »kristlig» skulle i den ursprungliga kursstadgan införas framför orden »moral» och »religion». Man invände väl, att ett sådant tillägg vore onödigt, ty någon annan än kristlig religionsundervisning hade icke meddelats; men endast några få ville motsätta sig ett sådant tillägg, hvadan förslaget blef antaget. Men nu kom mr Riley med nya förslag. Lärarne finge icke lämnas i okunnighet om hvad som med ordet »kristlig» rätteligen skulle förstås. Han föreslog därför antagandet af ett förklarande tillägg. En teologisk debatt började nu. Förslag, motförslag och ändringsförslag framlades. Skol-
På sidan nämns Gustaf I, Gustaf II Adolf, Karl X Gustaf, Albert Bonnier, Daniel Fallström, Jules Verne, Karl Georg Starbäck, Johan Reinhold Spilhammar
Källa: Project Runeberg · ·





























