Sida 192
Johan Fredrik Höckert
192 Minnesbilder.
kungliga medaljen »Memorise Pignus» fick nu till och med göra vasaorden sällskap (1858), konstakademien kallade Höckert till ledamot (1856) och vice-professor i teckning (1857). Han bosatte sig i Stockholm, der han snart i sin atelier såg både konstnärs verlden och den förnäma verlden täfla om företrädet i hans vänskap. Kronprinsen-regenten Karl var sjelf målare och umgicks gerna med konstnärer. Höckerts sällskapsgåfvor voro af den mest hänförande art. Hans glada lynne, hans många småtalanger, hans qvicka infall, hans fullkomliga verldsvana, allt detta blef för Höckerts nya omgifningar en flödande glädjekälla, för honom sjelf en orsak till mycket nöje - och stor tidsförlust. Scho-lander beskref (1861) i ett skaldebref till en gemensam vän, huru Höckert
------»får i högre societeter
grymt svettas, arrangerande tablåer,
till men för masar, lappar, eskimåer
och slikt, som han med snillets famnstock mäter.
Men konstnärns vilja snärjs i trånga gränser
då den blir höfligt tummad af expenser.»
Raskt gick dock arbetet undan, studieresor inom landet försummades ej heller. Dalarne bereste Höckert sommaren och hösten 1858, sedan han fullbordat en Brudfärd i Lappland, som inköptes af kronprinsen-regenten. Efter Dalaresan följde många taflor med dalamotiv. Vi nämna bland dem: Dalkulla lärande sitt barn till dopet (den första af Höckerts dalataflor), Kulla med psalmbok (två gånger utförd), Höskörd vid Siljan (såld till England), Kulla vid Spiseln: Om dagen i mitt arbete är du uti mitt sinn' (en perla i Höckerts konstskatt); den monumentalaste af dem alla, historietaflan i Ut-melands monumentet, som 1860 den 30 sept. invigdes: Gustaf Vasa räddas af Tomt Matts Larssons hustru, samt den sista af dem: Gudmors besök (1865). Flera af dessa taflor häfdade Höckerts konstnärsrykte på den tredje verldsexpositio-nen i London 1862, i hvilken han jemväl deltog som biträdande kommissarie.
Äfven som porträttmålare hade Höckert under dessa år
Källa: Project Runeberg ·
