Bilder och minnen

folian Fredrik Höckert. l9l

af fäderneslandet påkallat.» Men trots dessa känslor mot stipendiaten »planerades hos höga och högsta vederbörande» för taflans inköp för uppgifven summa. Underrättelsen härom kom emellertid fram för sent (febr. 1856). Höckert som påräknat helt annat sinnelag i akademiens styrande krets, kände sig sårad. Den stora taflan kunde han efter expositionens slut ej åter mottaga i sin atelier, der redan en ny, stor duk var under arbete. Intet svar hade ingått från Sverige ännu vid expositionens slut. Så mottog Höckert franska regeringens köpeanbud - och den präktiga taflan pryder sedan 1856 museum i staden Lille. Försäljningen till Frankrike var ett hastigt steg, alstradt mera af konflikten mellan den gamles och den unges lynnen än af afsigtliga åtgärder å någondera sidan. »Andra konstnärer, som hedrat sitt land, fingo lagrar från hemorterna», sade Höckert, »jag fick o vett.» Huru mycket svenska statens konstgalleri förlorat på konflikten visade sig för Sverige först 1866, då taflan från Lille med särskildt tillstånd lånats till vår nordiska konstutställning. Huru mycket svenska konsten förlorade genom denna stöt för Höckerts sjelfkänsla, kan ej utredas. Man är endast alltför benägen att fördöma hvad man kallar konstnärsfåfänga, utan att ens i ringaste mån göra sig reda för, hvilka de andeliga krafter äro, som dana konstnärssjälen, Samtidigt med motgången i hemlandet drabbades också Höckerts känsliga sinne af en hjertesorg, allvarligare än han måhända sjelf i början trodde. Men åt den förtrognaste bland vänner hviskade han mer än en gång dessa vemodiga ord: »Så som jag målade när Luisella lefde, så målar jag aldrig mera.»

I Stockholms-akademiens utställning 1856 exponerade Höckert - som agrée och stipendiat - sin Monaldeschi-tafla och j En scen från Lappmarken», men han vistades ännu hela detta år och intill våren 1857 i Paris, der han målade -»Hemkomsten från Jagten» (lappskt motiv) och »Det inre af en lappkåta». Den förra taflan således till England, den senare fick en hedersplats i 1857-års salong och inköptes sedan till svenska staten. Från Paris for Höckert till Belgien, Holland och England, hvarefter han återvände till fäderneslandet, der han af alla »vederbörande» rönte det bästa mottagande. Den