Bilder och minnen

Erik Gustaf Geijer. 241

och gjorde personlig bekantskap med män som Niebuhr, Schlosser, Schelling, Hegel. Schelling, sorn på Geijer utöfvat så stor inverkan genom sina skrifter, gjorde det äfven nu muntligen. Han tillstod nemligen, att han ingalunda bestämt sin uppfattning af flera bland tidens vigtigaste frågor. »Hvad gaf det mig ej att tänka på sedan vi skildes», skref Geijer till sin hustru.

Men under det han tänkte arbetade han. En tysk förläggare önskade Sveriges historia af Geijers hand för en stor . samling af specialhistorier öfver alla verldens länder. Då vågade sig äfven en svensk förläggare att bjuda - 20 rdr b:co arket för en svensk upplaga. Under åren 1831-36 utarbetades och trycktes på tyska och svenska de tre delar af »Svenska Folkets Historia», hvilka sedan jemväl utkommit i fransk och engelsk öfversättning och fortfarande utgöra en prydnad för vår literatur. Samtidigt utgaf Geijer en samling »Minnen», en samling Dikter, tal och småskrifter. Och han fortfor med sina arkivförarbeten för Carl X:s och Carl XI:s historia, tillämnade en resa i Norge för Carl XII:s historia, skref verkligen en öfversigt af Frihetstidens, allt 1837. Den sistnämda trycktes i svenska akademiens handlingar 1838. De förra blefvo aldrig färdiga.

Ty samtiden gaf Geijer icke ro att lefva i framfarna tider.

Inom och utom Sverige hade tiden gått framåt med rask fart. Mycket, som ansetts samhällsstödjande, hade befunnits murket, nya frukter af utvecklingens sade nått skördens mognad. Handel och industri hade växt långt öfver de gamla korporationsinhägnaderna, »rikedomens vetenskap» hade tagit frågor om hand, hvilka ej läto sig afvisa, ej konstruera, endast konstatera, och af gammalt konstaterad samhällsnytta syntes som samhällsskada från annat synhåll. Icke kunde Geijer låta tiden hafva sin gång utan att sjelf gå med?

I Sverige hade utvecklingsstriden tagit en retsam form genom deri af Geijer försvarade indragningsmaktens användning i stället för åtal och dorn mot liberala tidningar samt å andra sidan genom det egendomliga styrelsesätt, som lät »sängkammaren» gå före »rådkammaren» och i synnerhet i tjenstetillsättningar och den s. k. ekonomiska lagstiftningen

Bilder och Minnen. 16