Bilder och minnen

250 Minnesbilder.

vester, söder, öster omgafs den svenska kontinenten af danska landskap, härdar för tullkrig när de icke voro det för fiendtliga infall. Derför hade han mycket betänkande vid, att Sveriges konung skulle föra Sveriges härar till krig söder om Östersjön, innan de förjagat det danska väldet från Sveriges egen kontinent. Men Gustaf såg längre. Pommern skall varda vår.bastion, sade han. Och Axel Oxenstierna först, Carl Gustaf sedan, utförde planen att i den delen af Danmark, inan ville återlemna, eröfra den del man ville behålla.

Om ryska och polska krigen gaf Axel många rådslag, var med sin konung i båda och förde i åratal styrelsen i ockuperade delar af Lifland och Preussen. Med polska underhandlare, med engelska, franska, holländska medlare förhandlade han tidt och ofta och lät sig af deras »praktiker» icke föras bakom ljuset. Det berättas, att han en gång tigande uthärdat en sex timmars sammankomst med en polack - tills denne gaf efter och talade först, hvilket skulle ange att han, men ej den tilltalade, behöfde begära vapenhvila. Om Axel Oxenstierna med rätta kunnat beskyllas för långsamhet, visst är att den hörde till ceremonielet i hans tids diplomati.

Först i Wollmar - hvars forna biskopsstift af Gustaf Adolf gafs honom i förläning - sedan och längst i Elbin-gen residerade Axel Oxenstierna under den tid han styrde och stälde i de från Polen eröfrade Östersjöprovinserna. Sedan Gustaf Adolf vunnit afgörande framgång i Tyskland, kallade han till -sig sin vän, som allt ifrån hans landstigning på tysk botten tid efter annan hållit honom folk och penningar till hända ur Preussen, äfvensom goda råd för krigföringen, för förhållandet till Frankrike och kurfurstarne, för de ockuperade ländernas regerande - och för endrägtens bevarande i styrelsen hemma i Sverige. Efter två års skils-messa återsågo de hvarandra i Frankfurt am Main. Konungen mottog sin kansler med nästan furstliga ärebetygelser, men kanslern uraktlät icke derför att klandra den krigsplan, konungen efter segern fullföljt. »Hellre hade jag lyckönskat Eders Majestät till segern - inom Wiens murar», var Oxenstjernas ord, och sjelf troctde han ärtnu i sin ålders