Sida 252
Axel Oxenstierna
252 Minnesbilder.
dets direktor och president i deras rådslag. Nu sände han legater, dirigerade arméer, gaf förläningar åt furstar och underhandlade med främmande ambassadörer. Det föreslogs honom, att sjelf varda kurfurste i Mainz i stället för den för-drifne katolske prelaten, och svenska regeringen tycktes ingenting hafva deremot, blott den ej förlorade hans stöd, helst .- menade de gode herrar - man sedan kunde förläna andra svenskar med biskopsdöme!! och abbotsstift. Osäkert är, om Oxenstierna antagit anbudet, i fall ställningen fortfarit att vara gynsam för förslaget. Men nederlaget vid Nord-lingen kom - och den svenska maktställningen i Tyskland rubbades väsentligt.
Nu blef det än svårare att hålla modet uppe och sinnena tillsamman. Sachsen slöt fred med kejsaren och förklarade Sverige krig. Tyska legotrupper lemnade hoptals de svenska fanorna, flera af de evangeliska bundsförvandterne föllo ifrån. Men Oxenstierna »redresserade åter verket». Det var först i detta trångmål han förband sig med Frankrike till gemensam aktion och gemensam fred, ett svårt steg, som han i det längsta velat undvika, för att åt Sverige bibehålla full sjelf-bestämningsrätt. Hans intåg i Paris, i april 1635, var furstligt. En svit af 200 personer följde »le grand chancelier de Suéde», som praktfullt mottogs af Ludvig XIII och hans minister Richelieu. Oxenstierna och Richelieu talade latin med hvarandra, gjorde höfliga visiter och artiga miner, men i grunden ledo de hvarandra föga. Richelieu ville i Sverige icke hafva en jemnbördig bundsförvandt, endast en användbar vasall; Oxenstierna såg det mer än väl, och hans sträfhet mot de franska underhandlarne, hans vägran att från svenska ambassadörsposten i Paris återkalla den förut af Richelieu ur Frankrike förviste Hugo Grotius, läto Richelieu nogsamt märka att hans »gotiske» medtäflare om ledningen af verldshändelserna icke af sympati gjort sitt land beroende af »de franskes praktiker». Från Paris for Oxenstierna till Haag, i maj, och efter der förrättade diplomatiska värf åter till Tyskland, der han måste beqväma sig till en ännu mera påkostande underhandling, nemligen med Sachsen. Samtidigt hade han den sorgen, att de svenska underhandlarne med Polen återlemnade Preussen
Källa: Project Runeberg ·