Sida 261
Pierre Augustin Caron de Baeumarchais
Pierre Augustin Caron de Beaumarchais. 261
hafva velat muta domaren. Domstolen dömer här i egen sak, ropade Beaumarchais; jag vädjar till allmänna opinionen! Och inför denna nya domstol angrep B. så kraftigt den gamlas ruttenhet, att han vann inför opinionen, ehuru dömd af domstolen. I denna häftiga, eldiga, kraftiga debatt inför tusentals läsare i hela Europa kallar sig B. »citoyen», hvilket ingen förut gjort. »Jag är en medborgare, det vill säga jag är hvarken hofman eller abbé eller adelsman eller uppbörds-tjensteman eller favorit, ingenting af allt som nu har makten. Jag är medborgare, det är något alldeles nytt, alldeles oerhördt i Frankrike. Jag är medborgare, det är hvad ni torde varit i två århundraden, hvad ni JcansJce ären inom tjugo år». Detta språk 1774! Samhället lyssnade, darrade. Hade tusendens tysta tankar då ändtligen födts i ord?
»Hela Paris» gratulerade B. att ha blifvit dömd af den »ruttna» domstolen. Sjelfva polisministern, Sartine, lyckönskade honom och bad honom vara modest, ehuru han dömts till »blåme» af domstolen. Nu strålade Beaumarchais namn af glans!
Men han ville nog gerna ändå bli qvitt »blåme'n», ty den medförde ett slags förlust af medborgerligt förtroende. Derför tycktes han omedelbart efter medborgarglansen ha törstat efter gunst - hos mad. Dubarry. Som hemlig emis-sarie reser han i april 1774 till London för att köpa bort en smädeskrift mot kungens mätress, men hinner knappt tillbaka till Paris förr än kungen är död och »mätressen» Dubarry i onåd. Nu ser det ut som om han satt sig i tillfälle att visa den nya regimen samma tjenst. Af sin beskyddare Sartine får han uppdrag att åter igen resa till London m. fl. ställen och köpa bort en smädeskrift - denna gång en smädeskrift mot drottningen och hennes mor, kejsarinnan Maria Theresia. De upplysningar, österrikiska arkiven nyligen lemnat öfver denna del af Beaumarchais' vandel, göra det icke otroligt att han här spekulerat i egen vara. För att göra sig intressant för Maria Theresia har han t. o. m. pådiktat sig ett anfall af röfvare på vägen till Wien. Der blef han satt i förvar tills man från Frankrike skaffat sig underrättelser. Men pengar fick han både i Wien och Paris, och var han sjelf författaren, som ser
Källa: Project Runeberg ·