Sida 262
Pierre Augustin Caron de Baeumarchais
262 Minnesbilder.
ganska sannolikt ut, så lyckades affären öfverdådigt, ty 150,000 francs är mer än hvad B. fick för sjelfva »Figaros bröllop». Men aktning fick han ej af Ludvig XVI, icke heller af Maria Theresia och hennes trogne Kaunitz. Sartine använde honom allt framgent - att inberätta hvad andra sagt om ministrar o. d. Och fullt så naiv som Michel Perrin torde vi icke få anse Beaumarchais, som tyckes velat lemna ingenting pförsökt.
Ändtligen, efter ett års förbud, fick »Barberaren i Sevilla, komedi i fyra akter», gifvas på Théåtre Francois den 25 febr. 1775. Den föll - ett kolossalt fall. Men författaren tappade icke modet: han lärde i stället af motgången, gjorde om pjesen på 24 timmar - och nu följde en lika kolossal framgång, en framgång som räcker än. Öfver hundra gånger har Beaumarchais' Barberare spelats endast i Stockholm, öfver hundra gånger Paisiellos och Rossinis operor, som derur lånat sin text.
Rättegångsskrifterna i målet om korruptionen, den segrande upplagan af Barberaren, se der två steg på vägen till den litterära ärans Panteon; med »Figaros bröllop» är vägen lagd till rygga. Beaumarchais har visserligen skrifvit ännu en dram, »Den brottsliga modern», i hvilken vi se Almaviva, Rosine, Figaro och Susanne på gamla dagar, en ytterligt svag komposition, hvars hufvudmål synes varit att i styckets hycklande bof teckna en motståndare i en ny process; vidare en operatext, »Tarare», och ett stort antal senare rättegångsskrifter. Men det är ej med dessa volymer, författaren gått till efterverlden.
I Figaros bröllop har Beaumarchais gifvit oss en bild af den växande striden mellan de privilegierade, hvilkas tid led, och demokratien, hvilkens tid kom. Men han har gjort det i lefvande figurer, i sprittande repliker, i skärande satirer, i gladt humör. Derför roade pjesen alldeles ofantligt dem, som voro föremål för satiren. Emellan 1784 och 1790 hade »Figaros bröllop» gjort turen öfver Europa. Stycket speltes allra först på en fransk hofteater, snart derefter på hofvet i Warschau med kungen i Polen och hertigen af Nassau till regissörer, samme hertig, som var Beaumarchais' intime vän
Källa: Project Runeberg ·