Sida 356
Georg Gotfried Gervinus
förutse. Det var icke heller någon tillfällig harm, som dikterade hans 1870 offentliggjorda »Öppna bref», hvari han opponerar sig mot krigets fortsättande efter Napoleons fall, mot annektering af provinser, som icke vilja vara tyska. Icke föranleddes hans ord af någon brist på kärlek till Tysklands storhet, ty det är jnst denna han älskar se födas ur segern af de idéer, hvilka lefva och röra sig i vår tid, och han slutar sin år 1853 utgifna, berömda »Inledning till 19:e århundradets historia» med just den förutsägelsen, att Tyskland skall i Europa öfvertaga den hufvudrol, som hittils varit Frankrikes. Men - säger han - i detta läge skall Tyskland hvarken kunna eller vilja spela en eröfrares rol! Det är den demokratiska perioden, som, enligt Gervinus1 uppfattning af verldens utvecklingsgång, är i annalkande, och det är denna periods Tyskland, hvars storhet han önskar och förutser: dess yttre statskonst ser han deruti, att söka upplösa de stora, farliga staterna i federationer, »hvilka förena de stora och de små samhällenas fördelar och gifva säkrare värn åt den allmänna friheten, åt den fredliga utbredningen af all slags bildning».
Sådan var denne tyske professors blick på framtiden. Skall den förgätas af den efterverld, som skall kunna »med godt samvete* egna en krans åt hans minne? Eller skall utvecklingen fortgå efter den lag, Gervinus skådat i menniskoslägtets häfder, oafsedt det hinder i tiden, som nu för våra ögon ser så oöfverstigligt ut, och Gervinus en gång firas som sann profet af ett enigt Tyskland efter hans sinne?
Derom tiger Valan.
Georg Gotfried Gervinus föddes i Darmstadt den 20 maj 1805 och lemnade sin hemstads gymnasium för att först egna sig åt bokhandeln, sedan ingå som lärling i en skrädderiaffär. Efter fem år återgick han dock till studiebanan, följande en oemotståndlig inre kallelse, och drogs af Schlosser i Heidelberg till de historiska studierna. 1830 uppträdde han först som författare med en öfverblick af Anglosachsernes historia, bereste året derefter Italien och utgaf sedan ett band »Historische Schriften», som väckte fackmännens uppmärksamhet och föranledde att han kallades till e. o. professor i
Källa: Project Runeberg ·