Bilder och minnen

Heidelberg. Nu grep han sig an med sitt stora verk, »Geschichte der poetischen Nationalliteratur der Deutschen», hvars första band utkom 1835. Efter bemedling af den bekante Dahlmann blef han med anledning af detta arbete kallad till professor i Göttingen, som då lyste som Tysklands främsta universitet. Hans ähöraresalar fyldes här af hundratals åhörare, hans namn inskrefs bland de bekante lärdes och bland deras, som hade nya åsigter. Ty åt konst och poesi vill han icke mera medgifva att hafva »ändamål i sig», han såg i deras sträfvan endast en sida af kulturlifvet, som deras mål blott en helso-bringande vexelverkan med folkets politiska lif och utveckling. Röster höjdes för och emot, Gervinus fortsatte sitt literärhistoriska verk, föreläste, polemiserade och förklarade derunder ganska bestämdt, att han var »nicht gemacht ein peccavi zu singen». Men inom kort slog en kunglig hannoversk blixt ned på hans professorsstol, splittrade denna, men lät Gervinus stråla i glans inför Tyskland.

Hannover var ett aristokratiskt-monarkiskt land, der kungen i England regerade, först genom en minister, sedan genom sin yngre broder, under den tid, då julirevolutionens efterdyningar begynte kännas i det på förtryck och missnöje rika landet. Regeringen gjorde då, hvad hon icke längre tyckte sig kunna undvika: hon gaf en författning, och en representation sammankallades som, efter några jemkningar, antog förslaget, hvarpå det af konungen sanktionerades 1833 och alla embetsmän aflade ed på konstitutionen. 1837 dog kungen och efterträddes i England af sin brordotter Victoria, i Hannover, der qvinnolinien var utesluten från tronarfsrätt, af sin broder Ernst August, som i ett reskript förklarade grundlagen upphäfd. Sju professorer i Göttingen protesterade offentligen mot denna olaglighet, bland dem Dahlmann, bröderna Grimm och Gervinus, men följden blef endast ett nytt reskript, hvari de sju protestanterne afsattes och landsförvistes, Gervinus med tre dagars frist! Han fördes öfver gränsen med militäreskort och såg nu till sin sorg, att kungens dekret betydde mer i Hannover än folkets rätt och landets lag. »Hade en hvar der gjort sin pligt», skref Gervinus nyårsdagen 1838, »så hade allas rnod hindrat den