Bilder och minnen

kommunallagarne kommit till stånd, valdes Olof Wijk till stadsfullmäktig i Göteborg, och det är han än i dag. Länge var han medlem af stadens folkskolestyrelse; ännu är han ordförande i Göteborgs sparbank, så väl som i dess ränte- och kapitalförsäkringsanstalt, likaså i styrelsen öfver Göteborgs hamn- och elfarbeten, att icke nämna enskilda aktiebolag. 1866, sista gången staden Göteborg valde statsrevisor, lemnades förtroendet åt Olof Wijk. Och kort derpå valdes han, enligt nya valordningen, till Göteborgs representant i riksdagens Andra kammare, den tredje i röstetal bland fyra valde. Björck, Lindström och Hedlund, kamraterna på Göteborgsbänken, hörde till kammarens talföraste män, men Olof Wijk teg och hörde på under hela »organisationsriksdagen». Som suppleant i bevillningsutskottet kunde han jemväl öfver-vara utskottets arbeten och de i förgrunden framträngande kamerala frågorna voro honom teoretiskt icke obekanta. Praktik i deras behandling skulle han icke länge sakna.

***

I frågan om tullbeskattning på cigarrer höll Wijk sitt »maiden speech» i mars 1868. Det var nästan ett »événement». Den anspråkslöse, behaglige unge grosshandlaren var redan allmänt omtyckt i kammaren, och man längtade just att få höra honom yttra sig. I bevillningsutskottet hade han deltagit i frågans behandling. Han framhöll nu sina synpunkter för dess bedömande, logiskt, enkelt, ledigt, och han fick kammaren med sig. Kort derefter yttrade han sig om den kommunala rösträtten, hvars då föreslagna inskränkning till visst röstmaximum han förordade. 1869 var han medlem af bevillningsutskottet och yttrade sig flera gånger i dit hörande frågor, alltid utredande i sak. 1870 invaldes han i konstitutionsutskottet och tog liflig del i den väldiga debatten om de politiska rättigheternas frigörelse från religiös pro-tektionism. Det var då, den nuvarande vice talmannen, emot den nuvarande talmannens maning att framgå på rättvisans väg, uppkallade Gustaf Wasa och dalkarlarna, ja Gustaf Adolf och 30-åriga krigets hjeltar att stödja motståndet -- men utan framgång. Reformen segrade.