Sida 45
Olof Wijk
Det var dock fortfarande mest i bank- och beskattningsfrågor, Wijk tog till ordet. Den indirekta beskattningen ansåg han ej böra ökas, snarare den direkta, om statsverket ovilkorligen fordrade större tillgångar. Mot kammarmajoritetens »förstuckna privatbankshat» yttrade han sig 1871 med mycken skärpa, samtidigt med att han kallade bestämmelsen om tvångskurs på riksbankens sedlar »en fläck i grundlagen». Och redan nu talade han varmt för utsträckning af gift qvinnas eganderätt. I den allt häftigare striden om försvarsfrågan yttrade han sig först vid urtima riksdagen 1871. Det föreliggande k. förslaget fick hans röst, ehuru ingalunda hans fulla sympatier. En utveckling till värnepligtsarmé, efter indelningsverkets aflösning lyser igenom som hans enskilda framtidstanke.
Ehuru en af »centerns» mildaste andar, blef äfven Wijk vid den följande riksdagen utesluten ur utskottet, ty landtmannapartiets stridsplan fordrade det. Hade Wijk än icke fått klart för sig, att indelningsverk och grundskatter voro en klassbeskattning, kämpade han dock för häfvandet af en annan dylik, nämligen lastpenningarne, hvilka han några år senare kallar »en grundskatt på sjöfarten», under det fyr- och båkafgiften namnes sjöfartens »bevillning». Men det dröjde icke länge, innan äfven Wijk sökte främja frid med skattejorden. I de häftiga utfallen mot skattejorddrotterna deltog han aldrig.
I bevillningsutskottet återinträdde Wijk 1873 och utträdde derur först som talman. Här hade han ett arbetsfält, inom hvilket han var fullt hemmastadd, och icke sällan vunno hans åsigter gehör inom kammaren. Tull- och bränvinsbeskattning handläggas af bevillningsutskottet, och striderna i dessa frågor äro, liksom kärleken, »en gammal historia, men ständigt likväl ny». Vid 1875 års riksdag, då »kompromissen» skulle bära frukt i en värnepligtsarmé, hoppades Wijk, att »äfven om vi under denna riksdag icke medhinna att ordna försvaret mot våra yttre fiender, detta dock må blifva förhållandet i fråga om fienden inom vårt eget land». Han yrkade förhöjd bränvinsskatt, men motsvarande nedsättning i skatt å förnödenhetsartiklar. I allmänhet ville han icke
Källa: Project Runeberg ·