Sida 50
Per Axel Bergström
50 Riksdagsgalleri 1886-89.
Dessa tre voro P. A. Bergström, E. Key och S. A. Hedlund; men det var icke i samma led, de stridde, då den allmänna uppmärksamheten begynte fästas vid deras ingripande i Andra kammarens debatter.
Bergström invaldes i lagutskottet, i det enskilda utskott, som skulle utarbeta kammarens arbetsordning, och i ett tillfälligt utstött, åt hvilket önskningsmål angående embetsverk o. d. hänvisades för utredning. Hans stora arbetsförmåga togs således fullt i anspråk, och han svek icke heller förvänt-.ningarne. Sakkunnigt och oförskräckt lade han sitt ord tidt och ofta. Med en viss »juridisk» öfverlägsenhet i ton mötte han invändningar, och när till hans kunskapsdigra vältalighet äfven lägges hans obestridliga xeloqventia corporis», är det icke underligt, att mången fann sig obehagligt berörd af Bergströms repliker - och gaf så godt igen. Åtskilliga heta episoder bevaras delvis i de justerade protokollen. »Klumpighet från det hållet», säger en gång E. Key, »får ursäktas, man har ej rätt att vänta af björnen, att han skall vara dansör» - men får då af Hedlund höra, »att om klumpigheten ej kan tillräknas björnen, är den ett fel hos dansmästaren ?. Det är lättare att hålla ett eldkol på tungan, än ett infall, säger profeten.
Väldigare strider, än de, som kryddades med infall, fick dock Bergström utstå. I kammaren satt en annan skånsk jurist, en af dem, som egt tillgång till plantskolan på riddarhuset, och denne vardt snart nog Bergströms bistre motkämpe. »Den ädle grefven», som Bergström icke underlät att enligt riddarhussed titulera sin motpart, framlade nämligen redan 1867 ett förslag om smärre städers förläggande under landsrätt, hvilket väckte Bergströms häftiga motstånd; snart kommo dertill skiljaktigheterna i åsigter om försvarsfrågan, om,den oprivilegierade jordens beskattning, och, värst af allt, striden om riksdagens rätt att indraga anslag, hvilka en föregående riksdag uppfört på »ordinarie stat». Riksdagens makt inskrän-kes, säger Bergström, icke endast af grundlagen, utan äfven af »historisk rätt», och den bör taga sig till vara för begäret att vilja »guvernera genom budgeten». Men i dessa båda åsigter hade Bergström »statsutskottets ärade ordförande»
Källa: Project Runeberg ·