Sida 510
Léon Gambetta
510 Dödsrunor.
med en interpellation af Gambetta. Jules Favre var »vensterns» medelpunkt, Jules Grévy ordförande vid dess sammankomster, Ferry, Simon m. fl. af de sedan framträdande männen hörde dit; de blottade arten af den utbasunade kejserliga liberalismen, under det Thiers och hans vänner ännu tvekade. Men majoriteten var kompakt. De »officielle» diskuterade ej, de röstade.
Olliviers värste motståndare i tribunen var Gambetta. Helt dramatiskt tedde sig scenerna i Palais Bourbon, der afbrott och inpass af försmädliga ord och satser hörde till ordningen. »Ni behöfde blott en stråle af sundt förnuft»... sade en gång Gambetta. Olivier afbröt: »och ni behöfde en stråle af patriotism och samvete». Ordvexlingen blef så hatfull och häftig att sessionen måste häfvas. Under stigande förbittring fortskredo förhandlingarna. Lagförslag från venstern förkastades, till och med om de icke gälde politiska ämnen, men opinionen emot den Ollivier'ska regimen växte. När Ollivier tagit sin tillflykt till ett plebiscit, ledt af regeringens organer, interpellerade Gambetta, och det tal han då höll, 5 april 1870, räknas ännu bland hans främsta. Ett sådant plebiscit, sade han, som det nu beslutna, blir mera ett kejserligt påbud än ett folkviljans uttryck. För denna finnes icke rum inom kejsardömet. »Folkviljans suveränitet kan endast göra sig gällande i ett land, hvars parlament, valdt genom alla medborgares åtgärd, eger ledningen och sista ordet i landets politik». Och han belyste utförligt, vältaligt, passioneradt motsägelserna, ohällbarheten i kejsardömets konstitutionella organisation, med dess föregifna härstamning från folkets fria val.
Millionerna röster räknades, men tryggheten tycktes icke Växa i bredd med majoriteten af de skördade ja-sedlarne. Bättre stöd skulle väl skänkas af »la gloire». På andra sidan Rhen fortgick konsolideringen af det tyska riket - skulle man icke utplåna missgreppet af 1866 med ett snabbt grepp 1870, innan äfven södra Tyskland hunnit uppgå i det norra? En anledning erbjöd sig att utmana den preussiska politiken, genom marskalk Prims anbud af Spaniens lediga krona åt en prins af det preussiska kungahusets slägt. Preussen, ovisst
Källa: Project Runeberg ·