Sida 535
Otto Edvard Carlsund
Otto Edvard Carlsund. 535
arbetarens, maskinistens, ställning till heders, genom att till sådan plats kräfva skickligt folk. Sjelf gick han 1836 en resa med kronoångaren Gylfe (byggd af äldre brodern) mellan Stockholm och Kiel som maskinist; i sin förste maskinist på Norrland, William Lindberg, skulle han framdeles finna en medbröder inom svensk storslöjd.
Allt detta, vid hvilket vi nu äro vana: skönt formade, beqvämt inredda, väl och snabbt gående ångbåtar med rymliga lastrum, talrika hytter, kunnigt navigerings- och maskinistbefäl, bestämda afgångs- och ankomsttider, kraftiga maskiner, som kunna bjuda trots åt vind och sjö - allt detta är i väsentlig mån en frukt af Carlsurids ihärdiga och insigtsfulla arbete; han hade icke blott förmågan att uppfinna, han hade äfven mod att tillämpa sina uppfinningar, hvilket ingalunda är en lätt sak, då det just är de »sakkunniges» sakförstånd, hvarje nyhet går utöfver.
Men i Norrland strängade skalderna sina lyror och sjöngo »Norrlands», »Strömkarlens» och de ljusnande framtidsutsig-ternas lof: nu skulle
»vår skeppsfart blomstra, vår handel ökas och gömda skogar och fjell besökas af Industrin»,
nu hade
»aldrig än bygden, hvilken dig famnar, ögnat din like, du Norrbottens drott»,
och sjelfve C. F. Dahlgren diktade »Resan till solen eller sång för ångfartyget Norrland» -
»en farkost som skenar
snabbt som kibitkan på slintande snö
dragen af ilande renar -»
den snabbaste färd, skalden kände till den tiden. Och bolagets direktion var så förtjust - att den till och med ville för sig sjelf behålla konstruktörens ritningar, oaktadt han å sina nya konstruktioner uttagit patent. Carlsund ville ingalunda bevilja detta, och så fördröjdes slutuppgörelsen, honom till stort men, ty han hade beslutat att använda dessa års
Källa: Project Runeberg ·