Sida 538
Otto Edvard Carlsund
038 Dödsrunor.
ritningen, var han alltid benägen att af vunnen erfarenhet låta sig leda till förbättrade detaljer, och det ligger nog en^ del sanning i det påståendet, att Carlsund aldrig byggde två ångbåtar fullt lika. Hans framstående egenskaper gjorde en tid Motala till den enda svenska ångbåtsverkstaden, ty med denna kunde ingen konkurrera. Men konkurrensen kom, ingalunda till industriens skada, och Carlsunds lärjungar fingo utrymme att sjelfständigt utbilda hvad de under hans ledning inhemtat. Ty det är en af Carlsunds stora sidor, att han skapat en skola, i hvilken hans ande fortlefver. Den största ära för Carlsunds minne är för visso, att hans lärjungar, liksom han sjelf, utveckla och nybilda.
Carlsund var en sträng herre, som med fast hand höll styret öfver det växande, stora arbetarsamhälle, hvars chef han var, men med rättvisa - och en godhet, som ej fick synas, blott anonymt kännas. Han satte stort förtroende till sin förmåga att af en persons yttre sluta? till hans inre, och hade flera erfarenheter af att han derigenom undgått dåliga menniskor, än att han låtit sig förleda att misskänna goda. Vid betyg fäste han deremot alls ingen vigt. En hvar, som kom, måste sjelf skapa sitt rykte. Så pressades ofta en personlighet fram, der den förut aldrig kommit till erfarenhet om sin tillvaro. Säkert är, att Carlsund lika väl häruti, som i sin vinkelmaskin, sökte ett »direkt verkande» medel. Den skrymmande »balansen» fann han nästan gå igen i de lärdomsbetyg, med hvilka unga män sökte visa sin befogenhet. Carlsund fann betygen vittna om oproportionerlig tid, borttagen för utvecklingen, hvilken i »sjelfstudium och erfarenhet» under praktiskt arbete hade sin direkt verkande, icke onödigt tidspillande drifkraft.
Under loppet af de 27 Motalaåren blef Carlsund först en erkänd industriel segerherre, derefter en auktoritet, som endast flottans konstruktörer vågade sig på, dock icke alltid framgångsrikt inför högsta vederbörande; slutligen en »nationens man», hvars popularitet hvilade icke blott på hans verk, utan äfven på hans person. När han hösten 1870 lemnade föreståndareplatsen vid Motala, för att draga sig tillbaka som enskild ingeniör, hade han af Motalaorten erhållit
Källa: Project Runeberg ·