Bilder och minnen

Otto Edvard Carlsund. 537

framdrifvas». Ångmaskinen förlänade fartygsbyggaren denna kraft: och, skrifver en fackman: »det var Carlsunds rediga, praktiska hufvud förbehållet att gifva svaret på det uppstälda problemet, hvars lösning Chapman icke uppgifvit: naturlagen för fallande kroppars rörelser ligger till grund för hans para-boliska konstruktionssystem, vattenpartiklarne böra vid fartygets framgående sättas i rörelse åt sidorna med en till-. tagande hastighet under halfva vägen från förstäfven till midskepps och under andra halfva vägen retarderas på samma sätt med aftagande hastighet; derigenom åtgår minsta arbete, hvilket äfven bevisas deraf, att på Carlsunds smidiga fartyg den förr vanliga bogsjön nästan alltid uteblef. Hans metod hölls länge hemlig - det bästa patent - och ännu kännes den endast af ett fåtal. Systemet har ytterligare utbildats och i tryck framstälts i Amerika - dock ej i rätta upphofs-mannens namn. De flesta och bästa af våra svenska ångbåtar äro emellertid konstruerade enligt Carlsunds system, som sent blir urmodigt».

Det var jernfartyget med propeller, som genom Carlsund blef den svenska industriens heder, den svenska handelns och samfärdselns, icke mindre än det svenska sjöförsvarets dyrbara tillhörighet. Redan vid 1851 års verldsexposition, som icke blott Carlsund utan äfven en af hans då för tiden bästa ångbåtar (Berzelius) besökte, öfverträffade den svenska maskinens enkelhet, ändamålsenlighet och ekonomiska fördelar alla sina samtida, ett förhållande som t. o. m. inom den engelska fackpressen vann erkännande. Carlsunds kanalångbåtar, hans kanonångbåtar, hafva hvar sitt skede i vår tids häfder. Efter de båda första kanonångbåtarne, »Högland» och »Svensksund», beslöt E. M:t i sitt statsråd, att låta pregla en medalj i guld af 18:e storleken för att öfverlemnas åt Carlsund, som ett erkännande af »medborgerlig förtjenst», och en af de följande kanonångbåtarne fick bära mästarens namn. När monitorernas skede kom, fick Carlsund äfven bygga sådana, och det både för Sverige och Norge. Men hans arbeten för flottan vunno icke alltid hvad han velat gifva i förbättrade detaljer, ty vederbörande »önskade inga förbättringar». När han sjelf var herre öfver