Sida 62
Per Jakob von Ehrenheim
Så sade regeringens motståndare, grefve Henning Hamilton, då ban i Första kammaren tog till orda med anledning af konstitutionsutskottets granskning af statsrådets protokoll. Ehrenheim medgaf att reformen medför stora förbindelser att gå framåt och att man måste se till att förbindelserna kunna uppfyllas; men detta kan icke ännu ske: »den nya representationen måste lemnas tid att sätta sig». Så lydde Ehrenheims ord till kammarens protokoll den 13 april 1867.
Den nya representationen begagnade också tiden i upp-gifvet ändamål: den satte sig - till och med på tvären.
Men minst bland alla regeringsledamöterna kan Ehrenheim förebrås att ha uraktlåtit taga ledande del i riksdagens förhandlingar. Det gör ett vemodigt intryck, att i protokollen genomgå »organisationsriksdagens» debatter och finna Ehrenheim gång på gång supplera t. o. m. krigsministern, att icke tala om hur han supplerar civil- och finansministrarna. Så t. ex. då i Andra kammaren behandlades K. M:ts förslag, att få sammandraga och öfva beväringen när han »finner omtankan för rikets säkerhet det påkalla» (i st. f., som lagen lydde, »pröfvar rikets försvar det påkalla») och man befarade ett försök att under »form af lagförklaring stifta ny lag» - var det på Ehrenheim regeringens försvar hvilade. Han måste försäkra kammaren, att regeringen visst icke härunder dolde en plan att undanskjuta den stora frågan om arméns organisation! Men icke förmådde han rädda förslaget - icke ens med hjelp af ett par ord af sjöministern. »Man vill göra här som i Preussen», skrämde en af Andra kammarens män sig sjelf och de andra. En månad senare fick Ehrenheim strida för anslag till öfningsläger och tidsenliga gevär. Men Posses läger var redan betydligt större och hans »gevär» mera tidsenliga. Det var under dessa tider en af regeringens vänner i Första kammaren lät undfalla sig, att med dylikt bemötande är det icke roligt att vara statsråd, hvarpå Hazelius replikerade, att det icke heller är för sysslans behagligheter, man bör blifva det. Hvad Ehrenheim beträffar, ansåg han sin mission vid rådsbordet och på statsrådbänken slutad, när Louis De Geer afgick ur konseljen, den 3 juni 1870.
***
Källa: Project Runeberg ·