Bilder och minnen

Per Jakob von Ehrenheim. 63

Men han satt qvar på sin riksdagsmannaplats, och förde oförtröttadt sin glafven i Första kammarens och utskottens strider. »Ett statsintresse får ej offras för ett statsreglerings-intresse», sade han redan innan han nedlagt rådsvärdigheten, och dervid stod han fast, äfven då han medgaf, att »det är en otacksam roll för en representant att vara mera ko-nungsk än konungens regering» (1875).

Ehrenheim har varit en af de ledande och mest betydande männen inom Första kammaren under senaste halftannat årtionde, vice talman ifrån 1879. I bankutskottet (1871 lagt.), i tvenne försvarsutskott (1871 urt. och 1883) och i konstitutionsutskottet (1872-87) har han deltagit i ärendenas beredning, och under kammarens plena har han tagit liflig del i debatten, icke minst »de märkliga dagar» enligt Wal-lenbergs ord, »då nationalrepresentationen icke är annat än en bankbolagsstämma». Ehrenheim är nemligen sedan 1872 fullmäktig i riksbanken, men har ändå icke velat att dess vinst skall ökas på allmänna rörelsens bekostnad, d. v. s. indraga privatbankernas sedlar å 10 kronor, hvarom så länge kämpats i riksdagen.

Hamiltons ironiska ord 1867 om regeringens behof af en förenande länk i form af en statsminister funno i Ehrenheim en allvarlig främjare, och efter ett fåfängt försök genomfördes förändringen 1876. Kraftigt har han framhållit behofvet af utrikesärendenas konstitutionella handhafvande; men med riksdagens anspråk att »inskränka den dispositionsrätt öfver statsmedel, som i enstaka fall ännu tillkommer K. M:t», har han haft svårt att förlika sig, och nu, som förr, finner han det »orimligt att sammanbinda frågor om stora utgifter med frågor om stora skattenedsättningar». Hänsyftningen är ingen gåta.

Frihet från tull på lifsförnödenheter är för Ehrenheim fortfarande maktpåliggande, och han har talat varma ord för den fattiges rätt i detta fall. Om spannmålstullar säger han (1885) att de verka som en progressiv 'beskattning nedåt och vilseleda jordbrukaren om hvar botemedlet finnes för hans betryck.

Första kammaren manade han 1886 att värdigt häfda sin plats inom representationen genom att skydda landet från en återgång till det tullsystem, som för 30 år sedan öfver-