Sida 66
Liss Olof Larsson
han föra det an i fadrens frånvaro. Det sved i gossens sinne, när han trälade ute i marken och tänkte på boken. Var han blott ute på forsling, gick han bredvid lasset och läste, och hvad han läste berodde på hvad han kom öfver. Han läste vid matrasterna, han läste om nätterna, så att ögonen ledo och doktorn förbjöd det. Men så skapades autodidakten, ty den naturliga begåfningen hos Liss Olof var icke ringa och viljekraften var af rätta slaget. Skolkunskapen i räkna och skrifva hade han bragt så långt, att han i sitt 16:e år fick anställning vid då pågående storskifte i Svärdsjö och Envikens socknar; dylika uppdrag fick han äfven för andra socknar under sammanlagdt 12 år. Under tiden vardt han en högväxt, ståtlig karl, liksom fadren, och erhöll, liksom denne, förtroendeuppdrag inom orten. När han fullgjorde beväringsexercisen, blef han vicekorpral och smakade aldrig »portionsbränvinet», i allo ett föredöme för kamraterna. Auktioner, bouppteckningar, arfskiften o. d. fick han ofta förrätta. Vid 24 års ålder gifte han sig och blef ledamot i kommunalnämnden, kort efteråt kyrkovärd, 1864 landstingsman. När fadren efter sista ståndsriksdagen drog sig tillbaka från riksdagslifvet, fick han sin son Olof till efterträdare som representant för valkretsen.
Hemrnansegaren Liss Olof Larsson i Vestannor gjorde således 1867 sitt inträde i riksdagens Andra kammare som representant för »Leksands, Åls och Bjursås, Rättviks och Öre sarnt Gagnefs tingslag» eller Nedari-Siljans domsaga. Och den platsen innehar han ännu, sex gånger återvald.
Den reslige dalabonden, i sin hemorts vackra drägt, ådrog sig uppmärksamhet i kammaren, icke minst ifrån läktarne. Att han ej vanslägtats ifrån fäderna såg man genast och
. snart fick man äfven höra det. Det går en sägen om en no- tarie i bondeståndet, som sällan hörde på de hedervärdes före- drag men ändå alltid fick sina protokoll godkända, att han redde sig genom att i hvarje yttrande lägga in något om skjutsens skiljande från jorden. Äfven Liss Olof debuterade med en motion om skjutsens skiljande från jordbruket. Men hans nästa motion visade, att han icke i bränvinsfrågan upp- tog bondeståndets mantel. Långt ifrån att längta tillbaka till
Källa: Project Runeberg ·