Bilder och minnen

OUlia Bildt T5

År 1851 utnämnd till adjutant hos konung Oscar I, ehuru endast löjtnant på Göta artilleri, var Bildt åtta år derefter generalmajor och Carl XV:s förste adjutant. Hans befor-dringsbana var ett så starkt bevis icke allenast på högsta vederbörandes välbehag, utan äfven på befordringslagarnes tänjbarhet, att den i sin tid ganska mycket kommenterades. Ännu innehafvare af löjtnants lön och kaptens titel, blef han 1854 chef för artilleristaben och titulerad major. Måhända får denna befordran sättas i samband med det årets yppade krigsmöjligheter. Sedan dessa upphört och verldsfreden var återstäld fick Bildt väl 1856 öfverstelöjtnantstitel, 1857 majors-tjenst och 1858 öfverstetitel, men öfverflyttades samtidigt med den sistnämnda utnämningen till civila tjenstegöromål, såsom landshöfding på Gotland. Generalmajor 1859, sändes han samma år till konungen af Danmark för att notificera Carl XV:s uppstigande på sin faders tron, afgick 1861 i utomordentlig beskickning till Victor Emanuel för att å sin konungs vägnar formligen erkänna det nybildade konungariket Italien och utnämndes 1862 till öfverståthållare i Stockholm, för att inaugurera och presidera i hufvudstadens nya kommunalstyrelse. Det blef således Bildt beskärdt att den 20 april 1863 med ett helsningstal öppna Stockholms stadsfullmägtiges första session.

I statsutskottet hade Bildt varit verksam till och med 1860 års riksdag, 1857 valdes han af riddarhuset till bankofull-mäktig - en förtroendepost, som han följande år nedlade vid afflyttningen till Gotland - och under så väl den långa riksdagen 1856-58 som alla de följande, af hvilka Bildt var medlem, deltog han med stor ifver i jernvägsstriderna. Särskildt låg honom derunder om hjertat att försvara de bansträek-ningar, hvilka han ansåg vigtiga för hufvudstadens försvar och Stockholms handelsintressen. Och icke blott i riksdagen verkade han för framgång åt sådana bansträckor, äfven inom statsfullmäktiges krets, inom Stockholms börs, ja bland Stockholms menighet sökte och fann han stöd för sina åsigter i dessa mål - hetast stod striden 1870; och då det oaktadt, emot