Sida 180
Kärlekens diplomati
»Men är det då nödvändigt att han predikar så ofta?» envisades grefvinnan.
»Församlingen tycker, att han inte predikar nog ofta,» svarade kyrkoherden.
»Ni kunde likväl be honom att inte dagligen gå förbi vårt hus och titta uppåt fönsterna och beständigt helsa på min dotter. . . Alma sjelf tror, att om hon inte så ofta såg honom, skulle hon kanske med tiden kunna glömma honom.»
Detta åtminstone lofvade kyrkoherden och gick. Han kallade till sig magister Österberg och berättade för denne allt hvad grefvinnan W** sagt.
Magister Österberg, en högväxt och ädel gestalt med ett ansigte på en gång allvarligt och mildt, stod liksom fallen från skyarne. Visserligen kände han så mycket till fröken W**, hvilken några år förut för första gången gått till skrift i den kyrka der han vanligen brukade predika, att han kunde helsa på henne, när han mötte henne ute eller i kyrkan; men han hade aldrig talat med den unga damen, aldrig råkat henne i något sällskap, och allraminst kunde detta ha händt hos statssekter af Kullberg, dit han aldrig varit bjuden och följaktligen icke heller kunnat komma.
»Men ni har ju dagligen gått förbi det hus der hon bor?» frågade den förvånade förmannen.
»Jag vet inte ens, hvar den grefliga familjen bor,» bedyrade magistern.
Kyrkoherden nämnde adressen.
»Om så är, så går jag visserligen dagligen förbi, emedan jag bor i grannskapet,» svarade magistern; »men det är också allt.»
»Då äro vi begge föremål för en mystifikation,» menade kyrkoherden; »men efter ni nu, min bäste herr magister, hittills hvarken tittat eller helsat ditupp, så låt äfven bli det hädanefter. Det går ju an att gå en annan gata.»
»Men,» anmärkte Österberg helt uppriktigt, »att enkom gå krokvägar för att slippa se och helsa på en ung vacker flicka, som man dertill vet intresserar sig för en, det är allt bra svårt.»
»Visst är det så,» medgaf kyrkoherden; »men om man med några stegs längre väg kan återknyta ett brutet förhållande mellan en mor och hennes barn, så är ju det en dygd, som anstår hvarje menniska och isynnerhet en prest.»
Källa: Project Runeberg ·