Sida 25
En ulf i fårakläder
gången, tog sjelf lyktan och gick fram på stora gången. Ett svagt buller från venstcr gjorde, att jag riktade mina steg åt det håll, der sakristian är belägen. Kommen till en af bänkarna i närheten deraf, blef jag icke litet öfverraskad, när jag på golfvet i denna bänk fann liggande en qvinno-figur, men hvilken, innan jag ens hunnit "ställa ett ord till henne, rusade upp, svingade sig öfver bänken och tog till flykten åt kyrkdörren. Sättande efter henne, såg jag henne knuffa undan kyrkvaktaren och ila ut på kyrkogården. Men jag var efter hack i häl, och som hennes språng var be-sväradt af kjortlarna, fick jag snart fatt i rymmerskan.
»Släpp mig, herre, annars tar jag till knifven!» ropade hon, under ett motstånd för kraftfullt att vara en qvinnas. Men om jag hade bergslagsdialekt, så hade jag också bergs-lagsarmar, och den sköna stod snart inklämd som i ett skrufstäd. Kyrkvaktaren, hvilken äntligen repat mod, kom nu till min hjelp jemte annat folk, som bullret lockat till stället, hvarefter qvinnan undergick behörig visitation. Ingen knif hade hon på sig, men deremot en hel knippa dyrkar af alla dimensioner, och vid polisbetjeningens ankomst upplystes det, att denna verkliga ulf i fårakläder icke var någon annan än den på sin tid särdeles beryktade och förslagne stortjufven »Lasse-Maja», så kallad emedan han oftast uppenbarade sig i fruntimmerskläder.
»Fan förbanna!» hörde jag honom mumla under det han affördes; »det är som jag alltid sagt, det är ingen välsignelse med att stjäla i kyrka.»
Liksom han begagnade sig af aftonbönen för att utan besvär komma in i kyrkan, ernade han vid morgonbönen passa på för att lika beqvämt komma ut med sitt rof, hvilket säkerligen hade lyckats honom, om icke jag och månen varit. »Lasse-Maja», hvars från trycket utgifna historia måhända upplefvat flere och större upplagor än någon af våra största författares arbeten, dog likväl icke som lifstidsfånge. Hans uppförande under den långa fästningstiden var i allo så oklanderligt och godt, att han slutligen fick konungens nåd och dog för icke så många år sedan i trakten af Arboga, såsom egare till en gård, den han köpt för sina besparingar af sitt arbete på fästningen, aktad af alla sina grannar, trots sin förflutna lefnad. Det är icke alla ulfvar som sluta så.
*
Källa: Project Runeberg ·